CD: Lovisa Jennervall, Ellah Grace, Kristin Amparo, Fredrik Kronkvist och Filip Jers
Recension, Skivhyllan, Skivor måndag, december 12th, 2022
Lovisa Jennervall: Between You and Me (Prophone/Naxos). Speltid: 49’19.
Lovisa Jennervall (sång), Ima Bilgin (piano), August Eriksson (kontrabas), Magnus Jonasson (trummor), Samuel Muntlin (saxofon, basklarinett, ackordeon), Linnea Jonsson (trumpet)
–
–
–
Ellah Grace: Give Me Just a Minute (GN-Entertainment). Speltid: 30’54.
Ellah Grace (sång), Mats Björke (Rhodes, piano, syntar, mellotron, programmering), Roine Johansson (trummor), Jeff Suri (trummor), Lars Risberg (bas), Jonas Isacsson (gitarrer). Tove Lund (stråkar).
–
–
Kristin Amparo: Som havets ängar (Playing With Music) . Speltid: 38’56.
Kristin Amparo (sång, gitarr), Love Örsand (bas), Christopher Cantillo (trummor och perkussion)
–
–
–
–
Fredrik Kronkvist: The Swedish Songbook (Connective Records). Speltid: 77’27.
Fredrik Kronkvist (altsaxofon), Olle Wullt (elgitarr), Sven-Erik Lundeqvist (piano & rhodes), Simon Pettersson (bas), Adam Ross (trummor)
–
–
–
–
Filip Jers Quartet: Filip Jers Quartet plays Classical (Prophone/Naxos). Speltid: 61’39.
Filip Jers (munspel), Henrik Hallberg (gitarr), Vilhelm Bronander (kontrabas), Wille Alin (trummor)
–
–
–
–
–
På senare tid har vi främst hört Lovisa Jennervall i Ellas Kapell, som tagit sitt namn som en hyllning till Ella Fitzgerald – något som också satt sina spår i repertoaren. Men nu är Lovisa Jennervall tillbaka som Lisa Jennervall. I samband med skivdebuten Come Closer (2017) skrev jag att hon har ”en ljus och fin röst och bjuder på intim jazz”. Tiden med Ellas Kapell har fått både Jennervall och rösten att mogna. På nya albumet Between You and Me svarar hon för både text och musik och omger sig också med helt nya musiker. Det mesta är på engelska och visst är en del influerat av The Great American Songbook som Ellas Kapell i stor utsträckning utgår från. Men här finns också en personlig ton.
Ellah Grace öppnar starkt på Give Me Just a Minute och jag hinner tänka att oj, här har vi kanske en svensk Cassandra Wilson. Men sedan blir det snabbt mer allmänt poppigt eller jazzpoppigt och souligt och Idol-stukigt. Alla sångerna är skrivna av Ida Maipambe, och om nu någon undrar vem det är så kan meddelas att det är så Ellah Grace stavas i folkbokföringen. Hon har en bra röst, men musiken har en tendens att rulla på utan att riktigt fästa. Så jag sloknar efter ett tag och undrar varför i all världen Grace släpper det där expressiva uttrycket som hon först helt kort visar sig mäktig. Förhoppningsvis tar hon fasta på det när det blir dags för nästa album.
Kristin Amparo skivdebuterade 2015 med A Dream, ett album där hon mycket övertygande gav sig i kast med jazzklassiker. Nu är det dags för en cd med egna låtar, och det är på gott och ont. Det börjar oroväckande med ”Mitt hjärtas djupaste längtan” som låter som en lite banalare variant av Ainbusk Singers ”Älska mig för den jag är”. Över huvud taget är de svenska texterna, säkert djupt kända, ett problem. Därför föredrar jag när Amparo sjunger på spanska (som jag inte förstår). Albumet rymmer en del ”svenska visor”, men musiken är gärna latinamerikanskt färgad och i ett fall får jag Los Incas i tankarna. Speciellt fastnar jag för ”Bailamos” och ”Aurora” (där melodin låter märkligt bekant utan att jag kan identifiera den). Amparo har en personlig röst, och trion visar hur mycket man kan göra med få instrument.
Slutligen måste en lite trist miss påpekas. En låt, ”Min längtan”, finns inte med på låtlistan. Den ligger som nummer 8, som enligt konvolutet är ”Aurora”. Som en konsekvens får även de följande tre låtarna fel namn. Det förklarar också varför skivspelaren känner av 12 spår fast bara 11 anges på förpackningen.
Saxofonisten Fredrik Kronkvist har åtskilliga album bakom sig. På det senaste ger sig han och hans kvintett inte kast med The Great American Songbook men väl med The Swedish Songbook. Det innebär att han i första hand utgår från svenska folkvisor som ”Ack Värmeland du sköna” och ”Uti vår hage” men också smyger in t.ex. Olle Adolphson. ”Den svenska visskatten i nya perspektiv” kan man läsa på pressreleasen. Att jazza till folkvisor är ju inte så ovanligt, i alla fall inte sedan Jan Johanssons dagar. Och idag har Trio X of Sweden gjort det till lite av sin specialitet.
Men jag måste tyvärr säga att jag har svårt för det här albumet. Det råder sannerligen ingen brist på fina ursprungsmelodier, men det är som om kvintetten valt att inte känna in dem utan bara avverkar dem rakt av, eller kör över dem, utan större variation och utan känsla. Det kan visserligen ingå i konceptet att skala av allt det innerliga och sköra i ”Nu har jag fått den jag vill ha” och ”Kristallen den fina” – men jag kan inte påstå att det är ett vinnande koncept.
Om Kronkvist gav sig på en rad kända (folk)visor så har munspelaren Filip Jers och hans kvartett valt att utgå från och jazza till diverse klassiska örhängen på ett album med ett egendomligt omslag (retro-ironiskt??). Folkmusiken ägnade man en platta redan 2015. Att jazzmusiker tar sig an klassisk musik får ingen att höja på ögonbrynen idag. Men på 1950-talet kunde det vara kontroversiellt. Då fick Karl-Birger Blomdahl åka till Oslo för att försvara det hemska tilltaget att i svensk radio ha spelat Duke Ellingtons version av Griegs ”Anitras dans”. Sedan dess har stormarna lagt sig. Men Jers har i alla fall avstått från Grieg till förmån för Rossini, Beethoven, Brahms, Boulanger, Tjajkovskij och några till. Det rör sig om lättlyssnad, traditionell svängjazz; föga förvånande kan man få Toots Thielemans i tankarna. Att Jers är en överdängare på munspel står klart, och det hela är rätt underhållande, även om underbara stycken som Händels ”Lascia ch’io pianga” och Ravels ”Pavane för en död prinsessa” faller måttligt väl ut och att det stormande havet i Gustaf Nordqvists ”Till havs” förvandlats, eller dekonstruerats, till en skvalpande vattenbalja. Men just det är ju faktiskt rätt roligt. Frågan är om inte det bästa spåret lite överraskande ändå är Hildegard av Bingen.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
