Vänner emellan: Färgäkta

Inlagd av Peter Ekström Recension, Utställningar torsdag, juli 3rd, 2014

Färgäkta

Bryggeriet i Nora

10 juni – 10 augusti

Nora art är en förening som bedriver konstverksamhet i Nora. Det är en direkt fortsättning på den nu nedlagda Åkerby Skulpturpark där jag länge var konstnärlig ledare. Nora art arrangerar sedan flera år ambitiösa sommarutställningar i Bryggeriet i Nora. Curator för flera av dessa, även årets utställning som heter Färgäkta, har Kerstin Wagner varit. Hon har gått på Örebro Konstskola där jag är rektor. Hon är också ordförande för den förening som äger och driver Örebro Konstskola.

Årets sommarutställning, Färgäkta, har fler kopplingar till Örebro Konstskola än så. Av de 16 utställarna har 9 varit elever på Örebro Konstskola. Bara detta gör det till en laddad och rörande upplevelse för mig att besöka utställningen. Att dessutom se hur dessa en gång unga och trevande konstnärer mognat och nu står bredbenta och självständiga på konstscenen, gör mig nästan tårögd. Det är en utställning med mycket måleri men även en del andra överraskningar.

Redan utanför Bryggeriet möts jag av en välbekant syn. Det är graffitti-stjärnskottet Anya Blom (gick ut skolan nu i våras) som gjort en väggmålning. Hon har ofta en överdådig stil, full av små luriga detaljer. Den här gången är det en enklare och mer städad bild. Ja, hur nu ett djur som kaskadspyr färg kan vara städat.

I stora salen på nedre botten ser jag målningar av Anna Ekholm (gick på Örebro Konstskola 2003 och arbetade senare med Konstskola på teckenspråk). Målningarna är liksom urblekta och tunna men med en mycket kraftfull och fräck penselföring. Som minnen som hon kämpar för att hålla levande. Tidigare var det mer färg, nu finns det en blek ton som är mycket vacker.

Petter Nilsson (gick ut Örebro Konstskola 2008) verkar spruta ur sig nya verk hela tiden. Han är oerhört produktiv. Det verkar som om han håller på att tugga sig igenom konsthistorien. Nu hålls han med den gamle romantikern Caspar David Friedrich i en omfattande serie parafraser och bearbetningar. De är illusion och objekt på samma gång. Petter stänkte och skvätte tidigare färg omkring sig, nu verkar han har blivit mer disciplinerad.

Mitt i rummet står en samling sällsamma objekt av Rainer Hickisch. Han har också nyss gått ut Örebro Konstskola och hade en utställning i Lindesberg. Han experimenterar vidare och ofta kan det vara nog så spektakulärt. Denna gång är hans verk mer lågmälda men svidande vackra. De är färg, det vill säga objekt av sammanpressat blått pigment utan bindemedel. Rainer liknar dessa små skulpturer vid den sköra balansen i ekosystemet. Bra liknelse.

Ytterligare en konstnär ryms i den första salen – Torbjörn Länk. Han målar i en minutiös stil som vid första anblicken kan verka fotorealistisk men, som trots att han använder fotografi som förlaga, inte alls känns fotografiska. Han gör något som bara går att göra med måleri och resultatet är en dröjande drömlik stämning som tvekar mellan sorg och glädje och mellan stillhet och rörelse.

I rummet vid sidan av visas målningar av Nils Johansson. Det är ett måleri vars hörnstenar tycks vara koloristisk känsla och intuition. Poetiska, ibland banala, motiv som bär färgackord som i all stillhet skimrar. Men motiven är underordnade, det är ett måleri med egenvärde.

Längre upp i huset överraskas jag av mycket stora målningar av Lotta Lindblom. Hon var inte purung när hon kom till Örebro Konstskola och utvecklades lite försiktigt och liksom i smyg. Men hennes konst blev allt yngre och mindre försiktig. Jag gillar mycket hennes stora dekorativa blomstermålningar (alla de orden skulle kunna vara negativt laddade, men här är det absolut motsatsen). Hon ställde nyligen ut på Konstfrämjandet i Örebro. Det var bra, det här är mycket bättre.

Josephine Ahlström var elev på Örebro Konstskola för länge sedan och har därefter återkommit som lärare vid flera tillfällen. Hon skriver så här i sin katalogtext: ”Om jag trycker på lysknappen till ett läge som varken är av eller på, ljus eller mörker, uppstår ett elektriskt sprak innanför plasten.” Detta mellanläge utforskar hon. Det finns ofta ett landskap där någonstans men utflykterna i detta är äventyrliga om än lågmälda. Ett antal objekt (ja, det är gamla fågelholkar) med titeln Någonstans ackompanjerar måleriet på ett utmärkt sätt.

Mia Fagergren, också tidigare elev på Örebro Konstskola, har gjort en serie lekfulla målningar. Som så ofta utgår hon från barndomsminnen på ett lekfullt sätt. Denna gång är resultatet mer strukturerat och stramt än vad det brukar vara.

Ulla West bidrar med ett slags lampor och sidenkimonos med broderad text. Ann Björk har gjort en lång svit akvareller.

Fredrik Helander (också tidigare elev) gillar historia och har gjort en svit små målningar som kontrasterar skogslandskap mot stadsmiljöer. Stockholm står mot Bergslagen. Eller är det en motsättning? Bilder att gå in i och ut ur.

Ante Juneholm från Nora deltar med videofilmen Gult är fult. En humoristisk glimt av några grabbar som har kul. Bådar gott inför framtiden.

Stefan Rydéen (även han tidigare elev och i höst lärare på Örebro Konstskola) har med tre av sina märkliga glasskulpturer, en målning samt ett antal gula prickar. Det är som en skogspromenad, kanske under vatten. Kanske är hans verk i Bryggeriets vackraste rum. Det är svårt att säga – Bryggeriet är en byggnad full av vackra rum.

Längst upp har Sandra Zupanic ett antal digitala college och en videoinstallation (gjord tillsammans med Sara Reinholtz) som jag knappt kan slita mig ifrån. Den ger intrycket av smältande glass i olika färger. Där bland bråten på vinden blir jag stående länge.

Sammantaget en av de bästa utställningarna som visats på Bryggeriet i Nora. Tack Kerstin Wagner och tack alla utställare (även ni som inte gått på Örebro Konstskola). Jag säger som jag alltid brukar när jag har äran att inviga skolans elevutställningar – jag hoppas ni får sälja allt!

—

Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion, är rektor på Örebro Konstskola och har varit lärare där sedan 1985.

PS. Läs den lilla förklaringen om vad som menas med Vänner emellan under rubriken Kulturbloggen.