Hem » Konserter, Recension, Scen » Scen: Ordens drottningar med Shtoltse Lider

Scen: Ordens drottningar med Shtoltse Lider

Ordens drottningar

Kulturkvarteret, Örebro den 28 februari 2025

med Shtoltse Lider (Ida Gillner och Livet Nord)

 

Livet Nord och Ida Gillner. Foto: Magnus Bergström.

Dagen efter Förintelsens minnesdag kunde man på Kulturkvarteret i Örebro ta del av föreställningen Ordens drottningar med duon Shtoltse Lider, musik och poesi som formade sig till en hyllning av sex kvinnliga jiddischpoeter från mellankrigstiden med Anna Margolin i centrum. Hon växte upp i nuvarande Belarus men emigrerade till New York där hennes första och, som det skulle visa sig, enda diktsamling kom ut. Margolins debut fick ett mottagande som gjorde att hon tystnade resten av sitt liv. Att vara kvinnlig poet på jiddisch var inte lätt i en mansdominerad värld – och det trots att jiddisch också kallas mame loshn, eller mamaloshen, det vill säga ”mammaspråket” eller modersmålet, till skillnad från hebreiskan som är fadersspråket. Jiddisch var så att säga vardagens språk. Man kan förstå att Celia Dropkin i en drastisk dikt ville se mannen maktlös, sovande och död.

Shtoltse Lider består av Livet Nord på violin och sång och Ida Gillner på piano, sopransaxofon och sång. De väver samman en tät föreställning där de berättar livfullt om den tid där kvinnorna verkade och läser och sjunger dikterna på jiddisch och svenska.

Anna Margolin, född Rosa Harning Lebensboym i Brest 1887, död 1952 i New York.

För de idiomatiska tonsättningarna svarar Gillner som suveränt förvaltar klezmer-traditionen, det vill säga den östjudiska musikform som är en del av just jiddischkulturen. Ordet klezmer kommer från hebreiskans kley zemer, som kan uttydas som ett kärl som frambringar sång – ett vackert och målande sätt att säga instrument. Sedan kom det att beteckna den som lockar sången ut kärlet, det vill säga musikanten, och så det slags musik som denne musikant spelar. En följd av Förintelsen var att klezmern tystnade i Europa, och kanske hade den tystnat för evigt om inte judiska musiker i början av 1900-talet emigrerat till USA på flykt från pogromer och annan förföljelse. Men även här förde den en allt mer tynande tillvaro för att till sist glömmas bort – ändå till 1970-talet när unga judiska musiker började gräva bland gamla skivor för att söka sina rötter. De fann en musikalisk skatt med klarinettister som Naftule Brandwein och Dave Tarras. Plötsligt var en stor revival på gång med band som Klezmorim och The Klezmer Conservatory Band och artister som Andy Statman och, på sitt håll i Israel, Giora Feidman (uppvuxen i Argentina). Det ena klezmerkapellet efter det andra poppade upp i USA och snart även i Europa.

Klezmer kan spelas på vilka instrument som helst, även om violinen och speciellt klarinetten kommit att inta något av en särställning i modern tid. Ida Gillner sitter främst vid pianot, och som hon spelar är det sannerligen inget fel med det. Men bakom henne står en sopransaxofon som väcker ens nyfikenhet, och när hon väl greppar den blir man lätt golvad av hennes intensivt suveräna solo i en doina. Klezmer är musik som hela tiden vill kommunicera, ”prata” med oss, uttrycka starka känslor. Det är aldrig långt från smärta till lycka, från gråt till skratt, från vemod till extas. Musikern kan excellera i flamboyant virtuositet men lika gärna försjunka i innerligt kärleksfulla melodier. Här finns också plats för humoristiska inslag. De tas väl tillvara av främst Livet Nord, då ju fiolen lättare än pianot lånar sig till roliga effekter och oväntade klanger. Men hon är naturligtvis inte heller främmande för mer smäktande toner.

I samband med Förintelsens minnesdag är det förståeligt om man väljer att spela allvarlig och sorglig musik, då man vill sörja och hedra de mördade. Men de döda var en gång levande, och det var det levande som förintades. Vi får naturligtvis inte glömma lägren och dödsindustrin men inte heller det liv som nazisterna ville förinta. Därför är det glädjande att Shtoltse Lider med ”Ordens drottningar” ger oss en föreställning som vibrerar av just liv. Här träder de fram: de stolta, livsglada, upproriska, ”galna”, drömmande, skrivande kvinnorna, och det till en livsbejakande musik som en gång tycktes död men föddes på nytt – ”Mir lebn eybig” (vi lever evigt) som Lejb Rosenthal 1943 trotsigt skrev i en sång från Vilnius ghetto.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

PS. Den som vill veta mer om Anna Margolin hänvisas till Ylva Gripfelts essä ”Vid Anna Margolins grav” (nättidskriften Dixikon). På svenska finns diktsamlingen Detta är natten (ellerströms) i Beila Engelhardts översättning. En annan kvinnlig jiddischpoet är Debora Fogel som på svenska är representerad med Tomma gator och gula lyktor (ellerströms), också den i Beila Engelhardts översättning – recenserad här i Kulturdelen.

 

 

Share

Kommentarerna är stängda

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2025 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree