Roman: Av månsken växer ingenting av Torborg Nedreaas

Inlagd av Agneta Wistrand Rosendal Bokhyllan, Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skönlitteratur onsdag, januari 7th, 2026

Av månsken växer ingenting
Torborg Nedreaas
Översättare: Cilla Naumann
Wahlström & Widstrand. 284 sidor. Har nyss utkommit.

Romanen Av månsken växer ingenting av Torborg Nedreaas gavs ut på norska första gången 1947. Nu utmärkt nyöversatt av Cilla Naumann. I förlagstexten framgår att ”Romanen väckte stor uppmärksamhet för sin osentimentala skildring av kvinnors livsvillkor, klassrelaterat utanförskap och kontroversiella ämnen som abort, sexualitet och kvinnlig självständighet.”

I förordet skriver Geir Gulliksen att boken bygger på ett möte mellan författaren och en kvinna, Åse. De träffas på ett billigt hotell och kvinnan berättar sin historia. ”Vi kan inte veta vad i denna roman som är Åses historia och vad som är Nedreaas egen och vad som ’är dikt och fantasi”, skriver Gulliksen.

Kärnan i boken är kvinnans omätbara dragning till Johannes, hennes tidigare lärare. Efter att hon legat med honom och upplevt älskogens dimensioner, kan hon inte motstå lusten att vara med just honom.

Johannes dras också till henne och båda styrs av den lilla ortens regelverk: hon har varit hans elev och är uppväxt i en fattig arbetar familj, han på väg att lämna proletariatet, en klassresenär som vill kliva in i den akademiska världen. Deras förälskelse är inget som accepteras i det lilla samhället och de gör vad de kan för att hemlighålla den.

”En sådan liten stad, du. Som den formar sina människor, som den dikterar karaktärerna, som den terroriserar varje enskild individ. Man skulle kunna tro att en människa är en människa och att hon är densamma var hon är hamnar i världen, inte sant? Du vet, det sägs att karaktären är ens öde. Men man skulle kunna lägga till att miljö är karaktär. Men miljön i en större stad är ju så pass varierad att det finns utrymme för olika sorters människor, i en liten stad däremot – åh.”

Den unga kvinnan flyttar från sitt barndomshem för att få möjlighet att träffa Johannes på ett enklare sätt. Flytten innebär att hon lämnar hemmet då hennes pappa är döende och hennes mamma knappt kan försörja sig. Skuld och skam biter in i hennes själ och hjärta men hon kan inte klippa banden till Johannes.

Passionen till Johannes, fortgår under flera decennier. Aborter görs med hjälp av ortens doktor vid ett tillfälle och på egen hand vid andra. Spriten och cigaretterna hjälper henne att dämpa den ångest som växer sig allt starkare in i henne.

Torborg Nedreaas berättarteknik är fylld av briljanta metaforer och liknelser. Årstidernas och dygnets himlar, trädens varierande färger, fåglarnas kvitter. Vädret vid specifika situationer.

En är berättelsen då kvinnan tar en ensam morgonpromenad efter att hon och Johannes haft en natt fylld av älskog på ett pensionat, skyddade från det lilla samhällets bevakande ögon:

”Jag vadade genom daggens glittrande slöjor, över djupgröna åkrar, det var som en brinnande hinna av miljoner diamanter som glittrade av blå, gula, röda, lila blixtar, som jag krossade under skorna. Och aldrig har väl gräset varit så nyfött överdådigt grönt som det var i spåren där jag gått, och Johannes fanns i min hud och i min själ, men jag var ensam och kunde inte dela min upplevelse med honom.”

Nedreaas berättelse om hur det var att vara kvinna för 80 år sedan, är lika aktuell i dag. Visst är villkoren annorlunda för att t.ex. få göra abort än de var på 40 – talet, men i samhällets hierarki har vi kvinnor en hel del kvar att kämpa för. Och mer därtill.

I Geir Gulliksens förord står det så här: ” … Läs den här romanen. Läs den speciellt om du är kvinna, läs den speciellt om du är man, läs den oavsett vad du är, men speciellt om du älskar eller har älskat. Jag måste säga det så tydligt och enkelt jag kan: Den här texten glöder, du kan bränna dig på den. Av månsken växer ingenting är en av de hårdaste, varmaste, blodigaste och mest upphörande romaner jag vet.”

Och som sagt, lika aktuell i dag som då. Läs den!
__________

Agneta Wistrand Rosendal ingår i Kulturdelens redaktion.