Länsteaterns träff på tisdagen (30/8) med medier och abonnenter inför det nya spelåret startade bra och gick från klarhet till klarhet. Teaterchefen Måns Lagerlöf tog gästskaran med sig till kostymateljén där arbetsglädje och flitens lampa brinner i kapp.. Undra på det Peter Shaffers  överdådiga Amadeus med premiär första oktober i regi av Alexander Öberg är en kostymörs genomvåta dröm. Det är första gången som Länsteatern spelar 1700-talet. Det blir till  att starta från scratch. Om jag uppfattade saken rätt så kräver Amadeus ett 70-tal kostymer. Så har äntligen ateljén införskaffat en knappslagningsmaskin fick vi veta.

Vi fick ta en tjuvtitt på de kostymer som ska säljas på en auktion på lördagens öppet hus-evenemang. (3/9). De är alla hämtade ur teaterns förråd och har scenvana. Intäkterna ska gå till att hjälpa offren för svälten på Afrikas horn. Länsborna borde gå  man ur hus. Publiken får dessutom följa med in bakom kulisserna och bekanta sig med teatermaskineriet och det hantverk som behövs  för scenisk gestaltning. På den nya sidoscenen Nya China bjuder Malin Berg och David Carmel  clownimprovisationer. Tro mig det är något alldeles extra. De spelar tillsammans med musikern Christer Christensson i Alkohjulet – en clownföreställning ämnad för årskurs och 8-9 med premiär 14 september. I regi av Gunilla Orvelius. Den berättar hur det är att växa upp med en förälder som är alkoholist. (Klicka på ljudfilen nedan för att höra en intervju med David Carmel.)

Det bjuds  givetvis smakprov ur kommande repertoaren. Och så kan man bli skensjuk med de hiskligaste bölder och sår genom att besöka maskavdelningens tält. Det finns nog plats för överraskningar också.

-  Vi har en säsong bakom oss som vi är stolta över och som gick väldig bra. Med många nyheter som abonnemang och med en ständigt stigande ström av publik. Vi pratar med vår publik på ett annat sätt och det svarar. Det är  jättekul. Vi kastar oss därför in i nästa spelår med en stor portion självförtroende, sa  Lagerlöf när han äntrat Gamla Teaterns scen för att presentera det nya spelårets produktioner
Det känns i luften och i anslaget. Verkligen välgörande och det behövs för Länsteatern vågar spela ännu mer teater kommande säsong.
- Så mycket teater att jag inte begriper hur vi ska hinna med.
Han pekade på att Länsteatern är en av Sveriges mindre men att det ingalunda  märks på utbudet.

Dessutom öppnas en ny teaterscen, nämligen Nya China. Den före detta biografen på Storgatan  får åter härbärgera en förväntansfull publik. En efterlängtad och nödvändig sidoscen som ger goda spelbetingelser för fler genrer inom teaterkonsten.  Gamla godingar som Blå Måndag hör självklart hemma där. Det finns också nyheter som Made in China där ramen är kabaréns och där scen- och spelsugna får möjlighet att ta plats bland proffsen och göra sin grej.  Konceptet har en lokal klon  Made in Länet där ensemblen bjuder in sig  till bygdegårdar och ger lokala förmågor chansen.  I Klubb Bubbla får estradpoesin och spoken word sin hemvist.
Måns Lagerlöf lyfte särskilt fram att med nya China får barn- och ungdomsteatern sin egen scen. Det är bra att Martin Mutter får både konkurrens och hjälp att hålla teatertraditionen vid liv. Men det kräver också att skolorna verkligen ser till att eleverna får möjlighet att gå på föreställningarna. Det har varit si och så med det tidigare. I sammanhanget får man inte glömma bort Nya Teatern som länge spelat en viktig roll i Örebros teaterliv.

