Scen: Brott och straff på Örebro Teater
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Scen, Uncategorized söndag, september 22nd, 2024Brott och straff
Efter Fjodor Dostojevskij
Örebro Teater, premiär den 21 september 2024
Regi och dramatisering: Pontus Stenshäll
Scenografi: Richard Andersson och Pontus Stenshäll
Kostymdesign Richard Andersson
Video- och ljusdesign: Ludde Falk
Ljuddesign och kompositör: Simon Steensland
Medverkande: Malin Berg, Ludde Hagberg, Nathaniel Hagos, Linus Lindman, Alexandra Söderqvist, Maja Thoresen och Hans Christian Thulin.
Raskolnikov i ekorrhjulet. Foto: Leonard Stenberg (Örebro teater).
Borta i Behrn Arena prickar ishockeylaget in en 5–0 seger i sin höstupptakt. Örebro Teaters ensemble kammar nästan samtidigt hem en lika stor seger med höstpremiären av klassikern Brott och straff.
Förlåt liknelsen men det handlar faktiskt om samma sak: Ett fullödigt lagarbete där allt sitter som det ska!
Regissören Pontus Stenshäll har liksom ÖIK:s tränare byggt en ensemble och haft en klar vision av vad han vill åstadkomma.
Jämförelsen blir faktiskt inte sämre av att detta är en av de mest visuellt fysiska uppsättningar jag sett.
Mest tack vare huvudrollen Raskolnikov som spelas av Ludde Hagberg. Han har tagit några varv på gymmet och hivar sig med lätthet uppför trä -och trappkonstruktionerna – och inte minst kastar sig runt i det visuellt magnifika ekorrhjulet mitt på scenen. Hela scenrummet är för övrigt inrett som en råttbur. Ingen tvekan om metaforen här inte.
Foto: Leonard Stenberg (Örebro teater).
Jag förtjusas av alla de fina konstnärliga greppen Stenshäll applicerar. En rikedom som räckt till sju–åtta andra uppsättningar! Här finns en genomgående drömsk känsla, likt Strindbergs kända spel, med skymningsljus och skådisar som mer talar till oss än till varann. Masker som hålls framför anletena likt Allan Edwalls Kung Ubu, sång- och musikinslag som i en Brechtuppsättning. Och kläder – vilka kläder! – som hämtade från Mad Max-filmerna.
Ludde Hagberg spelar rakt och naturligt – och rakt in i oss. Hela dramat passerar via hans kropp och psyke. I honom ryms vånda och obeslutsamhet. Sida vid sida med ett maktbegär och en självtagen rätt att sätta sig över andra. Så fångar Dostojevskij människans komplicerade psyke. Vi är kapabla till det värsta fast vi tycker oss vara goda.
Ludde Hagberg som Raskolnikov. Foto: Leonard Stenberg (Örebro teater).
– Den rena anden. Är den i själva verket inte den rena lögnen, frågar Raskolnikov oss rakt ut.
Malin Berg spelar den puckelryggige undersökningsdomaren Samjotov. Hon ger oss isningar längs ryggraden genom sitt infernaliskt hotfulla och samtidigt komiskt luriga sätt. Det ger laddade scener med den mordmisstänkte Raskolnikov mot slutet, där Stenshäll mer renodlat tar fram dramats grundfrågor om skuld och moral.
– Skapa din egen moral innan du begår dina handlingar.
En replik som hämtad ur både svensk och internationell politik av dagsaktuellt slag.
Jag tyckte mig snappa upp ordet ”Capitolium” till exempel…
Raskolnikov drabbas av ruelse för sitt dåd i slutet. Men när ridån gått ner bakom honom sitter han där med oss. Och visar tillsammans med oss vad vi alla är kapabla till. I våra råttburar…
På Behrn arena hade han åtminstone fått matchstraff.
__________
Martin Dyfverman
Diskussion