Bok: Friskytten av August Apel

Inlagd av Sten Wistrand Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur lördag, februari 25th, 2023

Friskytten

August Apel

Översättning och förord: Bodil Zalesky

Hastur förlag. 56 sidor. Har nyss utkommit.

 

Vem har skrivit Friskytten? Det har förstås Carl Maria von Weber. Operan hade premiär 1821 i Berlin och är ett vackert exempel på hur det kunde låta när den tyska romantiken tog sig ton i ett musikdramatiskt verk. Men det var inte Weber som skrev librettot utan en man vid namn Johann Friedrich Kind. Storyn hade han hittat i en volym med spökhistorier utgiven 1810 av hans skolkamrat August Apel och Friedrich Laun. För Friskytten svarade Apel. Men han kunde gå tillbaka på ett åttio äldre verk av Otto von Graben zum Stein som i sin tur hade fiskat upp historien från ett märkligt rättsfall. Men friskytten är också ett motiv som förekommer inom gammal muntlig tysk berättartradition.

Apel kallade själv sin historia för ”en folksaga”, vilket visar att han låg rätt i tiden. Bröderna Grimm var ju i full färd med att nedteckna den sagoskatt som traderades i bondstugorna och kunde 1812 publicera det första resultatet av sina mödor. Samtidigt upplevde skräckromantiken en högkonjunktur, och man kan notera att Apel och E. T. A. Hoffmann har nästan identiska levnadsår. Dessutom var båda jurister. Men det mest inflytelserika som Apel skrev var faktiskt ett stort verk om metrik.

Om Apels namn mot förmodan är bekant idag så torde det ha med Weber att göra, och kanske förleds man att tro att hans verk bara har intresse som litterär förlaga till operan. Men då tror man fel. Apel förmedlar historien effektivt och koncentrerat, och när det helt oväntat i skogen dyker upp en gammal soldat med träben anar den genremedvetne oråd. Träben eller bockfot – stor sak i det … Mycket riktigt visar han sig också komma med ett frestande förslag. Genom en rad olycksbådande varsel stiger sedan spänningen och känslan av annalkande katastrof.

Den som känner handlingen från operan kommer både att känna igen sig och bli överraskad. Kind förhöll sig nämligen rätt fritt till Apels text. Det kan man förvissa sig om genom att läsa den i Bodil Zaleskys förtroendeingivande översättning som nu publicerats av förlaget Hastur i en liten snygg volym.

I centrum står den unge Wilhelm som för att bli jägmästare och vinna sin älskade Käthe måste bevisa sin skicklighet som prickskytt. Det bör han klara med glans, skicklig jägare som han är. Men plötsligt börjar allt gå fel och han lyckas inte fälla ett enda byte längre. Det tycks som om onda krafter spelar sitt spel och en förbannelse drabbat hans gevär. Hur väl han än siktar missar kulan sitt mål. Och snart är det dags för provskjutningen som ska avgöra hans framtid och lycka. I sin förtvivlan beslutar sig Wilhelm för att med svart magi gjuta ”frikulor”, kulor som alltid träffar det man vill. Men att bli ”friskytt” är att ingå en Djävulspakt, något som Wilhelm inte tycks helt klar över. Och problemet med att ge sig i lag med den Onde är att han alltid kräver sin tribut. Det vet vi även genom en rad andra historier som Adelbert von Chamissos Peter Schlemihls sällsamma historia (1814) och Jeremias Gotthelfs Den svarta spindeln (1842).

Så långt känns allt igen från Webers opera. Men snart upptäcker läsaren att berättelsen avviker en hel del från librettot. Att musikdramats Agathe och Max hos Apel heter Käthe och Wilhelm har ingen betydelse, inte heller att Max bara gjuter sju kulor mot Wilhelms sextiotre (vilket ju skulle bli lite tjatigt på scen). Men att de i operan så viktiga rollerna jägaren Kaspar och eremiten inte finns hos Apel och att den hos Apel så viktige soldaten med träben inte finns i operan, det förändrar intrigen en hel del. Och så har vi slutet. Hos Weber får kören lättad lovprisa Gud sedan allt ordnat sig till det bästa. Hos Apel ordnar sig ingenting till det bästa. Hos honom är slutet grymt och obevekligt. Den gode guden är lika frånvarande som hans demoniske antagonist är närvarande. Mer säger jag inte. Nu finns ju berättelsen lätt tillgänglig för alla att läsa.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

PS. Webers opera finns i flera inspelningar. En ofta hyllad är den med Carlos Kleiber, Staatskapelle Dresden och sångare som Gundula Janowitz, Edith Mathis, Peter Shreier och Theo Adam (Deutsche Grammophon).
Historien om friskytten har i modern tid lockat Tom Waits att skriva ett musikdrama med text av William S. Burroughs och titeln The Black Rider: The Casting of the Magic Bullets (Island Records).