Debutant med egen röst

Inlagd av Agneta Wistrand Rosendal Recension, Skönlitteratur måndag, september 20th, 2010

Engångsligg
Josefine Palmgren
Albert Bonniers Förlag, 152 s. Har utkommit.

———

När Klementin, huvudkaraktären i Josefin Palmgrens ”Engångsligg”, börjar sin berättelse har hon just lämnat ett tremånadersförhållande med en dubbelt så gammal man. Hon återvänder till Stockholm och letar snabbt upp vänner från förr. Det finns ett jobb på en reklambyrå och det finns hur många vattenhål som helst om man vill supa sig full. Och det vill hon. Och hellre dricka andras slattar än att betraktas som drinkhora.

Hos farmor får hon tröst och vila. Mamma har ADHD och Asperger och är mest med likasinnade. Pappan är omgift. Båda föräldrarna umgås hon sporadiskt med. Vänner och presumtiva ligg träffar hon på någon av Stockholms klubbar. Samtidigt framgår det med största tydlighet att hon genomskådat inneställena och hennes förakt går inte att ta miste på.

På samma sätt nagelfar hon reklamvärlden och arbetskamraterna på byrån. Deras sätt att se ner på det egna arbetet och hur umgänges- och klädkod är lika betydelsefull där som någon annanstans. Det är en tunn och skör yta som här nedtecknas. Som en flock vilsna nyblivna vuxna drar romanens karaktärer fram. I en värld där droger och psykofarmaka är mer regel än undantag och där den gemensamma verkligheten heter drinkar och ragg, lurar ensamheten och ångesten. Om man vill veta vad som hände dagen innan, kan man alltid skicka några SMS eller gå in på Facebook. Alla går att nå, men var finns de riktigt nära?

Anna Jörgensdotter och Berny Påhlsson och har tidigare i sina debutromaner Pappa Pralin och Vingklippt ängel var och en på sitt sätt berört ämnet psykofarmaka, droger och alkohol under ungdomsår och tidigt vuxenblivande. Det som bland annat skiljer Engångsligg från dem är att här pågår intaget av det som är ångestdämpande i etablerad klubbmiljö och inte på låst avdelning.

I gestaltningen av just detta har Josefine Palmgren sin styrka. Genom att till synes naivt berätta om den ytliga nyvuxenvärlden i Stockholm, lyckas hon mellan raderna skriva fram ett bristtillstånd som ger kalla kårar.  Och ska jag göra min egen analys av titeln Engångsligg så omfattar den inte enbart snabba könsliga möten, utan också de tillfälliga vänförbindelser som knyts och upplöses och den värkande längtan efter att bli sedd så som man är. Och älskad på just de villkoren.

Jag är benägen att säga ”Så skönt att jag inte längre är ung”, men jag hejdar mig. Istället säger jag ”Så skönt att det finns unga debutanter som har något att berätta och gör det med sin alldeles egna röst!”

Agneta Wistrand Rosendal är författare och frilansjournalist.