Mycket kretsar just nu kring storsatsningen Amadeus. Lagerlöf talade kärleksfullt om Hanna Cecilia Lindkvists nästan färdiga scenografi. Som smyger sig in i Gamla Teaterns egen scenform som en smekning.
-Ett slags kärlekshandling till teatern -  och den här teatern. I den här föreställningen finns allt som gör att man blir förälskad i teatern.
Passionen anas plötslig bakom teaterchefens  coola yta.
Eventuella teaterskeptiker i bekantskapskretsen kan man ta med på Amadeus. Då blir de fast tror han.
Spelåret har temat ”roller” som  tar spjärn mot förra årets tema ”företagsamhet”. Det blev ju med nödvändighet rätt gubbigt eftersom männen härskar i företagsvärlden.
-Scenen är en metafor för livet och vi tänker inte ofta på att teaterns ord används i det vanliga livet. Ett sånt ord är  roll som kan kopplas till könsroll. Teatern är sig själv en beskrivning av fenomenet roll.

Lagerlöf menar att teaterkonsten är bra på demaskera sociala roller och roller överhuvudtaget. Man föds ju inte som man eller kvinna. Det är livet och kulturen som skriver rollerna som vi tilldelas- eller väljer.
Rolltemat med betoning på könsroll laddas och profileras genom att Mozart spelas  av komikern och skådespelaren Nour El Refai med hög profil i medievärlden. Populär,  kontroversiell och rasande uttrycksfull.  Ett spännande val.  (Klicka nedan på ljudfilen för att lyssna på  ett samtal med henne, regissören Alexander Öberg, och Linus Lindman som gör Antonio Salieri)

Förutom Amadeus ser jag speciellt fram mot Ur vulkanens mun baserad på Helena von Zweigbergks roman med samma namn. En föreställning som ingår i samarbetet med Riksteatern med premiär i januari nästa år.  Sanna Krepper spelar mot Anders Hambraeus. Krepper är också delaktig i dramatiseringen.
Hon är knuten till Stadsteatern men var på plats.
- Det handlar om ett  äktenskap i kris och en resa till Sicilien. En vanlig relation  en vanlig familj som har det ganska bra på ytan. Men…
Norén light, sammanfattar hon. Ett tvåsamt vulkanutbrott med djupa dalar och höga höjder. Med stark igenkänningsfaktor  för dem som är i riskzonen för 40-årsstrecket där coola pysar och sländor  med strålande framtidsutsikter förvandlas till misantropiska medelåldringar, som,  knappt anställningsbara , ångestfyllt mumlande ”var det inte mer än så här,  vacklar omkring  i tillvaron.  Både Lagerlöf  och Krebber är på väg att bli ”förtisar” framgick det.

Ingen livsroll är så svårspelad och ångestskapande som den åldrande människan  i det  globala senkapitalistiska mediesamhället.  Och ingenstans åskådliggörs smärtpunkterna i vardagslivet, slocknande livslögner och den gäckande lyckojakten så tydligt som i kärnfamiljen. På en gång  ideal och ett könsrollernas privata slagfält där kärleken krasar och krisar och ständigt kräver nya inhoppare i parleken…  Ett  stoff där bara teatern kan komma riktigt drabbande nära verkligheten. Den kan skära ens livslögner i strimlor.

Just nu sitter Camilla Blomkvist och skriver på  Syrror som har premiär i februari nästa år. Hon ska med dramatikerns rätt gestalta vad som händer på Usö. Länets  största arbetsplats där dödens skugga hela tiden är närvarande.  Där finns yrken som sällan gestaltas i seriös dramatik konstaterade Lagerlöf.

Nästa år  blir det också en världspremiär närmare bestämt den femte maj.  Då spelas Fame visukalen, en musikal på teckenspråk. Ett gigantiskt teaterprojekt, Lagerlöfs ordval, med många inblandade som Tyst Teater. Kanske det största någonsin. En satsning som känns rätt,  Örebro är ju Europas teckenspråkshuvudstad.
Det är svårt att föreställa sig en visukal men vi fick hjälp på traven.  Teckenspråksartisten Helena Wästborn tolkade balladen Curly Sue – och publiken jublade. Vilket expressivt och smidigt kroppsspråk.

Vad därutöver är besök Länsteaterns hemsida.

