Bok: Flickorna och mörkret av Camilla Grebe
Bokhyllan, Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skönlitteratur fredag, december 20th, 2024Flickorna och mörkret
Camilla Grebe
Wahlström & Widstrand. 400 sidor. Utkom november 2024
Camilla Grebe är född 1968. Hon debuterade 2009 tillsammans med sin syster Åsa Träff med Någon sorts frid. Grebe har nominerats till Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska kriminalroman både 2010 och 2012. Därefter har hon både prisats och nominerats för sina kriminalromaner. För mig var hon dock helt obekant, men efter att ha läst ”Flickorna och mörkret”, har jag full förståelse för hennes utmärkelser.
Flickorna och mörkret är en storslagen kriminalroman om ett trasigt moderskap och ett syskonskap där den ene kämpar för att få hjälp att hitta sin försvunna syster.
Systern Ella försvinner en natt i november. Kysser sin sovande yngre syster Myra lätt på kinden och lovar att hon snart ska komma tillbaka. Polisen tar sig an fallet men lyckas inte lösa gåtan. Allt tyder på att Ella åkt till Stockholm för att få hjälp att ta sig ur det ansvar som vilar tungt på hennes axlar: Systrarna lever tillsammans med sin alkoholiserade mamma och tre hundar av olika karaktär. Mammans alkoholism har lett till att det är Ella som blivit den som tar hand om det mesta som ingår i ett hushåll.
Foto: Rickard L. Eriksson
När Ella varit försvunnen i ett år hittas ett lik på en plats i närheten av den fiktiva orten Storforsa. Platsen heter Mörkret. Liket överensstämmer dock inte med Ella. Myra bestämmer sig då för att även hon i hemlighet ska lämna sitt hem och ta sig till Stockholm för att hitta någon som vet något om Ella. Hon börjar med att söka upp Ellas ex.
Det jag som läsare fascineras över är närvaron i det nu vi befinner oss i 2024. Dialogernas ordval och sättet samtalen växer fram känns bekanta och närvarande. Oavsett om det är två unga människor som pratar med varandra eller om det är två poliser där en gnista tänts dem emellan. Däremellan växer miljöer och ting fram, vilka skapar tydliga bilder och stämning.
Att hålla sig inom november månads alltmer framväxande mörker sveper in mig som läsare med känslor av olust och hjälplöshet. Men laddar samtidigt viljan att vända blad för att se hur det ska gå.
I dessa tider då läsandet är på fall, är det här en kriminalroman att sticka i händerna på någon som tvivlar på ordet och bokens betydelse. Visst är det en kriminalroman, men den är inte enbart det. Det är också en roman som lyfter dagens samhällsproblem och den smygande korruption och underlåtelse som bl.a. finns inom polisväsendet och andra statliga myndigheter.
En kriminalroman som är värd high five!
__________
Agneta Wistrand Rosendal
Diskussion