CD: Queen of word med Shtoltse Lider

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor måndag, maj 4th, 2026

Shtoltse Lider:  Queen of word – a tribute to Anna Margolin. (Kakafon Records/Naxos). Speltid: 51’19.

Ida Gillner (sång, piano, sopransaxofon) och Livet Nord (violinquinton, loopar, sång, klockspel)

Betyg: 

 

Förra året var duon Shtoltse Lider ute på turné med Ordens drottningar, en hyllning till sex kvinnliga jiddischpoeter från mellankrigstiden med Anna Margolin i centrum. För de klezmerinspirerade tonsättningarna svarade pianisten och saxofonisten Ida Gillner. Tillsammans med violinisten Livet Nord såg hon till att det blev en oförglömlig afton där de livfullt berättade om poeterna och läste och sjöng deras dikter på jiddisch och svenska. När de nu återkommer på skiva har de sex drottningarna blivit till en och titeln alltså fått singular form, Queen of word. Här framförs tretton dikter av Anna Margolin, översatta av Beila Engelhardt Titelman som förra året disputerade på avhandlingen Jag är en gyllene bro över staden av stål: Anna Margolins poetiska värld. Det är fantastiska dikter som verkligen förtjänar att lyftas fram i ljuset. Margolin har sin egen särpräglade röst, men om jag nu ändå skulle försöka att ge en kort och högst ungefärligt beskrivning av den skulle jag säga: Tänk er en expressionistiskt egensinnig Else Lasker-Schüler.

I klezmern är det aldrig långt från smärta till lycka, från gråt till skratt, från vemod till extas. Det virtuosa samsas med det kärleksfullt innerliga, och här finns även plats för humor.  Livet Nord har ett brett uttrycksregister och får väl nu ses som Sveriges svar på Alicia Svigals.

Klezmer kan spelas på vilka instrument som helst, även om klarinetten och fiolen kommit att inta något av en särställning i modern tid. Ida Gillner sitter främst vid pianot, och som hon spelar är det sannerligen inget fel med det. Men det händer också att hon tar fram sopransaxofonen; på liveframträdandet kunde hon släppa loss rejält och virtuost. Det hade hon gärna fått göra även på skivan för att öka det emotionella trycket. Nu kan det bli lite väl återhållsamt och försiktigt med lägre temperatur och dominant melankoli. Det hindrar inte att albumet är synnerligen välkommet. Förhoppningsvis får det också många att vilja gå vidare och kasta sig över Margolins dikter i samlingen Detta är natten (ellerströms).

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.