Dixie Ericson är medlem av redaktionen

David Carmel

Amadeus

Det pågår en kampanj på Krämaren just nu. Organisationen KSPLT har både sin nationella värd och lokala värdinna på plats för att ge kunderna riktig köplust.. Vi behöver konsumera mera för konsumtion och därmed följande produktion ger tillväxt. Det är det som krävs för att vi ska lyckas med våra miljömål.  Att spara och inte konsumera är kanske rent av samhällsfarligt. Det är vår plikt att vara goda konsumenter.  I kampanjen ingår så kallade budskapsmoduler där kunderna  ostört kan insupa kommersiella budskap.

Här är det på sin plats med satirvarning. I själva verket rör det sig om opinionsbildande dramatik med det förpliktigande namnet  Så fungerar samhället. Medverkar gör skådespelarna Eva Ahremalm och Jonas Hedlund i rollen som konsumtionärer. Professionella superkonsumenter i den nya ljuva konsumtionsvärld..  Publiken kan också kolla  in värdet på sina kroppsdelar. Organhandel är en ny het bransch.

Kävesta folkhögskolas konstelever, Virginska skolan elever på textil design och årskurs 3 på universitetets utbildning i digital design. har bidragit till gestaltningen av en vår tids ödesfrågor:  Hur ska världen och vi med den kunna överleva om alla fortsätter att öka sin konsumtion och om tron på tillväxten är absolut?

Föreställning bygger på Eric Ericssons och Anders Bennyssons bok Så fungerar samhället. Bakom dramatiseringen står  den ideella föreningen  Verklighetens salonger alias scenografen Christine Keffel, videokonstnären  Jonas Nilsson och regissören Annika Olsson som står för manus.

Kulturdelens Dixie Ericson har träffat trion.. Christine Keffel inleder med att skissa bakgrunden till projektet.

Så fungerar samhället spelas i klädbutiken Zaras tidigare lokaler i Krämaren.. Premiär tisdagen 24 klockan 17 00. Förställningar 25, 26, 27 maj klockan 17 00 och lördagen 28 maj klockan 14. Fritt inträde.

Malin Berg och Anders Ahlbom Rosendahl spelar huvudrollerna i Fröken Julie. Foto:Urban Jörén

Nu är fröken Julie galen igen. Denna gång är galenskapen grönt, skönt och pjäsriktigt förpackad. August Strindbergs kontroversiella klassiker från 1888 Fröken Julie i regissören Gunilla Orvelius och Länsteaterns uppsättning har nämligen premiär vid det gamla orangeriet vid Karlslunds herrgård fredagen 20 maj. Den spelas sedan fram till 2 juli. Ett sommartecken så gott som något.
- Det handlar om en feberhet midsommarnatt då sömnen blir drucken och huvudet hett som Strindberg uttrycker det. Det handlar om kärlek och passion. Det handlar om dödliga sociala hierarkier som hindrar att något nytt kan växa fram. Det handlar om en önskan till ett möte utanför alla ramar,  säger Gunilla Orvelius.

Inger Holmstrand Gawells Kristin och Malin Bergs fröken Julie försöker umgås över klassgränserna. Foto:Urban Jörén

Det är midsommartid på herrgården. Greven har rest till bekanta medan hans enda barn fröken Julie är kvar för att  fira midsommar hemmavid.  Hon slår sina lovar runt logen och grevens betjänt Jean. Jeans fästmö kokerskan Kristin är just i färd med att steka njure åt sin finsmakare till fästman och  att övervaka en stinkande dekokt till frökens hund som varit ute på äventyr.

I  Länsteaterns uppsättning dyker också folket upp i form av åtta amatörskådespelare från Nya Teatern.  Det bruka  annars utelämnas av praktiska skäl. Strindberg kallar inslaget för balett eftersom folket inte har några repliker. Men för Orvelius är människorna i den nära omgivningen ofantligt viktiga.
Folkmusikern Sheshti Johansson beledsagar  detta somriga sorgespel  med sin fiol och sin egenkomponerade musik.

