CD: Sibelius symfonier med Jukka-Pekka Saraste

Inlagd av Sten Wistrand Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor söndag, augusti 23rd, 2026

Jean Sibelius: The 7 Symphonies. 3 cd. (Ondine/Naxos). Speltid: 69’54 + 72’25 + 76’01.

Helsinki Philharmonic Orchestra, Jukka-Pekka Saraste (dirigent)

Betyg: 

 

Det är lika bra att få det sagt på en gång: Vill ni ha Jean Sibelius sju symfonier i alltigenom övertygande tolkningar och med strålande ljud så har ni dem här.

Det är faktiskt tredje gången gillt för Jukka-Pekka Saraste. Tidigare har han spelat in dem för RCA och Finlandia med Finska Radions Symfoniorkester. Nu står han framför Helsingforsfilharmonikerna. För utgåvan, en box med tre cd, svarar Ondine, samma bolag som med samma orkester tidigare gett oss symfonierna med Leif Segerstam (fyra cd som även rymmer Finlandia och violinkonserten med Pekka Kuusisto) – och den konkurrensen är inte att leka med.

”En sinfoni är icke en ’composition’ i vanlig mening. Den är fastmer en trosbekännelse vid olika skeden af ens lif”, antecknade Sibelius i sin dagbok. Och det är som om varje symfoni har tagit honom till en ny plats i livet. Saraste övertygar fullt ut i såväl de högromantiska första verken som i de senare mer modernt klingande. Han förmedlar dramat och intensiteten, magin och innerligheten, naturmystiken och skönheten, och som Segerstam kan han bygga bågar och välva valv. Orkestern är med honom och det karaktäristiska Sibelius-blecket får ljuda mäktigt i all sin härlighet. Så stiger ”svan-temat”* i 5:an svindlande vackert mot skyn, och stegringarna i 7:an får en att lyfta ur stolen. Men lika övertygande är Saraste i den karga 4:an, den som tillsammans med Charles Ives 4:a har symfonihistoriens kanske märkligaste slut.

Saraste tenderar åt jämförelsevis snabba tempi. Segerstam och Okko Kamu (tre cd på BIS) tar totalt cirka 240 minuter på sig medan Saraste klockar in på bara 219. En sats som brukar locka till rätt skiftande tempoval är 3:ans ”andantino con moto, quasi allegretto”, men få landar som Saraste på under nio minuter – ett val som här känns fullständigt självklart.

Med den här inspelningen av Sibelius symfonier har min tidigare favorit Segerstam fått sig en rejäl utmanare, och frågan är om inte Saraste dessutom begåvats med snäppet bättre ljud, faktiskt i klass med Alpha Records för Santtu-Maria Rouvali**.

Sex av symfonierna är liveupptagningar, men den finska publiken är ett under av disciplin och märks inte av förrän i de fall slutapplåden tagits med. Kort sagt: Här har vi en Sibelius-cykel som har det mesta man kan önska.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

* Åsynen av 16 svanar 1915 tog andan ur honom. I dagboken noterar han: ”Ett af de största intrycken i mitt lif. Herre Gud denna skönhet!” Han krafsar ner 5:e symfonins magnifika finaltema i en känsla av att ha varit ”i helgedomen”.

** När det gäller Rouvalis symfoni-cykel är den lite ojämn men också spännande genom sina mörkt dramatiska och råare tolkningar, där den av 3:an närmast golvar mig och där även 1:an och 4:an sticker ut. Den senare är dessutom kopplat till en gastkramande version av tondikten Skogsrået. Och missa för all del inte inspelningen av violinkonserten där Ava Bahari är solist.