Lyrik: Jordens ansikte av Lars Andersson
Bokhyllan, Lyrik, Recension, Skönlitteratur tisdag, februari 1st, 2022
Dikter som en rosenkrans

Dikter som en rosenkrans

Röda korset är en kritik av dagens Belarus. Genom den gamla alzheimersjuka Tatiana Aleksejevnas livberättelse speglas landet något indirekt i Sovjetryssland, landet hon förr bodde i.

Jag tycker om den här antologin. Det är intressant att läsa om olika arbetarhistoriker. Man får olika nycklar, man ser likheter och olikheter, ser olika mönster.

Förvisso är det en julberättelse, men den skulle också kunna kallas för en jultragedi. För det blir till en början bättre, innan det blir betydligt sämre.

De senaste årens renässans av Albert Camus (1913-1960) författarskap är välkommen.

Redan denna diktsamling är en injektion i uppkäftighet, och jag vågar påstå att är det något vi behöver just nu, som komplement till våra covid-vaccinationer så är det just en injektion i uppkäftighet.

Somliga skulle nog säga att det osar vit europeisk man om en sådan formulering. Sant eller ej, men det är med sådana formuleringar – också de konfrontativa – som Engdahls person bländar mest

”Under hela livet har vi bara kunnat vara antingen herrar eller slavar, men i vårt hemliga ögonblick, i ögonblicket av full balans, insåg vi att det inte finns sant herravälde och inte heller sant slaveri på jorden”

De abstrakta bilderna går kanske inte alltid att rationalisera och begripliggöra, utan enbart kantianskt förnimma. Det gör att Våren och döden inte så mycket är en bok prata om. Det är en bok att känna, och den känns.

Efter ha föreläst och strosat runt i en närliggande stad, vaknar berättaren på ett nedsläckt tåg. Alla klockor har stannat på halv sju och alla i vagnen, och alla i alla andra vagnar, sover.
© 2026 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree
Diskussion