CD: Ny norsk jazz x 3
Recension, Skivor torsdag, december 9th, 2010
Mats Eilertsen Trio: Elegy (Hubro/Naxos)
Mats Eilertsen (bas), Harmen Fraanje (piano), Thomas Strønen (trummor).
–
–
Karl Seglem: Ossicles (Ozello/Naxos)
Karl Seglem (tenorsaxofon, gethorn, antilophorn, röst), Håkon Høgemo (hardangerfela), Olav Torget (elektrisk gitarr, konting, mbira), Gjermund Silset (elbas), Erland Dahlen (slagverk), Kenneth Ekornes (slagverk), Harald Skullerud (slagverk).
Trygve Seim & Andreas Utnem: Purcor – Songs for Saxophone and Piano (ECM/Naxos)
Trygve Seim (tenor- och sopransaxofon), Andreas Utnem (piano och harmonium)
–
Norsk jazz lever och har hälsan. ”Gamlingar” som Arild Andersen, Jan Garbarek och Kjetil Bjørnstad är vid full vigör, och återväxten är god med namn som exempelvis Tord Gustavsen, Nils Petter Molvær och Thomas Strønen. 
Den sistnämnde dyker också upp som trummis i Mats Eilertsen Trio på cd:n Elegy. Musiken är inte så sorgsen som titeln kanske kan ge intryck av, och skivan är inte heller rakt igenom fullt så behagligt avslappnad och eftertänksam som det först verkar. Det blir både stökigare och tuffare – men utan att på något sätt gå till överdrift. Här finns såväl betagande vacker som gnistrande energirik modern jazz. Personligen tycker jag att trion kommer allra bäst till sin rätt i de lugnare låtarna, men variationen är viktig för helheten. Inspelningen separerar de tre musikerna på ett lyckat sätt och framhäver dem som profilerade individer i spännande samspel. Inte minst vinner Eilertsens basspel på den nära och detaljskarpa ljudbilden. Elegy är med andra ord en riktigt snygg ljudproduktion, men ännu viktigare är förstås att här bjuds otroligt bra jazz.
Karl Seglems Ossicles är av annat slag, mindre av traditionell jazz och mer fusion av olika element – vilket redan instrumentvariationen antyder genom att låta hardangerfela och elgitarr samsas med afrikansk mbira och konting. 
Själv alternerar Seglem mellan saxofon och get- och antilophorn. Skivtiteln har med ben att göra (örats små ben), men den här musiken har också en hel del kött på benen. Här finns element från jazz, folkmusik, världsmusik och minimalism: Norge möter Afrika som möter Balkan som möter Mellanöstern som … Envetet upprepade basgångar, motiv och melodislingor ger rytmisk puls, men risken finns också att de repetitiva mönstren blir mer enahanda än suggestiva. Ossicles är ett spännande men i längden kanske också något tröttsamt projekt.
Även Trygve Seim och Andreas Utnem anknyter till folklig ton på cd:n Purcor. Men här dröjer vi kvar i Norge, och det är mer visa och koral än dans som präglar musiken. Den är mjukt melodiös och sångbar, lågmäld och innerlig. ”Sånger för saxofon och piano” lyder skivans undertitel, och förvisso sjunger Seims sopran- och tenorsaxofon, ibland spröd och viskande, liksom andaktsfull, ibland klangrik och bärig. Närheten till folklig och troskyldig koral understryks av att Utnem ibland byter pianot mot ett harmonium. Det är svårt att inte gripas av den ogarderade enkelheten och skönheten i denna mänskliga och ömsinta sång under det mörka himlavalvet.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
Karl Seglem fotograferad av Oddleiv Apneseth.
