Hem » Facklitteratur, Recension » Kokbok: Om jag var din hemmafru

Kokbok: Om jag var din hemmafru

Om jag var din hemmafru – eller hur man får en vardag att smaka som en lördag

Lotta Lundgren

Norstedts. 179 sidor. Utkommer mars 2011.

Så har då Sverige fått sin egen Nigella, lite mindre kurvig och med mer fokus på bild och formgivning än rena matrecept. Likheterna är fler än man först anar när man bläddrar igenom Lotta Lundgrens nya kokbok Om jag var din hemmafru – eller hur man får en vardag att smaka som en lördag. Lotta Lundgren nischar in sig i kokboksfloran och det kan behövas om man ska bli uppmärksammad inom den här genren, eftersom alla som är något i det offentliga rummet i Sverige idag skriver kokböcker. Det kan vara en ganska ålderstigen rocksångare, en avdankad boxare eller en och annan skådespelare. Skaran har nu utökats med en före detta copy. Lotta Lundgren övergav en framgångsrik karriär inom reklambranschen för att blogga om mat och skriva kokböcker.

De nya kokboksskribenterna rider på det faktum att Sverige är det land i världen som producerar flest kokböcker per år och capita. Kokboksformatet fungerar helt enkelt här. I runda tal ges det i Sverige årligen ut mer än en kokbok om dagen. Och trots att många kritiker under flera år förutspått kokbokens död, fortsätter travarna av exklusiva kokböcker i flerfärgstryck att växa sig höga på våra bokmässor och bokreor. Ett tydligt tecken på att måltidslitteraturen idag är större än någonsin är att kategorierna som Måltidsakademien delar in den i ständigt ökar – från 23 kategorier år 2003 till 32 år 2009. Jag gissar att 2011 kommer minst två nya kategorier med: den politiska kokboken, som var förra årets hit i valrörelsen och den estetiserande kokboken, som blir årets hit.

Lundgrens recept på framgång inom genren är fokus på formgivning och bild. Fotografierna i boken är snygga och omsorgsfullt designade. Ofta figurerar författaren själv, stylad i någon typ av 40-talsretrokitsch, gärna med en gigantisk kalkon likt ett barn i famnen. Ingen kan undgå att tänka på hur den frasiga ljusbeiga sidenklänningen måste ha blivit smutsig av safterna från den färska kalkonen. Jag antar att detta ska förmedla ett budskap om passion inför råvaran. Och jag erkänner att bilderna gör intryck. Eller vad sägs om omslagsbilden – en aftonklänningsmidja med tungt smyckade handleder och fingrar som håller i ett köttstycke – ett köttstycke som osökt för tankarna till Hitchcock eller Almodovar?  Man väntar bara på att kommissarien ska stiga in i bilden och äta upp bevismaterialet.

Men Lundgren har samtidigt en fot stadigt förankrad i den moderna svenska kokboksgenren. Det är numera legio att bilder och fotografier alltmer tar upp utrymmet mellan pärmarna i våra kokböcker och att putslustiga betraktelser över favoritsysselsättningen att laga mat tränger ut rationellt beskrivna ingredienser och tillvägagångssätt. Kokböcker har blivit livsstilsböcker, men i Lundgrens bok ligger inte fokus på det ljusa och fräscha i bakgrundens heminredning. – Nej,  det är redan passé. Lundgren driver utvecklingen ett steg till bort från maten. Hon estetiserar matlagningen.

Boken inleds med en fingerad (!?) mejlkorrespondens mellan en förläggare och författaren, en typ av skriven dialog, där kommunikationen uppenbart har havererat. Kokboken är inte utgiven på det namngivna förlaget där. I den sammanbrutna kommunika-tionen vill författaren förmodligen visa sin outröttlighet och sin passion för mat och matlagning. Men jag blir inte riktigt klok på det budskapet i den här formen. Jag ser det som ett krampaktigt försök att omforma en etablerad genre. De tidigaste svenska kokböckerna bestod just av nedskrivna konversationer mellan svärmor som lärde svärdottern att laga mat. Men här har symptomatisk nog konversationen flyttats till nytt medium och ny arena. Och den fungerar inte.

Själva kokboken inleds med rubriken Grundrecept och det retro-doftande Husmors-tips, som förstås anknyter till boktiteln. Husmorstipsen består till exempel av uppmaningen att använda halvfyllda kylskåpskalla bag-in-box-vin-innerplastpåsar till lindring vid huvudvärk. Naturligtvis finns också ett snyggt fotografi på författaren i liggande ställning med den omtalade innerplastpåsen på sin panna. Grundrecepten startar med en betraktelse över hur béchamelsås kan varieras och går sedan över till att argumentera för husligheten och det trevliga i att steka deg på spisen samt att man absolut inte ska salta blötlagda ärtor. Lundgren lovar också att en del recept är så absurt enkla att du steker ihop dem ”på en kvart med en unge på armen samtidigt som du snabbstädar lägenheten, läser ledaren i DN, plockar ur diskmaskinen, bokar om lunchen nästa tisdag, putsar silvret, arrangerar konstfulla stilleben och gör dina knipövningar.” – Pust, vad hände med närvaron och lugnet i stunden?

För mig är Om jag var din hemmafru i mångt och mycket en anti-kokbok med dubbla budskap. Den bygger på oväntade kontraster i både text och fotografi. Och det är där den har sina förtjänster. Kokboken har till exempel ingen kapitelindelning. Det går alltså inte att leta rätt på en maträtt från tematiskt ordnade kapitel. Däremot finns recept- och råvaruregister undangömda allra sist i boken, lite som om de ber om ursäkt för att de finns.  Kokboken är gjord för att bläddra i och finna inspiration, för att avnjuta de läckra estetiska fotografierna och låta oss roas. Den innehåller symptomatiskt ett textstycke med titeln Lova att aldrig göra som jag säger, det vill säga: följ inte mina recept! Drömmen om att äta tillsammans med familjen omtalas flera gånger i text men avbildas aldrig. Istället får vi avnjuta ett dubbeluppslag med en extrem närbild på en ensam rödmålad mun, som äter en fiskbit från ett träspett. Det var förövrigt så jag kom att tänka på Nigella. Det fotografiet är farligt likt omslaget på Nigella – kort och gott.

Lundgrens matlagningsstil, som den förmedlas i recepten, är medelhavsinspirerad, med förkärlek till ugnsbakade grönsaker, fetaost och chèvre. Några thaiinspirerade rätter och den färgsprakande borsjtjsoppan, som gör sig så bra på färgbild, står också på menyn. De läckra bilderna på färdiga maträtter gör mig hungrig, men jag vill hellre fortsätta läsa än att själv skrida till handling i köket. Boken avslutas bildmässigt med ett vackert murrigt svarttonat renässansinfluerat stilleben och en epilog där vi serveras en berättelse om en misslyckad cykelsemester med fyra grillade korvar med bostongurka i Slussens gatukök klockan två på natten som avslutning – en folklig antites på de estetiserade fotografierna, som bär upp kokboken och ger den sin särprägel. Huruvida Lotta Lundgen smyger i kylskåpet på nätterna förtäljer inte kokboken. Men hennes slanka linje på fotografierna låter oss ana att så inte är fallet.

__________

Yvonne Lindqvist är doktor i nordiska språk och postdok vid Örebro universitet, där hon forskar om översättning av kokböcker.

Fotograf: Pelle Bergström

Share

5 Kommentarer för “Kokbok: Om jag var din hemmafru”

  1. Så hedrande att analyseras och recenseras på självaste kultursidorna! Men kunde du inte berättat lite mer om korrespondensen mellan svärmödrar och svärdöttrar? Skulle det ha varit en form av kokboksgenre menar du?

    Och ett litet tillrättaläggande: Om jag var din hemmafru är utgiven på Norstedts.

  2. Sten Wistrand

    Roligt att du läser Kulturdelen!
    Men apropå ditt ”tillrättaläggande” blir vi på redaktionen lite förbryllade. I faktarutan som föregår själva recensionstexten står det faktiskt klart och tydligt att boken är utgiven på Norstedts.

  3. Jag har ögon och öron överallt.
    ”Boken inleds med en fingerad (!?) mejlkorrespondens mellan en förläggare och författaren, en typ av skriven dialog, där kommunikationen uppenbart har havererat. Kokboken är inte utgiven på det namngivna förlaget där.”

    Jo. Boken är utgiven på det namngivna förlaget i den inledande mailkonversationen.

  4. Sten Wistrand

    Okej! Men då har vi i alla fall hållit pr-grytan kokande ett tag …

  5. Ja herregud, vad gör man inte?

Leave a Reply to Sten Wistrand

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree