Kriminalroman: Jazzgossen

Inlagd av Kulturdelen Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur fredag, oktober 22nd, 2021

Jazzgossen

Mats Hayen

Vulkan. 284 sid. Nyligen utkommen.

 

Jag gillar att läsa historiska deckare. Ja, ja, jag vet alla deckare (utom möjligen de som utspelas i framtiden – och som ändå är de som snabbast blir daterade, framtiden blir omodern så fort) är historiska i någon mening. Även de som utspelar sig i samtiden är ju förflutna nästa vecka. Men de uttalade historiska deckarna är en sub-genre inom kriminalroman-genren och tydligt tillbakablickande och egentligen ofta ett alibi för historiska skildringar. Personliga favoriter är till exempel Robert van Guliks (1910-1967) böcker om den kinesiske domaren Di på 600-talet, Claude Izners (Liliane Korb och Laurence Lefèvre) böcker om bokhandlaren Victor Legris i det slutande 1800-talets Paris och Jason Goodwins böcker om den problemlösande eunucken Yashim i det tidiga 1800-talets Istanbul. En sentida succé utgörs av Niklas Natt och Dags tre groteska berättelser om Stockholm under slutet av 1700-talet.

En som sällar sig till skaran är en för mig ny bekant – Mats Hayen. Hans bok Jazzgossen, som utspelar sig 1922, är den andra delen i den planerade Tjugotalsserien som ska omfatta fem böcker.

Mats Hayen är historiker och arkivarie med kriminalitet som specialitet. Han är noga med historiska fakta och Jazzgossen är grundligt förankrad i verkliga händelser under 1922. Och en lång rad verkliga historiska personer får också delta i hans berättelse – en del av dem i ganska centrala roller. Bokens bakgrundshistoria är mordet på den tyske utrikesministern Walther Rathenau (1867-1922) som utfördes av medlemmar i den högerextremistiska gruppen Organisation Consul. Källor till de olika historiska händelserna är noggrant redovisade i slutet av boken.

Handlingen utspelas delvis i Weimarrepublikens Berlin men främst i Stockholm och dess skärgård. Den heta politiska situationen i Tyskland vävs ihop med en smugglingshistoria.

Under läsningen kommer jag att tänka på två möjliga inspirationskällor för Mats Hayen. Den ena är deckarförfattaren Stieg Trenter (1914-1967) vars samtida Stockholmsskildringar nu har blivit historiska. Precis som Hayen har han en fotograf, frilansen Harry Friberg, som huvudrollsinnehavare. Hos Hayen är dock fotografen Peter Faust faktiskt anställd av polisen. En annan ofrånkomlig jämförelse är Volker Kutschers Babylon Berlin-böcker som också utspelar sig på 1920-talet och gör anspråk på att vara historiskt korrekta.

Det är sällan genrelitteratur håller sig till en enda genre. När det gäller den historiska deckaren Jazzgossen har den också drag av procedurdeckare. Polisens arbete redovisas noggrant liksom Peter Fausts fotografiska hantverk. Det tynger ner berättelsen litegrann. Men i övrigt är Jazzgossen väl berättad på ett stadigt traditionellt sätt utan krumbukter. Jag kan mycket väl tänka mig att följa Peter Fausts öden i de kommande böckerna.

—

Peter Ekström ingår i Kulturdelens redaktion