Kulturpodens Dixie Ericson har träffat Gunilla Orvelius för ett samtal om Fröken Julie. Ett kontroversiellt skådespel som kom med något helt nytt i svensk dramatik. Tack vare sin mänskliga kärna förlorar det aldrig sin aktualitet menar Orvelius som också  hyllar Strindbergs språk.

För regissören Gunilla Orvelius är Fröken Julie ett starkt och ständigt aktuellt skådespel. Ett verk där man aldrig når botten. Bild: Magnus Wahman

Teater
Karlslunds herrgård
20 maj till och med 2 juli
Fröken Julie
av August Strindberg
regi: Gunilla Orvelius
Scenografi och kostym: Hanna Cecilia Lindkvist
Musik: Sheshti Johansson, fiol
Mask och peruk: Giovanni Delicato
I rollerna: Malin Berg, Anders Ahlbom Rosendahl, Inger Holmstrand Gawell, Anniki Kekki, B0 Larsson, Julia Ericsson, Lill-Britt Karlsson ,  Solveig Sundblad, Malin Unosson, Martin Nilsson och Ulla Sterner

Karlaparkens damm av kalksten med klovyta. Bild: Lova Kopp

Karlaparken är en grön oas på väster med ett förflutet som delvis fallit i glömska.  Konstnären Ann Sidén och Kulturdelens podreporter Dixie Ericson är på plats och samtalar om en park i förfall.

Det rimmar illa med uppfattningen om Örebro som en parkstad av stora mått. Men den kanske baserar sig på gamla meriter?

Karlaparken är hursomhelst  värd en kram – och att få en ordentlig ansiktslyftning av den vackra rumsliga gestaltning  som finns där.

Karlparkens mur. Bild: Lova Kopp

Sara Giese:

Christer Christensson:

Maria Johansson:

Anders Hambraeus, Peter Jansson, Linus Lindman, Mia Ray, Maria Johansson, Veronica Björnstrand och Niclas Ekholm gestaltar myten om Ingvar. Bild: Urban Jörén

- Det var ett erbjudande som jag fick från teaterchefen Måns Lagerlöf som jag inte kunde tacka nej till.
Det sa regissören Sara Giese vid måndagens pressvisning av Klas Abrahmssons och Erik Gedeons ”Ingvar! – En musikalisk möbelsaga” som har premiär lördagen 12 mars. Det är första gången hon sätter upp en föreställning i Örebro.

”Ingvar!” är något att bita i också för en regissör som satt upp ”Hedda Gabler”, ”Fröken Julie” och ”Bitterfittan”.   Ett verk som inte lätt och nätt låter sig inordnas i någon genre.  En opera, en musikal, ett stycke musikteater, ett körverk…  Etiketteringen vacklar. Alla verkar dock överens om att ”Ingvar!” är  genomkomponerat.  Fullt av religiös symbolik och tongångar från en omfångsrik klangbotten av svensk musik. Och med influenser från ”Jesus Christ Superstar”. Och så Bach ….
Kapellmästare Christer Christensson som sekunderas av violinisten och riksspelmannen Kersti Johansson ger sin syn på den musikaliska mixen i Kulturdelens  podintervju. Själv spelar han tramporgel.  Sångerskan och skådespelerskan Maria Johansson finner också Jan Johansson i musiken.

- ”Ingvar!” handlar om nio börsmäklare med bibliskt klingande namn som efter en börskrasch tillsammans berättar myten om Ingvar. Det vill säga Ingvar Kamprad. Den gode svenske folkhemskapitalisten försedd med småländsk klurighets- och snålstämpel som SVT:s ”Uppdrag granskning” nyligen gjorde sitt bästa för att demaskera. Försöket har  splittrat den svenska opinionen  En del är förbannade på ”Uppdrag granskning”, andra tycker att det var bra att vi fick se att Kamprad är av samma skrot och korn som alla andra giriga, skattesmitande kapitalister.
Det är bara att tacka och ta emot för Länsteatern eftersom intresset för Kamprad-gestalten står på topp. Sara Giese säger i podintervjun att karaktären Ingvar framstår som en god kapitalist men att varken pjäsen eller ensemblen tar ställning till sakfrågan.  Hon finner också en sort satir och en ritualiserad lek med  svenskhet.  Men det är också ett  lättsamt och underhållande stycke med samtid i blick och allvar i botten. .

Maria Johansson får utlopp för sin vokala energi i "Ingvar! - en musikalisk möbelsaga". Bild: Urban Jörén

”Ingvar!” är ursprungligen ett beställningsverk för  Das Schauspielhaus i Hamburg med urpremiär 2009. Den hade Sverigepremiär förra året i Malmö.

Ingvar! – En musikalisk möbelsaga
av Klas Abrahamsson och Erik Gedeon
Regi: Sara Giese
Scenografi och kostym: Daniel Åkerström-Steen
Koreografi: Tove Sahlin
Projektioner och videografik: David Giese
Kapellmästare: Christer Christensson
Sång- och körinstudering: Maria Johansson
Ljusdesign: Ronny Andersson
Ensemblen:: Veronica Björnstrand,  Christer Christensson,  Niclas Ekholm, Peter Jansson, Anders Hambraeus,  Kersti Johansson, Maria Johansson,  Linus Lindman  och Mia Ray.
Spelas: 12 mars till 29 april på Örebro teater.

Författaren och en kompis försöker få ordning på ackorden tidigt 70-tal.

Tomas Ekman (f 56) är arkeolog och författare. Han är synnerligen väl lokalt förankrad: Född i Askersund, har bott i Kumla och Degerfors, läst på kulturvetarlinjen i Örebro och grävt djupt i vår mylla på spaning efter spår av den tid som flytt. Numer bor han i Örebro.
Han har ett brett författarskap bakom sig där arkeologi, historia, fotboll, ledarskap, geografi,  kokkonst utgör en oortodox blandning.
Ekman  samarbetar gärna i bokprojekt med kollegan Annika Grälls på text- och formbyrån Skillnad som då och då drar honom till Örebro. Också hon arkeolog och författare.
Kulturdelens Dixie Ericson har träffat Tomas Ekman för ett samtal om hans nya böcker ”Ung på 60-talet” och ”Ung på 70-talet” med nedslag i hans tidigare författarskap.  Ett vindlande samtal om det stora och lilla livet under två årtionden då ungdomen kommer ut ur barnkammaren på ett upproriskt rött humör. Utom Carl Bildt.   Och ungdomskulturen blir marknadens nya eldorado.
Där ute i det svenska samhället berättar Astrid Lindgren den satiriska ”Sagan om Pomperipossa och Monosmanien” i Expressen 1976 när hon upptäckt att hon betalar 102 procent i marginalskatt. Det året förlorar Socialdemokraterna valet – och är det inte där någonstans som Socialdemokratins nuvarande kris visar sina första symptom.

Där avhandlas också Francis Ford Coppolas film Apocalypse som bygger på Joseph Conrads roman ”Mörkret hjärta. Den enda film från den tiden som blir bättre när man ser om den, säger Ekman.   Populärkulturen varvar upp: The Beatles, Dylan, The Rolling Stones,  näbbstövlar, platådojor, kärnkraft, Allende, Kennedy, Hammarskjöld … är namn och begrepp i tiden. Tv-rutans flimrande sken lyser upp snart sagt överallt.    Medierevolutionen är på gång.

Böcker i urval
Ung på 70-talet (Bilda förlag)

Ung på 60-talet (Bilda förlag)

Kamp om bollen : brukslagen, arbetarlagen och kamratklubbarna;  tillsammans med Gerhard Jansson (Bilda förlag)

Travsport (Bilda förlag)

På samma plan; tillsammans med Annika Grälls (Svenska fotbollförlaget)

Bernadotte – mannen, myten, maten; tillsammans med Annika Grälls och fotografen Mikael Sundberg

Jean Baptiste/Karl Johan : Bernadotte och det nya Sverige; text tillsammans med  Annika Grälls ; illustration (Regionförbundet Örebro)

