Solnedgång över Närke

Inlagd av Kulturdelen Fokus måndag, augusti 18th, 2025

Michael Horvath Dahlman tilldelades det sista stipendiet till minne av Jeremias i Tröstlösa (Levi Ricksson 1868-1967) 17 augusti 2025. Så här löd motivationen: ”Michael har initierat och lett Klubb Bubbla i Örebro under 14 års tid och med det har han skapat en scen som visar det bästa och senaste av svensk estradpoesi för publiken i Örebro. Med dikten ”När orden tog slut” fångade han känsloläget efter skjutningarna på Campus Risbergska den 4 februari och vid uruppförandet hördes den av 10 000 personer live och nära en miljon har sedan lyssnat på den på SVT och Sveriges Radio. Därför är Michael en mycket värdig mottagare av Jeremiasstipendiet 2025″.

I samband med stipendieutdelningen läste Michael Horvath en alldeles ny dikt som vi har glädjen att publicera här.

Solnedgång över Närke

Det går en solnedgångsröd tråd genom Närkes poesihistoria från Jeremias i tröstlösa genom otaliga centrallyriker, ensamma skribenter, hobbydiktande journalister, rimmande pappor, pretentiösa politiker, överambitiösa pop-textskribenter, till dagens rand mot den teknologiska avgrunden där Babels bibliotek förverkligas i ändlösa artificiellt intelligenta gissningar om hur nästa dikt kan låta.

Man kan gå på lina på den tråden och se vårt landskap i olika tider. Avdunstningen av Mälardalen, jordmån för potatis och vete, kirskål som vandrat genom Europa och nu förpestar Bosse Janssons trädgård, han slog frenetiskt med en spade mot marken upprepade gånger till klockan 23.30 igår kväll, rundmaskar som kommer med importerade krukväxter, men det är frågorna som kanske säger mest om tiden – vad man vet och vad man tror, vad man kan formulera och vad man bara kan känna, vad det över huvud taget finns ord för att fråga om.

För på riktigt, får 11-åringar åka Räkbåten utan vuxens sällskap, får man magnetfiska i Svartån, är det långt kvar att gå till Slottet, var ska man slänga kräftskal, hur mycket gluten är det i Dubaichoklad, hur länge får man lämna en kanin ensam, vad kostar ett Sugar apple i spelet Grow a garden, hur länge kan man hålla sig innan man får njurproblem, är björkallergi verkligen samma gren som kattallergi, kan man äta en schottis, om man inte heller hittar en pincett, kan man då bränna ihjäl en fästing med det upphettade bladet på en morakniv? Frågar av erfarenhet.

Om Chat GPT-4.0 Betalversionen anger ett citat med källa, kan man lita på det då – frågar åt en vän, kan verkligen Thaimassörer förutsäga ekonomiska kollapser, ligger Alaska i Ryssland?

Efter tumgreppet, det som gör att vi kan greppa en penna, provar evolutionen nu något nytt. En frontallob stor nog att göra rimliga förutsägelser om framtiden men som samtidigt innebär medvetenhet om sin egen annalkande död. En ekvation som tar ut sig själv – riskmedvetenhet men ändå benägenhet att ta risker med hänsyn till det korta livsspannet. Höga bostadslån? Ja, jag vet att det är en risk men jag lever bara en gång. Bungyjump över Grand Canyon? – Det är just faran som gör att det är spännande. Engångligg utan kondom? – Ok, i det här fallet var kanske inte frontalloben särskilt inblandad trots allt.

En del av det jag säger lyssnar någon på, en del av det kommer de ihåg en liten stund, en del av det de kommer ihåg en liten stund kanske de berättar för någon under en fika på Gamla Örebro, en del av det kanske den de talar med släpper in genom ett filter som består av en del skitsnacksdetektor, den man använder mot telefonförsäljare, en del stressande tankar på att skolan börjar imorgon, en del koffeinabstinens, en del av det som ändå går in glöms förmodligen bort eller förmedlas inte till nästa generation. Tryckt poesi är bara marginellt mer långlivad än ett offentligt tal.

Vi är myror som bär pennor på ryggarna, som baxar upp en stack mot en trädstam i Sörbyskogen, följer man våra stigar kommer man till andra myrstackar, i Vivallaskogen och kanske i ett träskliknande landskap vid sjön Lången. Den enskilda myran vet inte hur många myrstackar som sitter ihop och skulle någon tala om det för den aggressiva sexbenta lilla insekten skulle den inte bry sig, den skulle bara hämta närmaste bladlus och kittla den på magen för att få fram lite bladluskiss – det är det godaste myror vet, den skulle bära nästa strå till stacken tills den blir så stor att den kollapsar under sin egen vikt, precis som vår ekonomi förr eller senare gör, och då går finansvalpar och gråter på närmaste Thaimassagesalong, så där vet de vad som är på gång, men där ligger också Bosse Jansson, han har ont i ryggen för att han slagit en spade mot kirskolshögen på sin skottkärra, tills solen gick ner,  och visst är det lite vackert alltihop och visst är det en dikt alltihop men det är också lite inspirerat av verkligheten, jag hittar inte på, jag bara gissar vad nästa rad ska bli.

Precis som den artificiella språkmodell som förebådar litteraturens död.

Och det händer alltså i Närke, idag den 17:e augusti, samma dag som Jeremiasstipendiet delas ut för sista gången. Så tänk på det när solen går ner över Närke i kväll.

—

Michael Horvath