Länstidningens lokalredaktion

Inlagd av Kulturdelen Krönika söndag, september 21st, 2025

I VLT, som jag läser inne på Sjömans konditori i Köping, hittar jag en notis om naturreservatet Acktjärnsåsarna i Ramnäs som består av gammal tallskog, lövklädda hällar och sumpstråk och som ska invigas i september. I övrigt saknas nyheter från Hallstahammar och Surahammar.

Vi var fyra reportrar på lokalredaktionen i Hallstahammar. Vi åkte på väg 252 från Borgåsund till Surahammar och vidare på väg 66 mot Ramnäs och Virsbo. Kameraväskan med penna och block i ytterfacket. På kvällen gick jag ur bilen och kände en extra gång på dörren så att den var låst. Jag var sist kvar. I ärlighetens namn anlände jag också sist på morgonen.

Vi finns bredvid Kinarestaurangen sa hövdingen när jag ringde dagen innan första arbetsdagen. Halv tolv körde hövdingen i väg i sin Citroën till Matstället som låg ute på industriområdet och åt husmanskost. Kom tillbaka efter tjugo minuter. Skrev i hög hastighet notiser och nyheter utifrån kommunens post och poliskollar. Höll kontakten med centralredaktionen i Västerås. Vi ligger illa till, vi går på knäna här ute. Vi behöver gå ner en sida och samla kraft för veckan. Hövdingen snackade omkull vem som helst. Använde uttrycket ”unge man” och svarade ”huvudet upp och fötterna ner” om någon frågade honom om läget. Citerade sig själv: ”Som jag brukar säga …” Skrattade bullrigt åt sina egna skämt. Signalerade att det var dags för morgonmöte genom att resa sig och säga: ”Ska vi?”

Klädkod var fleecejacka. Kulmagen bakades in i den. Både kulmagen och fleecejackan var en del i initiationsriten. En riktig Hallstareporter hade både fleecejacka och kulmage. Förr eller senare hade Hallstahammarreportern bådadera.

Norrlänningen hade flyttat till Västmanland för kärleken och blivit anställd av ett misstag. För ovanlighetens skull hade någon glömt att kolla LAS. Blev kassör i fackklubben, fick sura uppstötningar av kebabrullen och vilade på soffan i mötesrummet under lunchen. Semestervikarierna 2006 hade haft en särskild gemenskap. Det var ett halvår innan jag började. I flera år fanns ett GB Big Pack kvar i frysen som ett minne från den sommaren.

—

Magnus Gustafson