Målinriktat : ledarskap och organisationsarbete; tillsammans med Annika Grälls (Svenska fotbollsförlaget)

De stora blå- : Vänern-Vättern-Mälaren-Hjälmaren; tillsammans med Erik Degerman (Fiskeriverket och Naturvårdverket)
Utmärkta Nora; tillsammans med Annika Grälls (Gullers)

För Barry Banks är musik och fotboll livet. Han bär en tatuering av Henke Larsson på vänster skuldra. Han älskr skotska Celtic - och i någon mån ÖSK. Bild: Allan RichardsonI

Örebros egen stadstenor Barry Banks är här igen.  Han är förankrad i den italienska operans värld och i en musiktradition  sprungen ur  engelsk arbetarklass. Den engelske världstenoren och belcanto-specialisten ska ”kollidera” i en explosiv genreblandning, eller crossover, med Hjalmar Berglund och Astrid Höök alias Peter Flack och Marie Kühler. Och inte minst med Svenska kammarorkestern  under gästdirigenten Mika Eichenholz. Denna gång på Nya Parkteatern.

Hjalmars nyårskrock 2 är under uppladdning  när Kulturdelens Dixie Ericson får fatt i Barry Banks. För sjunde gången  i Örebro – som han älskar. Tre gånger har han uppträtt i O, helga natt.
De på sin tid världsberömda tenorer som nämns i  intervjun är Beniamino Gigli och Mario Lanza. Båda rörde sig i filmens värld. Årets tema är också filmmusik à la Hollywood.
Fotbollsmålvakten vars klubb, Stoke City FC, Banks buar åt är världsmålvakten Gordon Banks, som vann VM med England 1966.
Återstående förställningar ges fredag  28 och lördag 29 januari. På lördagen är det två föreställningar.

Örebroaren Katarina Bernhardsson disputerade nyligen i litteratuvetenskap. Bild: Maria Svenningsson

Litteraturvetaren Katarina Bernhardsson ( f 1975) disputerade i november på sin avhandling. Litterära besvär : skildringar av sjukdom i samtida svensk prosa ( Ellerströms).  Litterära besvär har rönt stor uppmärksamhet och rosats av många kritiker. I Svenska Dagbladet bestods den med en Understreckare (28/11) av författaren och SvD-kritikern Erik Löfvendahl. Han finner den vara ”… en fullödig, djuplodande och vackert formulerad studie över ett antal omistliga litterära verk..”
Men det är inte bara de fruktbara verksanalyserna som lyfts fram utan också att Katarina Bernhardsson unikt nog introducerar ett nytt forskningsområde:  Litteratur och medicin alternativt Medical Humanities. Ett nytt forskningsfält där – enkelt uttryckt – litteraturvetenskap och medicin i dialog kan bidra till nya insikter och kunskaper.

Tidigt  satsade Katarina Bernhardsson på en karriär som journalist. Också det med framgång. Hon gjorde sin första journalistiska lärospån på Nerikes Allehandas Komet-redaktion och har också skrivit litteraturkritik för NA. Hon har arbetat för Sydsvenska Dagbladet och vikarierat i Expressen som ledarskribent. Hon har varit programledare för P1:s Obs! kulturkvarten (nu Obs). I slutet av 90-talet var hon under två år redaktör för kårtidningen Lundagård. I början av 2000-talet vikarierade hon under ett år som redaktör för kulturtidskriften Artes.

Kulturdelens  Dixie Ericson har träffat henne för ett samtal om Litterära besvär.

Analyserade romaner:
Åsa Ericsdotter: Kräklek
Sara Mannheimer: Reglerna
Torgny Lindgren: Pölsan
Carl-Henning Wijkmark: Stundande natten
Maria Fagerberg: Svart dam
Per Olof Enquist: Boken om Blanche och Marie
Anders Paulsrud: Fjärilen i min hjärna

Kulturpoden kommer i fortsättningen att bjuda på intervjuer med och nyheter om aktuella kulturutövare. Allt som rör sig på kulturens område.