Scen: Herr Arnes penningar på Örebro Teater

Inlagd av Kulturdelen Kulturdelen rekommenderar, Recension, Scen söndag, november 30th, 2025

Herr Arnes penningar

Örebro Teater, premiär 29 november 2025

Av: Selma Lagerlöf

Regi och dramatisering: Hanna Nygårds

Scenografi: Siri Areyuna Wilhelmsson

Kostymdesign: Lisa Berkert Wallard

Ljusdesign: Maja Lindström

Komposition och ljuddesign: Jenny Wilson

Medverkande: Malin Berg, Linus Lindman, Nathaniel Hagos, Johanna Malm, Klara Bremberg och Elesine Nauclér.

 

Hanna Nygårds uppsättning av Herr Arnes penningar upplever jag med alla sinnen. Det skickligt satta ljuset och de suggestiva, tunga draperierna är för ögonen. De sugande ljuden och Jenny Wilsons oerhört vackra musik, förstås för öronen. De realistiska, stora torskarna som bankas i golvet med stora smällar gör faktiskt att det både smakar och luktar av ett fattigt och strävsamt fiskesamhälle vid Marstrand på Västkusten, sent 1500-tal. Tillsammans känns allt detta som en riktigt fullödig föreställning.

Historien om flickan Elsalill, som ensam överlever skotska soldaters massaker där hon bor, bärs fram lika mycket av ljuset, ljudet och musiken som av den talade dramatiken. Det gör denna spöklika historia lätt att ta till sig, trots historiens tyngd och skräckupplevelser. Selma Lagerlöfs kortroman har också i modern tid oftast satts upp som musikteater eller till och med som opera. Den rymmer starka teman som hämnd och kärlek och är särskilt stark i sitt sätt att sätta de två mot varandra. Ska flickan välja kärleken eller hämnden när hon förstår att det är hennes älskade som också mördat hennes syster?

Jag är särskilt imponerad av ljuset och ljudet/musiken – och det är faktiskt inte ofta de elementen känns allra starkast. Maja Lindström ljussätter höga, tunga draperier från olika håll och i olika färger. Den förödande branden – som ska dölja massmordet på prästgården – går först i eldrött och övergår sedan i gråbrun aska.

Musik och ljudeffekter blandas infernaliskt skickligt. ”Musiken” är som brölande mistlurar och interfolieras med ljudet av svärdsklingor så man nästan känner huden fläkas upp. Andetag och bultande hjärtslag omger oss runt hela teatersalongen.

Hos aktörerna fastnar jag särskilt för Johanna Malm som har en särskild scennärvaro, särskilt som machosoldat som inte kan dölja sin skörhet. Elesine Nauclér måste vara ett riktigt fynd som flickan Elsalill. En stark och integritetsfylld prestation som man sällan ser från en som gör sin praktik från en scenhögskola.

Dräkter, scenografi och mask. Allt är oerhört välgjort. Kanske någon är besviken som hade väntat sig en mer vanlig, taldriven uppsättning. Vi är ju inte riktigt vana att uppleva scenkonst såhär med alla våra sinnen. Men jag gillar det mycket. Och faktum är att det är betydligt svårare att göra. Alla element måste vara rätt utformade och sitta på exakt rätt plats. Och det gjorde de.

__________

Martin Dyfverman