Hem » Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Symfoni 3 & 5 av Sibelius med Rouvali

CD: Symfoni 3 & 5 av Sibelius med Rouvali

Jean Sibelius: Symphonies Nos. 3 & 5; Pohjola’s Daughter (Alpha Classics/Naxos). Speltid: 75´38.

Gothenburg Symphony Orchestra, Santtu-Matias Rouvali (dirigent)

 

Betyg: 

 

Det råder ingen brist på kompletta inspelningar av Jean Sibelius symfonier, och alla finländska dirigenter utom Esa-Pekka Salonen tycks ha lämnat minst ett bidrag. Bara Paavo Berglund svarar för tre. Så har vi behov av fler? Det tycker i alla fall Alpha Classics som engagerat Göteborgs Symfoniker och Santtu-Matias Rouvali för ändamålet – och deras två första album med första respektive andra symfonin har också varit riktigt övertygande. Nu är det dags för tredje cd:n som rymmer symfonierna nummer 3 och 5 och tondikten Pohjolas dotter.

Jag laddar cd-spelaren och tolkningen av 3:an närmast golvar mig. Jag har uppfattat den som Sibelius kanske ljusaste och mest okomplicerade symfoni, men Rouvali och göteborgarna ger den en dramatisk tyngd och ett mörker som får mig att höra den på nytt. Mellansatsens tempobeteckning ”Andantino con moto, quasi allegretto” har uppfattats mycket skiftande av olika dirigenter. Den första inspelning jag hörde var med Anthony Collins som klockar in på 7’30. Det fick mig att tro att det var det normala; sedan har jag insett att Collins nog innehar hastighetsrekordet. För Rouvali stannar klockan på 10’58. Därmed hör han till de långsammare utan att vara den långsammaste (som möjligen är John Barbirolli). Det betyder inte att han är sävlig. Musiken lever hela tiden, och det förhållandevis långsamma tempot känns helt självklart i hans tolkning.

Jean Sibelius tecknad av Sten Wistrand.

I Sibelius dagbok för 1915 noterar han hänförd åsynen av sexton svanar: ”Ett af de största intrycken i mitt lif. Herre Gud denna skönhet!” I en känsla av ha varit ”i helgedomen” krafsar han ner 5:e symfonins magnifika och mäktiga finaltema. Rouvalis tolkning av femman är inte lika drabbande som den av trean, och som helhet håller jag fast vid gamla favoriter som Paavo Berglund (Warner) och Leif Segerstam (Ondine), där valven spänns högre och noblare. Men Rouvali tillför en mörk energi och råhet som också tilltalar mig – även om han får den notoriskt kategoriske David Hurwitz på ClassicsToday att grymta ”sounds silly” och ”horrible” och ”terrible”. När det gäller slutackorden kan olika tolkningar skilja sig åtskilligt när det gäller om pukorna ska integreras i stråkarna eller inte. Rouvali gör en markant separation, vilket onekligen är effektfullt (men får Hurwitz att rysa). Och när det gäller det för Sibelius så typiska magnifika blecket, ja då ger verkligen göteborgarna, om uttrycket tillåts, järnet.

I den orkestralt suveräna tondikten Pohjolas dotter anknyter Sibelius som så ofta till Kalevala; här är det Väinömöinen som förgäves försöker nå fram till Pohjolas dotter som vitklädd sitter i skyn och väver ett tyg av guld. Här framstår Rouvali som mindre övertygande. Man kan tycka vad man vill om den nästan brutala råheten; den är i alla fall att föredra framför Esa-Pekka Salonens nästan mesiga version (Sony). Men lyssnar man till Leif Segerstams inspelning (Ondine) så händer något. Här lyfter musiken, här skapas spänningskurvor och kulminationer och ett oemotståndligt sug, som gör Väinömöinens himlasträvan även till min.

Rouvalis tolkningar tycks väcka starka känslor, och alla kan ju inte älska allt här i världen. Men nog är det roligare med någon som utmanar än bara levererar ännu en mainstream-version.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree