Roman: Om uträkning av omfång 4
Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur onsdag, augusti 14th, 2024Solvej Balle
Om uträkning av omfång 4
Översättning av Ninni Holmqvist
Wahlström & Widstrand. 208 sidor. Just utkommen.
Solvej Balles romansvit Om uträkning av omfång – en serie om hur tiden blir cirkulär – har sannerligen utvecklats linjärt. Först etablerades konceptet: Vår berättare Tara fastande i en loop som är den 18:e november. Upprepningen som uppstod betydde lite av varje. Men kanske viktigast var att den inte riktigt gick att rationalisera. Ödet accepterades men någon sinnesro infann sig inte.
Men ganska snart blev tiden mindre cirkulär och började vecklas ut. Ändå var berättelsen meditativ över tid. Men Tara började resa tvärs över Europa med dess olika väderförhållanden för att så simulera en känsla av tid. Dessutom blev Tara väldigt fascinerad över Romarriket.
Sedan började Tara, tillsammans med en rad andra som också fastnat i loopen, att reparera tiden. Den cirkulära meditationen blev helt bruten. I samma takt fördjupar Tara sina studier om Romarriket.
Vad som står i centrum för föreliggande volym är att det blir oerhört tydligt att loopen håller på att spricka. Grödor trotsar till exempel tidens upprepning och börjar växa, utvecklas bortom den. Man blir självförsörjande och kan så skapa sig en egen verklighet mitt i verkligheten. Men till vilken grad håller den på att spricka?
På första sidan i den fjärde delen får vi en rad nya karaktärer presenterade. Tara är långt ifrån ensam av att ha fastnat i loopen. Karaktär på karaktär presenteras och det börjar bli svårt att hålla koll på alla. Man bildar ett kollektiv, som i viss mån liknar en sekt. Som läsare tappar man fokus något eftersom det blir väldigt mycket att följa. Tyvärr så falnar intresset något då bokens ursprungliga premiss blir något lös i kanterna.
För även om tiden i boken är cirkulär – premissen i den första boken – så görs allt för att göra den framåtskridande. Mycket utrymmer ägnas åt att berätta om hur de olika karaktärerna möts, och detta gör samtidigt texten repetitiv. Studierna om Romarriket har gjort Tara till en hobbyhistoriker som nedtecknar vad som händer och har hänt för eftervärlden. Förvisso skrider handlingen framåt så, men det blir lätt lite upprepandes. Det är inget fel att texten är upprepandes men den vill ju vara framåtskridande. Det uppstår alltså en dissonans. Dagboksanteckningarna blir i denna volym också mer sporadiska, mycket tid hinner gå mellan och mycket hinner hända. Det vattnar ut det repetitiva i tiden och gör den mer linjär.
Vad som kanske är seriens modigaste drag, och som blir tydligt i denna del, är att Tara inte är huvudkaraktär även om hon är berättaren. Det är andra karaktärer som drar berättelsen framåt. Det är snyggt och modigt gjort.
Det som dock lyfter volymen mest är dess meditationer. Taktfullt reflekteras det över ekologisk och ekonomisk hållbarhet, självförsörjning, social isolering, relationer och samspelet med andra, det kollektiva i förhållande till det enskilda och omvänt, språk och dess ontologi, minnen och glömska, väder och vind, natur och klimat, medmänsklighet och mänsklighet och mer.
Det är ett ganska brett spektrum av reflektioner, men texten lyckas, genom enkel men exakt gestaltning föra in Taras dagboksanteckningar på skilda ämnen. Det finns också mycket djup i reflektionerna, de framstår aldrig som platta. Det är nog framför allt det som är bokens ansats, att meditera. Inte att specifikt meditera över det cirkulära, även om man lätt kan få den uppfattningen till en början. En nollpunkt skapas genom att tiden bryts och man har att skapa livet och tillvaron på nytt. Och det kräver en del tanke.
När volymen når sitt slut ställs man inför en del frågor. Hur söndrig är tidsloopen? Kommer man lämna den 18:e november, denna eviga skärseld som kan lova ett paradis efteråt? Vilka mer har fastnat? Hur kommer man loss?
Man måste läsa boken för vad den är i sitt egna ljus: En samling reflektioner över hur tillvaron är beskaffad.
—
Isak Adolfsson
Diskussion