Essäer: Trädgårdarna i Kashmir

Inlagd av Peter Ekström Bokhyllan, Facklitteratur, Recension torsdag, juni 5th, 2014

Trädgårdarna i Kashmir

Sten Åke Nilsson

Atlantis. 184 sid.

 

 

Konsthistorikern Sten Åke Nilsson har samlat ihop några av sina spridda essäer i en vacker volym formgiven av Lars Paulsrud. Texterna har i odets alla bemärkelser varit spridda – publicerade i en mängd olika sammanhang, med mycket varierande ämnen (fast de ryms alla inom begreppet konsthistoria), utspridda över världen och i tiden (både vad gäller ämne och tillfälle för publicering). En så kallad klippbok.

En viss tonvikt ligger på svenskt 1700-tal. Det är Sten Åke Nilssons specialitet. Jag skulle tro att han är mest känd för sin bok Det sköna 1700-talet. Men han har också gett ut ett flertal böcker om Carl Fredrik Hill (en av denna boks essäer handlar om honom). Och mycket annat.

Den vackra omslagsbilden tar jag först för en målning av Rolf Hansson. Men jag får leta förgäves i innehållet efter något så samtida som denna målare. Längre fram än till Barbro Bäckström (1939-1990) och de verk av henne som är inspirerade av tjurfäktning, sträcker sig inte Nilssons bok.

Det visar sig så småningom att bilden inte ens är någon målning utan ett fotografi. Och när jag läst den essä som har samma titel som boken förstår jag vad det föreställer. Det är ett konstgjort vattenfall. Sten Åke Nilsson skriver så här:

”Shalamar kan numera lysas upp med hjälp av starka strålkastare. Den ursprungliga ljussättningen var mera raffinerad. Medan månen strödde silver i vattenrännorna glittrade kaskaderna som guld. Under det fallande vattnet hade man nämligen placerat små oljelampor. Nischerna för dessa, chini-kanas, är utsökt formade i samma stenmaterial som den svarta paviljongen.”

Denna typ av detaljerade och udda utflykter i tid och rum är idealisk läsning. Nilsson sköter jobbet bra. Det är noggrant men också nöjsamt. Det är ingen akademisk nördläsning läsaren utsätts för. Men väl intellektuell fördjupning.

Till exempel resonerar Sten Åke Nilsson omkring den gamle realisten Gustave Courbets jaktmålningar. Just dessa har jag alltid upplevt som stela, platta och konstgjorda – långt ifrån idén om realism. Men Nilsson som själv är jägare närmar sig Courbets målningar från ett annat håll och kan därmed avlocka dem både direkt innehåll och symbolik som varit dold för mig. Spännande! Det är sådana böcker jag gillar att läsa.

—

Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion