Välspelat men obrytt. Intervju med Isak Hedtjärn (IH3)

Inlagd av Kulturdelen Fokus, Uncategorized fredag, juli 16th, 2021

Efter två år i byrålådan är debutskivan med IH3 äntligen ute. På Glenn Millers Cafés innergård finns det ett bord med varsin bänk på vardera sida. Isak Hedtjärn berättar inte bara om hur skivan kom till, utan även om sin brokiga musikaliska bakgrund.

En postmodern devis är att kulturyttringar bara är variationer på varandra. Allt är variationer av variationer, det är sedan gammalt. En genomlysning av debutskivan Grismask med IH3 visar att det stämmer till viss del, och till viss del inte. Även med frijazzens mått mätta är det en överskridande samling kompositioner. Det finns inte så mycket att jämföra med direkt, inte heller spåren sinsemellan. Men för det är det inte någon isolerad musik. Kompositionerna knyter samtidigt an till andra kompositioner.

Isak Hedtjärn Trio – IH3 – består förutom av förutnämnda, som svarar för diverse blåsinstrument, även av basisten Patric Thorman och trummisen Erik Carlsson. Låttitlar, omslag och tre sångframträdanden står Sebastian Murphy från postpunkarna Viagra boys för, åt vilka Isak Hedtjärn också varit vikarierande saxofonist. Han fyllde då in för Oscar Carls, som tillsammans med Hedtjärn ingår i frijazzbandet Sol Tors Taverna, vilket även Tor Sjödén från postpunk-bandet trummar i.

Tillsammans med en av sina andra konstellationer, Svenska Folkjazzkvarteten – vilka gör jazztolkningar av traditionell musik, gärna från Orsa – spelar Isak Hedtjärn på jazzklubben Glenn Millers Café i Stockholm.

Hedtjärn spelar jazz, men han är inte begränsad till en musikform. Förutom den punkiga frijazzen som skivan bjuder på spelar han också mer traditionell jazz, mindre jazzrelaterad improvisationsmusik och folkmusik från olika håll.

Grismask bjuder på många olika musikaliska influenser, men utan att ”försöka låta som någon annan”, som Isak Hedtjärn uttrycker det. Men ibland är det ett litet ljud, en teknik, eller en slinga som gör en vinkning till en annan komposition eller musiker.

– När jag lyssnar igenom skivan kan jag känna att den här frasen eller det här spelsättet påminner lite om den eller den musikern, säger Hedtjärn och fortsätter: Fast det är inte så konstigt, jag hör ofta många referenser när jag lyssnar på vad jag spelat. Men när någon annan lyssnar så hör de kanske något annat.

Även om Hedtjärn kommer från ett musikaliskt hem, med föräldrar som är musiklärare och musiker, så har musiken inte tvingats på. Förvisso fick Hedtjärn en skiva med fusion-jazz-trummisen Dave Weckel, tillsammans med en live-skiva med Deep Purple, när han var tre. Intresset för just fusion-jazz har ändå kanske förts vidare i familjen. Förutom en del rock och pop är det kanske inte så förvånande att Hedtjärn även lyssnat noga på Frank Zappa och Captain Beefheart.

Viktigast var ändå kanske jazzsaxofonisten Charlie Parker, som Hedtjärn nostalgiskt återupptäckte under gymnasietiden. Från att främst ha spelat trummor gick Hedtjärn över mer och mer till klarinett och saxofon. Han hade spelat saxofon i mellanstadiet, men hade tröttnat då för att han inte fick spela någon jazz, än mindre Charlie Parkers kompositioner.

Någon som hjälpte Hedtjärn att utforska jazzen var Harald Hult, ägare av skivbutiken Andra Jazz. Där stannade han efter stängning och utforskade ljud och impulser.

– Harald Hult är den enda som jag sett och accepterat som min mentor, säger Hedtjärn bestämt. Om han sade något så var det av vikt, lägger han till och skrattar.

Som saxofonist i Viagra Boys blev det ett stående inslag av Hedtjärn fortsatte att spela på scenen efter att de andra gått av. Det goda gensvaret från publik och övriga musiker fick honom att vilja utveckla en mer punkig jazz. Framförallt var det kul att experimentera med de olika effekterna som ljudteknikern lade på saxofonen vid spelningar. Ljudbilden var intressant, säger Hedtjärn, något han ville utforska.

Men att IH3 bildades var inte självklart. Egentligen var det tack vare Henrik Höckert, Viagra Boys basist, som bad Hedtjärn att vara förband vid en spelning 2019. När inte övriga medlemmarna i Hedtjärns andra band Festen kunde spela så satte han ihop IH3. En drömkonstellation, som Hedtjärn säger. En månad senare spelades Grismask in.

Skivan har alltså legat och väntat i två år innan den nu i år, på syttende mai, släpptes på skivbolaget Maternal Voice. Den är alltså inte en ”pandemi-skiva”, som spelats in för att tid funnits över.

– Och självklart finns det attityd från mitt vikariejobb på skivan, men inte bara!

Hedtjärn framhåller också att skivan håller ihop så väl för att musikerna är kommunikativa och avkännande. Samtidigt har alla ett energiskt, eget spelsätt. Det är därför han så gärna velat spela med just Patric Thorman och Erik Carlsson. Alla har en bakgrund som improvisationsmusiker och vet hur man kan förhålla sig till varandra.

– När musiken barkar på åt ett håll, då känner vi det och spelar på det, utan några bestämmelser. Jag gillar heller inte att ge för mycket instruktioner. Det är bättre när musiken är flytande, inte så bunden.

Det malliga spåret ”Allergic to Cats”, med sina listiga trummor är flytande och obunden, precis som Hedtjärn vill. Kompositionen glider i takt och tempo och han berättar att musiken har repats in på gehör, att inget har skrivits ned på noter och lärts in.

– Det är bara att vara uppmärksam på varandra när man spelar, så.

Grismask rymmer åtta spår. Fem av dem är instrumentala, och de spelades in i få tagningar för att få ett okonstlat, inte så slipat ljud. De flesta av spåren bygger på improvisationer. Det är välspelat men ändå lite obrytt. Spåret ”Bird Dog” visar det tydligt.

Ytterligare en improvisation var ”Hello Concrete”, som utgick från en idé av Erik Carlsson. Men trion kände sig inte helt nöjda med den, det var något med slutet som skavde. Hedtjärn berättar att när Sebastian Murphy kom till studion och fick höra titeln på spåret, satte han snabbt ihop text och gjorde ett pålägg. ”Och låten funkade nu”. Viagra Boys-sångaren har även bidragit med sång till spåren ”Up on the Hill” och titelspåret.

Titelspåret är till viss del inspirerat av improvisation som Hedtjärn, men även Sebastian Murphy, brukade göra mellan låtar på turnén. Resultatet är ett absurt, stökigt men väl sammanhållet spår. Hedtjärn berättar att när de spelade in improvisationen så plockade de fram ett anteckningsblock med lite material som skulle kunna inspirera.

– Sebastian bläddrade fram två grejer, säger Hedtjärn. Dels var det en gammal annons för gamla grisattiraljer – grismask, grisdiadem med tryne, grisoverall – och dels en sida ur en gammal erotisk novell. Så när han improviserade sången så växlade han och blandade dem.

Och resultatet är absurt, stökigt men fortfarande väl sammanhållet.

Men alla spår på skivan är inte absurda och stökiga. En hel del konventioner bryts, såklart, och musiken är inte begränsad efter några standardiserade former. Men, tillägger Hedtjärn, en komposition behöver inte vara något helt nytt, för musik är alltid färgad av annan musik.

– Som improvisationsmusiker måste jag förlika sig med det, men jag vet också att jag kan blanda olika impulser på egna sätt. Och dessutom är det kul när man märker att de fraserna man spelar är impulser från någon annan musiker.

Att frijazz kan vara både upproriskt och finkulturell, något som är tydligt på skivan, är inget som Hedtjärn tänker över och han tycker inte att sådana gränsdragningar fyller någon funktion.

– Musik är musik, och jag har mitt språk. Jag gillar energi, mer än teknisk excellens.

Ändå säger Isak är det inte är populärmusik han ägnar sig åt, och att jazz genom att vara jazz självklart kan vara trotsig. Samtidigt kan jazz också vara väldigt kommersiellt. Hedtjärn säger att han vill göra den musik han själv vill göra, och om den är småskalig eller storskalig spelar ingen roll.

Liten eller stor skala gör detsamma, just nu vill Hedtjärn få komma ut och spela igen. Han skrattar fram att Stockholm är litet, att Sverige är litet, och helst skulle han vilja få tillbaka komma ut i Europa och spela.

Tidigare i år medverkade han på skivan Dennis Egberths första och förra året släppte han en delad kassett – Cannibal Twin – med improviserad jazz tillsammans med violinisten Katt Hernandez och noisecore-bandet Format. En skiva med Svenska Folkjazzkvarteten ligger och väntar också. Men för närvarande skriver han på en skiva med improvisationer och kvartetter. Kvartetten utgör Hedtjärn själv där han har lagt samman olika spår. Men han lägger till att han spelat in, och börjat sammararbeta, med producenter och artister och indierock/pop. Hellre fler projekt, än färre. Han tycker det är bra att jobba åt flera håll samtidigt.

– Jag tycker det är så roligt att det inte känns så självklart för mig själv vad som är riktningen.

Återigen ett skratt, och vi går tillbaka in på Glenn Millers Café.

—

Isak Adolfsson