Hem » Krönika » Bokhyllan 2: Kräsen engelsman i Örebro

Bokhyllan 2: Kräsen engelsman i Örebro

Örebro slott imponerade inte på Horace Marryat...

Frederick Marryat (1792-1848) var sjöofficeren som gick i land, började skriva äventyrsromaner och blev världsberömd. Många av böckerna finns översatta till svenska och det gäller också hans berättelser för ungdom, till exempel den mycket lästa ”Barnen i Nya skogen”. Lika känd blev aldrig hans yngre och likaså skrivande bror Horace (1818-1887), och i jämförelse är den senares produktion av ganska blygsamt omfång. Emellertid skrev han ett verk av särskilt intresse för en svensk läseskrets, nämligen reseskildringen ”One year in Sweden”, utgiven i London i två delar 1862 och ett år senare på svenska under titeln ”Ett år i Sverige”.

Med lite tur kan man hitta de båda delarna i något antikvariat. Visserligen får man vara beredd att punga ut med några hundralappar eller mer om böckerna är i gott skick, men det är inga bortkastade pengar; ”Ett år i Sverige” är ett både innehållsrikt och underhållande verk. Marryat var väl påläst och hittade nästan alltid något att berätta om de platser han besökte. Böckerna är också försedda med talrika illustrationer, fler i den svenska utgåvan än i det engelska originalet faktiskt.

Bröderna Marryat var söner till en adlig brittisk parlamentsledamot, tillika stenrik affärsman med stora egendomar i Västindien. Slavhandel var förmodligen en av inkomstkällorna. Även om han hade sexton barn behövde de knappast bekymra sig om brödfödan; vid faderns frånfälle ska de ha fått ärva en miljon pund vardera. Likväl blev det bråk om arvet och Horace, den yngste i skaran, valde att lämna England. En tvist med skattemyndigheterna lär ha gjort sitt till.

Med familj och tjänstefolk i följe förde han långa tider en ambulerande tillvaro. Ett par år uppehöll han sig i Danmark, vilket resulterade i en bok: ”A Residence in Jutland, the Danish isles och Copenhagen”. Den kom 1860. Därefter var det Sveriges tur att besökas och beskrivas.

...men det gjorde det nya hotellet.

Marryat genomkorsade Sverige från Skåne upp till Dalarna. Resan gick också till Örebro, vars sevärdheter vederbörligen synades. Slottet imponerade inte på den kräsne engelsmannen: ”Icke ett spår efter architektur finnes nu qvar. Man kan vandra derinne från vinden till källaren, utan att finna en enda sten af interesse.” Desto mer uppskattade Marryat byggnaden på andra sidan ån: ”Vi dröjde hela sju dagar i Örebro, föranledda af trefnaden på det nya hotellet – måhända det yppersta i Sverige …”

Även Kungsstugan och dess väggmålningar besågs, som det förefaller inte helt friktionsfritt. Byggnaden stod på den tiden vid Silltorget (som idag heter Järntorget) och användes som visthusbod: ”Rummet är skamligt misshandlat; värdinnan, ett gammalt fruntimmer, vägrar att flytta undan sina skinkor.” En tur ut till Riseberga företogs men var heller inget som resenären ville rekommendera: ”Vi funno en gammal mur och diverse kor, der nunnorna fordom läste sitt radband; belåtna med hvad vi sett vände vi om igen. Den oerfarna resande må låta bli att följa vårt exempel; han må lyssna till hvad vi hafva att förtälja om Riseberga och nöja sig dermed.”

Mer givande tycks besöken på olika herrgårdar i trakten ha varit. Marryats maka Mathilda Elisabeth Somerset var dotter till hertigen av Beaufort och det förnäma sällskapet togs med öppna armar emot på slott och herresäten. Göksholm, en ”simpel, fyrkantig byggnad med murar tjocka som Babylons”, hörde till de ställen som gästades. Efter intagen frukost besöktes Engelbrektsholmen, där frihetshjälten Engelbrekt en gång fallit för mördaryxan: ”Hjelmarens vågor sqvalpa klagande mot stranden, likasom sörjde de ännu öfver nidingsverket.”

Färden styrdes därefter över Hjälmaren till Ekebergs herrgård:

”Det hade börjat storma, och regnet föll i strömmar, då vi åter kommit ut på sjön, hvilken nu sjöd och jäste, som hade han velat koka öfver; men i en hast upphörde regnet, och ögonblickligen lade sig böljorna, likasom hade de blifvit vidrörda af en trollstaf. Efter intagen middag tog jag afsked. Vi åkte utmed Hjelmarens stränder och passerade igenom en fiskarby, der båtar lade till, lastade med gäddor och abborrar; barbenta pojkar voro ifrigt sysselsatta med att sortera kräftor i korgar. Detta var för oss någonting nytt, en fiskarby midt inne i landet.”

På Säfstaholms slott i Vingåker, hos ”grefve Trolle Bonde och hans älskvärda grefvinna”, verkar Marryat och hans sällskap ha känt sig som hemma; Säfstaholm ägnas flera sidor i boken. Tycke uppstod dessutom mellan Trolle-Bondes son Fredrik och Marryats dotter Ida Horatia, vilket ganska snart skulle resultera i äktenskap. Fredrik var arvtagare till åtskilliga stora egendomar på olika håll i landet, däribland Hörningsholms anrika slott i Södermanland. Om detta har Marryat förstås inget att förtälja, det tillhör en annan och senare historia. En historia som för övrigt inte slutade särskilt lyckligt. Visserligen begåvades paret med tiden med fem barn, men ödet ville att greven vid mogen ålder skulle förälska sig upp över öronen i en ung friherrinna som han utsetts till förmyndare för. Trots barnens häftiga protester lät Fredrik Bonde skilja sig och gifta om sig med den 21-åriga skönheten som hette Anna Koskull.
Saken väckte stor uppmärksamhet på sin tid och skandalen var ett faktum. Men som det hette bland gemene man:
– Vad gör inte en Bonde för en Kos skull …

Lennart Jörälv är författare och kulturskribent

Share

1 Kommentar för “Bokhyllan 2: Kräsen engelsman i Örebro”

  1. Tackar för boktipset. Skall kika runt lite efter ett ex. av paret.

Leave a Reply to Per Funke

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree