CD: Schubert på fortepiano med András Schiff

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor måndag, juni 29th, 2015

Franz Schubert: Ungarische Melodie D 817; Sonate in G-Dur D 894; Moments musicaux D 780; Allegretto in c-moll D 915; Vier Impromptus D 935; Sonate in B-Dur D 960 (ECM/Naxos). 2 cd. Speltid: 67´13 + 78’30.

András Schiff (piano)

Betyg:

–

András Schiff har en bred repertoar men förknippas nog ändå främst med Bach, Beethoven och Schubert. Och på denna dubbel-cd bjuds vi ett varierat Schubert-program med de stora sonaterna D 780 och 960, samlingarna Moments musicaux och Impromptus D 935 samt en Ungersk melodi och ett Allegretto. Det mesta har han spelat in tidigare. Men denna gång har han valt att använda sig av ett fortepiano från Schuberts egen tid, tillverkat omkring1820 i Wien. Det fanns över hundra pianobyggare i kejsarstaden vid denna tid, och detta är första gången som ett Franz Brodmann-piano förevigats på skiva.

Schiff berättar själv i skivkommentaren att han gått från skeptiker till entusiast när det gäller tidstrogna instrument. Schubert skrev ju trots allt inte för moderna pianon, och det finns enligt Schiff aspekter av musiken som endast ett fortepiano kan förmedla. Men samtidigt poängterar han att det ena inte utesluter det andra och han att själv fortsättningsvis kommer att bedriva växelbruk. Brodmann har sina fördelar, men det har också Steinway och Bösendorffer.

Jag vet att många har svårt för äldre pianon. Deras klang kan uppfattas som lite träig och kort, och det är som om man hör själva konstruktionen med klubbor och pedaler. Dessutom är varje instrument en individ med eget uttryck på ett annat sätt än moderna flyglar. Men jag måste säga att Schiffs Brodmann fungerar utmärkt till Schubert med sin mjuka och delikata klang och förmåga att åstadkomma ett både distinkt och smeksamt pianissimo. Kanske kan de här skivorna rent av omvända en och annan fortepiano-hatare. Men det handlar förstås inte bara om instrument utan även om pianist. Och Schiff hör tveklöst till vår tids stora.

Det betyder naturligtvis inte att det här albumet slår ut tidigare inspelningar på moderna flyglar. Schiff presenterar mycket fina tolkningar, men det har även andra före honom gjort. Men oavsett vilka gamla favoritinspelningar man har av de enskilda verken låter oss detta nya album höra dem med delvis nya öron, och jag kommer definitivt att återkomma till det många gånger.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion