Roman: De heligas stad

Inlagd av Kulturdelen Recension, Skönlitteratur tisdag, september 23rd, 2025

Steve Sem-Sandberg

De heligas stad

Albert Bonniers förlag. 432 sidor. Just utkommen.

Författaren och Svenska akademiledamoten Steve Sem-Sandberg är aktuell med en efterlängtad roman, De heligas stad; en roman om radikal religiositet i efterdyningarna av reformationen. Han tillhör vår tids skickligaste och mest meriterade författare. Han vet hur man skriver fram en nerv. För romanen De fattiga i Łódź (2009) tilldelades han Augustpriset, vilket även romanen W. (2019), som knyter an till den ofullbordade pjäsen Woyzeck av Georg Büchner (1813-1837), nominerades till. Också romanen De utvalda (2014) nominerades till priset, och tilldelades det franska Prix Médicis étranger.

I föreliggande roman, en historisk roman, får vi träffa en namnlös berättare som ger sitt vittnesmål gällande belägringen av Münster 1534. Staden tas över av de då radikala anabaptisterna och kringskärs sedan av den katolska furstbiskopen. Texten är skriven från en (katolskt) religiöst övertygad horisont, vilket exempelvis kommer tillkänna när berättaren tolkar en rad illavarslande tecken som förebådar det skräckvälde som anabaptisterna inrättar. Vi får tidigt lära känna Klotilde, berättarens släktning, som folk håller för förryckt men som får en viktig roll under belägringen. Vederdöparna, så kallas anabaptisterna smädandes, ägnar sig åt en fanatism som gör katoliker och protestanter till fiender vilka måste bekämpas med våld. Man (upp)finner en underliggande logik i religionen och kräver att man löper logikens lina ut.

Vederdöparnas styre över Münster inrättades i februari 1534 och slogs ned i juni 1535. De radikala anabaptisterna ägnade sig åt en högst aktiv religionsutövning och praktiserade vuxendop. Man avfärdade den institutionaliserade kyrkan och förespråkade asketiska ideal. Hand i hand med detta kom ofta även krav på politiska och ekonomiska reformer av feodalsamhället. Anabaptismen lever vidare idag, men inte i sin radikala form.

Boken är en kollektivroman där vi följer en större samling personer snarare än en huvudperson. Det är ett tacksamt grepp då texten utger sig för att vara ett historiskt dokument inom sin litterära värld. Historiska dokument följer sällan en enskild aktör. En läsare som är bekant med Riket av denna värld av Alejo Carpentier (1904-1980) känner nog igen detta grepp.

Att texten utger sig för att vara ett autentiskt dokument där fiktion och faktisk historia blandas försvårar inte läsningen. Inga problem uppstår när texten går från fiktionsinslag till faktainslag. Man förstår vad som är vad, och blandningen berikar läsupplevelsen.

Ett  genomgående tema i boken är att makt korrumperar. Anabaptisterna hade predikar ”om den nya Gudsstaten där alla var bröder och systrar och där allt skulle delas lika, där ingen skulle få mer än eller kunna förhäva sig över någon annan”, men dessa löften bryts snart. På bokens baksida kan man läsa att de skildrade händelserna är ”ett slags urscen för det europeiska vansinne som tycks dömt att upprepas genom århundradena”. Förmodligen avses historiska skeenden så som franska revolutionens terrorvälde, den auktoritära socialismens framfart liksom nazismens och fascismens men även den auktoritära högerpopulismen som idag oroväckande lovar gemenskap och broderskap inom den egna (etniska) gruppen.

Men boken hade förmodligen tjänat på att beskriva motiven och psykologin hos vederdöparna mer. Boken börjar istället så nära slutet som möjligt. Det är visserligen föredömligt. Men den korta startsträckan sker på bekostnad av en gestaltning av de bakomliggande orsakerna. Man hade gärna velat bekantas lite mer vederdöparnas lära innan skildringen går över till vapenkampen mellan dem och furstbiskopens armé.

Romanen har en föredömlig stil som tjänar handlingen och konceptet väl. I många fall känns texten autentiskt dokumentär. Det är oftast korta meningar med rak och tydlig ordföljd. Fokus ligger övervägande på handlingar och redogör avvägt kring dem. I det avseendet påminner texten något om Albert Camus (1913-1960), om man tar bort fransk-algerierns lyriska inslag som ibland smygs in. Med det sagt är De heligas stad inte torrt redogörande, det finns en del mer saftiga inslag också.

Steve Sem-Sandberg är klassisk intellektuell författare. Det finns tyngd i det han skriver. Man kan ibland hänföras över hur han lyckas få ihop allt. Små meningsbärande detaljer, såväl påhittade som faktiska, vävs samman och bildar en svårslagen helhet.

—

Isak Adolfsson