Inifrån flyttkarusellen mellan Skåne och Närke

Inlagd av Kulturdelen Blå Kalender fredag, november 6th, 2020

Det regnade när jag cyklade till macken i Kirseberg vid sextiden på morgonen. Jag fick ställa cykeln inne på stationen, i deras lager. Körde hyrbilen tillbaka till Cronquists gata, lastade säng och sängkläder till nya rummet i Kirseberg. Väl framme klarade jag av att bära sängen på egen hand genom korridoren.

Efter svängen till Kirseberg började jag lasta alla mina kartonger, både de som hela tiden stått i förrådet och de som jag packat i rummet. Jag hade hunnit med en vända med kartonger från förrådet i källaren när Love anlände och hjälpte mig med resten. Det var tredje gången inom loppet av två år som han hjälpte mig att flytta. In i det sista hade jag undvikit att fråga honom denna gång. Dagen före var det fortfarande oklart om och när eventuell bärhjälp skulle kunna dyka upp. Jag trodde inte att jag skulle klara allt själv. Sent på kvällen skickade jag ett meddelande till Love. Framåt midnatt svarade han att han kunde dyka upp vid nio.

Mitt under flytten – från september skulle jag dels hyra ett studentrum i Malmö, dels en etta med rivningskontrakt i Örebro – var jag nästan likgiltig inför mitt eget liv, som om jag inte brydde mig var jag bodde eller vad gjorde. Jag minns att jag tänkte på avhandlingen. Den gav mitt liv ett innehåll och en mening.

Love hjälpte mig att stuva in kartongerna i bilen. Förutom att han är stark har han ett praktiskt tänkande och hittar lösningar. Han är också omtänksam i praktiken. Jag undrar om det finns ett ord för det. Innan vi skiljdes sa jag till honom att jag skämdes. Han ryckte bara på axlarna. Han var glad att kunna hjälpa till.

Körde ut på motorvägen vid tiotiden. Mycket trafik Malmö-Helsingborg, men när jag svängt av mot Jönköping och Stockholm på E4:an blev det helt lugnt. Däremot störtskurar. Ett vägarbete nånstans innan Jönköping. Nånstans i Mjölby på E4:an svängde jag in på väg 50 mot Örebro. Gillar den vägen, särskilt den mäktiga utsikten från Stora Hammarsundsbron. Från min bror fick jag höra att en häst förolyckats här när en hästtransport som varit kopplad till en personbil slitits loss och flugit över broräcket.

Strax före Askersund sprack solen fram. Stannade på Sibylla i Askersund och beställde ett Halloumimeal. Drack pepsi cola, två glas. Tänkte att det skulle kunna ge mig energi. Beställde en bananmilkshake och gick ut i solen. Skickade ett meddelande till min bror och ett meddelande till kvinnan som flyttade ut ur lägenheten som jag skulle hyra. Hon hade precis städat klart och sände en bild som visade att hon lagt nyckeln under dörrmattan som vi kommit överens om. Jag vet inte om jag tänkte på det då, eller om jag tänkte på det i efterhand, men den där solen i Askersund kunde ses som ett tecken. Kom till Örebro mitt i eftermiddagens rusningstrafik, svängde av vid södra infarten, vidare på en motorled in mot Gustavsvik och snart var jag framme. Jag kunde backa in på gården nära entrén. Lägenheten låg på första våningen. Min bror och jag hjälptes åt att bära in kartongerna. Efteråt satt vi en stund i trädgården. Min bror gav mig en baguette, en chokladkaka, en cola och mineralvatten som matsäck för återresan. Vi talade om olika platser längs vägen mellan Örebro och Malmö. Min bror sa att det var länge sen han hade varit utanför hemstaden. När han arbetade som montör hade han ibland gjort jobb i Stockholm.

Vi talade om när min bror hjälpte mig att flytta från Lund. Han hade tagit Swebus eller tåg från Örebro till Karlstad. Där hade pappa ordnat en lastbil som min bror körde ner till Lund. Min bror mindes resvägen. Han sa att det låg flera gamla klassiska bandymetropoler på vägen från Karlstad. En av dem var Otterbäcken. Vi körde samma väg tillbaka, men jag mindes inte dessa platser. Däremot kan jag minnas vad vi pratade om mellan Lund och Landskrona till exempel. Ulf Lundell hade uttalat sig nedsättande om den nya vänsterrörelsen. Själv tillhörde jag just denna rörelse och hade demonstrerat på gatorna under EU-toppmötet i Göteborg samma sommar. När vi passerade Landskrona hade jag tänkt på L. som vuxit upp där. Vi hade sovit på en madrass på golvet i mitt rum på Smålands Nation. På morgonen hade jag legat och beundrat hennes rygg.

Jag kom iväg från Örebro vid 18-tiden och nånstans i Jönköpingstrakten började det skymma och sen började det regna igen. Sikten var dålig och jag sänkte farten. Det blev imma på fönstret och jag stannade vid en mack och letade rätt på fläktreglagen och vred på max vid fönstret. Kollade också de olika lägena för ljusen. Imman försvann. Det kom upp en lampa på displayen och då och då blinkade ett meddelande om att bilen inte skulle gå att starta om jag inte fyllde på ”ad blue” inom ett visst antal kilometer. Jag visste inte vad ”ad blue” var. Till slut hittade jag en öppen Shellmack. Jag mindes att macken där jag hyrt bilen stängde tjugotvå och ringde först dit. Jag fick veta att ”ad blue” var en tillsats som behövdes för dieselbilar. En man inne på Shellmacken hjälpte mig att fylla på detta.

I Helsingborg slutade det regna och jag tyckte också att sikten på vägen var bättre. Jag var väl framme på Cronquists gata vid halv ett ungefär. Jag hade redan bestämt mig för att jag skulle köra en vända med så mycket möbler som möjligt till Kirseberg. Eftersom jag var så trött fick jag ändå planera i etapper. Jag siktade på att först kunna köra till Malmö, även om den här planen fanns med i tankarna. Det svåra var att få in möblerna i lastbilen. När jag skulle lyfta upp en bänk fick jag hjälp av några studenter som varit ute och festat. Nån gång vid halvtvåtiden var jag framme i Kirseberg. Körde via Nobelvägen, men den var avstängd en bit och när jag skulle hitta en alternativ väg såg jag på avstånd kravallpoliser som stod på rad och spärrade av en gata. Jag hade hört smällar, ungefär som nyårsfirande eller liknande, när jag lämnade Cronquists gata. Jag misstänkte att det inte var fråga om nyårsraketer. Jag förstod inte vad det var som hände, det såg overkligt ut. Senare skulle jag läsa i tidningen om ett upplopp efter koranbränning i Rosengård.

Jag bar bänken i etapper från bilen till rummet. Fick ner den på marken utanför entrén. Tänkte att i värsta fall får den stå här utanför över natten. Nu kan jag i alla fall köra tillbaka bilen. Sen började jag ändå försöka bära in bänken. Tog sats och klarade halvtrappan. Sen bit för bit genom korridoren och in i rummet.

När jag använde mina sista krafter för att få in bänken i rummet kom jag för en kort sekund att tänka på min pappa efter skilsmässan när han på egen hand burit kartonger uppför backen till sommarstugan. Han var ekonomiskt utblottad, flyttade från en villa till ett fallfärdigt hus med tunna väggar, utan rinnande vatten. Han var sextio år då, jag är fyrtiosex nu.

De tjugo kvadraten var till slut fyllda av två fåtöljer, två bord, en bänk och en säng. När jag körde in på macken för att tanka bilen var den halv tre på natten. En timme senare, halv fyra, gick jag och la mig i mitt nya rum.

När jag vaknade fyra timmar senare visste jag inte var jag var och varför väckarklockan ringde. Snart insåg jag att jag skulle lämna tillbaks nycklarna för hyrbilen. Jag glömde att jag ställt cykeln inne på macken och fick gå tillbaka ytterligare en gång innan jag kunde gå och lägga mig och sova en stund till. Jag kände mig som ett djur när jag vaknade igen. Drack cola och åt resten av baguetten. Mina läppar kändes på ett annat sätt.

Cyklade till köpcentret Mobilia och beställde en kaffe inne på ett kafé. Satt i fönstret och betraktade männen utanför på bänkarna vid cykelstället. Här hade jag passerat nästan dagligen i ett och ett halvt år. Besiktningen av mitt gamla rum skulle äga rum inom några timmar. Jag var orolig över att det soliga vädret skulle avslöja skavanker i fönstertvätten. ”Du får hoppas att det blir molnigt i eftermiddag”, skämtade bovärden Amel på telefon.

—

Magnus Gustafson