Roman: Vad söker du, varg? av Eva Vezjnavets

Inlagd av Sten Wistrand Bokhyllan, Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skönlitteratur måndag, september 16th, 2024

Vad söker du, varg?

Eva Vezjnavets

Översättare: Krystsina Banduryna & Mikael Nydahl

Erzats förlag. 155 sidor. Har utkommit.

 

Det finns texter som det inte går att värja sig mot. En sådan är Eva Vezjnavets roman Vad söker du, varg?. Den är grym och brutal men också poetisk.

Först möter vi Ryna på väg hem från Tyskland, där hon arbetat inom vården men blivit utkörd från sitt boende därför att hon super. Hem betyder föräldrarnas hus, Aredeber, i Naŭhałnaje, en håla på den belarusiska landsbygden. Eller snarare: hem betyder den del av huset där hon växte upp med sin farmor. Nu har gumman dött och ligger ”hoptorkad som en ärtskida” i sin kista i väntan på begravning. Vägen hem är fylld av alla historier som Ryna drar sig till minnes och som besjälar trakten. Just här på vägen var det som Vedhuggar-Askold sovit ruset av sig, och där var det som farmor visat ett rödhakebo och varnat för att röra äggen, ”för då varder du evigt förbannad”. Där i kärret drunknade en ko från kolchosen, och här var det som Ryna samlade huggormskinn till farmor. För inte kunde en lövjerska, häxa eller klok gumma allt efter behag, som Darafeja Siraš klara sig utan ormskinn.

Det var till henne man gick för att få sina krämpor botade. Älskad var hon inte, men behövd – och fruktad. Ingen vågade röra henne, för vem vet vilka krafter hon besatt. Invaderande polacker, tyskar och ryssar överlevde hon, liksom två världskrig och nio regimer. Allt om hembygden och om naturens hemligheter visste hon och plitade med anilinpenna sina anteckningsböcker fulla av huskurer och besvärjelser. Ryna invigde hon i traktens historia och tillvarons och kärrens mysterier, men någon lövjerska blev det inte av sondottern. Farmors magiska kvinnovärld är dömd att gå under i modernitetens manliga tidevarv, där hennes teknikfrälste och boklärde son vill dika ut kärren, bygga järnväg, köpa traktorer och skapa kolchoser. Ändå är det rationella tänkandet ofta bara en yta som låter magins triviala kusin vidskepelsen bekymmersfritt leva vidare – eller som kommunisten Orka säger: ”Jag tror inte på Gud, men jag vet att han finns.”

Till flickebarnet Ryna förmedlar farmodern den dyrt förvärvade visdom som livet lärt henne: ”Det är inte vår ensak att avgöra vem som har rätt och vem som har skuld. Lägg dej inte i andras göranden och låtanden, gå inte i någons ledband, lita inte på någon. Här är intet beständigt, intet att lita på.” Och ”förvänta dej ingen rättvisa”. Men någonstans, dold i träsken, finns ännu den vita pålen som förbinder oss med jordens hjärta.

Boken är till stor del en exposé över 1900-talets historia sådan den drabbat Belarus – ett land som återkommande förvandlats till ett slakthus av såväl inkräktare som av invånarna själva. ”Våra träsk är stora och ogenomträngliga, men för människan finns det varken gömsle eller räddning. Om dom bara vill så hittar dom dej och piskar själen ur dej”, säger farmor. Och allra värst råkar naturligtvis den judiska befolkningen ut. Den misshandlas och dräps för att ha pinat livet av Kristus, för att ha stått i sovjeternas tjänst, för att gömma guld eller för vad som helst annat. Och när det visar sig att de trots allt inte gömt något guld blir folk ursinniga för det, plundrar hemmen på det lilla finns och och sliter fram och våldtar varenda judinna, småflickor, gravida och döende gummor. Vezjnavets redovisar den primitiva råheten och grymheten detaljerat och lakoniskt och med ibland nästan kväljande verkan. I andra stycken slås man av hennes överraskande och ibland barockpoetiskt drastiska bildspråk –alltid pregnant, som när vildpäronen blir ”svansförsedda som åkersorkar”.

Men vargen då? Vad söker vargen i bokens titel? Något entydigt svar får vi inte. Vargen rör sig som en mytisk varelse genom träsken och skogarna, svårfångad, skrämmande och lockande. Enligt talesättet är som bekant människan människans varg. Men så enkelt är det. ”Vem påstår att vargen är grå? Vargen upprepar alla senhöstens färger – det ena pälsstrået är som sanden den våta, det andra som mossan den vita, det tredje som leran, det fjärde som den våta alen och det femte som torven, och tillsammans gör de honom osynlig, men i samma stund som solen spelar i vargapälsen, ja då skimrar den som ett världens åttonde underverk.” Och nog är den förbunden med Ryna. Varför skulle annars hennes hår beskrivas som att man inte blev klok på det ”för varje hårstrå hade sin egen färg – från silver som sanden på flodbädden till höstens röda löv och den gråaktiga mossan under en tall”?

Vad söker du, varg? är en språklig tour de force, och översättarna Krystsina Banduryna och Mikael Nydahl har gjort en heroisk insats. I ett efterord redogör Nydahl för de svårigheter de ställts inför. Vezjnavets belarusiska är färgad av polska och tyska och ryska och jiddisch och inhemska dialekter och folkliga uttryck. Det säger sig självt att detta inte går att översätta i vanlig mening. Men det måste förmedlas på ett sätt som ändå ger läsaren en föreställning om de olika språkliga lagren. Jag har ingen som helst möjlighet att jämföra med originalet men kan i alla fall konstatera att den svenska versionen övertygar i egen rätt. Den har på sina håll mötts av en del njugga omdömen som att belarusierna tycks prata mobergsk småländska eller något annat svenskt bygdemål. Själv finner jag den kritiken orättvis. Banduryna och Nydahl har faktiskt lyckats med konststycket att ta fram en fungerande text som ger en föreställning om Vezjnavets särpräglade språkliga vision och som gör romanen till en omskakande upplevelse. I stället för att gnälla borde man vara tacksam över att ha fått möjlighet att ta del av en roman som hugger en i strupen.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion

 

Eva Vezjnavets, som egentligen heter Sviatlana Kurs, är född 1972 utanför Minsk. Idag lever hon, symptomatiskt nog med tanke på tillståndet i Belarus, i Warszawa. Vad söker du varg? var den första roman som Svetlana Aleksijevitj gav ut på sitt förlag för kvinnliga belarusiska författare.