Mot de blå bergen

Inlagd av Kulturdelen Krönika tisdag, augusti 18th, 2026

När vi kör genom Ladugårdsängen pekar M på ett nybyggt hus och säger att hennes äldsta dotter J ska flytta in där. J ser fram emot flytten. Det är stökigt på väster där hon bor nu. När hon är nere i tvättstugan ringer hon till sin mamma för att känna sig tryggare.

Yngsta dottern E står och väntar på oss när vi kommer fram till golfbanan där hon sommarjobbar. I lägenheten är alla persienner neddragna för att det inte ska bli så varmt. E går in på sitt rum och byter om. Jag sätter mobilen på laddning och fyller på vattenflaskan.

M har flera bilder på vår mamma i vardagsrummet och i köket. Ett fotografi på henne som ung när hon står på en sommaräng. Hon har en klänning med bara armar och blonderat hår. Det finns rörelse i bilden. Den känns inte uppställd. Ett fotografi på henne något år innan hon dog. Hon sitter i bersån i sommarstugan och dricker en drink. Hon har en röd blus på sig. Hon ler och tittar in i kameran.

På väggen i köket finns också ett fotografi på E och hennes bror H när de leker med bilar. Det skiljer bara ett år mellan dem. Den bilden säger något om deras relation. De står nära varandra. De har alltid varit som kompisar, säger M. Jag går ut på balkongen och slår mig ned i en fåtölj. M sätter sig bredvid. Vi talar om gymnasiestudier. Både H och E tog studenten tidigare i sommar.

När vi åker mot de blå bergen berättar E om sommarens tågluff. Hon hade drömt om Paris ända sen hon var liten. Men kanske blev Berlin en ännu större favorit. När telefonen ringer stänger M av radion och hissar upp rutorna för att E inte ska störas av ljudet från vinddraget. E blir intervjuad om ett jobb på en skola. Hon är lugn och saklig. Pratar inte mer än nödvändigt. De avtalar tid och plats inför första arbetsdagen och E säger att hon ska ta med sig utdrag från belastningsregistret.

Vi åker först för långt och får vända. Radhusområdet där pappa bor ligger i närheten av matbutiken i centrum. M har gjort en bukett med olika blommor och även en trädkvist med ett litet äpple på. Dessvärre ramlar äpplet av när hon tar ut buketten ur bilen. Hon låter det ligga kvar på marken.

Pappa är brunbränd och ser pigg ut när han tar emot oss. Han är klädd i skjorta och shorts. Vi går genom carporten till trädgården på baksidan. Där finns en inglasad altan, ett förråd, ett växthus med tomater, gurka och squash, flera fruktträd, en fontän och en öppen uteplats längst ut mot tomtgränsen. Från trädgården syns Kilsbergen, eller de blå bergen som de kallas. Pappa säger att det stod ”Blå bergen” på bussarna förr i tiden. Några minuter efter oss kommer S på cykel. Även han har med sig en blombukett. Hustrun säger att de trivs bättre här än i Vivalla där de bodde tidigare. Här är det lugnare. Pappa säger att hustrun gör det mesta i trädgården. Han frågar när jag anlände till Sverige. Underförstått att Skåne fortfarande tillhör Danmark. S påpekar att det var väl länge sen som landskapet i fråga blev svenskt. Jag säger att jag träffat en köpenhamnare som vill ha tillbaka Skåne. Däremot kunde han tänka sig att avvara Bornholm. S säger att han tycker att Sverige kan ta över både Bornholm och Åland.

Jag frågar pappa hur det känns att fylla åttio. Han säger något om att det är två gånger fyrtio. På fyrtioårsdagen klättrade han upp på Kebnekaise. När han kom hem uppvaktades han av sin mamma och sin bror. Av sin bror fick han en klocka av märket Certina. Stålarmbandet var lite för stort, minns jag. Hans bror hade mätt ut det på sin egen handled. Några år senare gick pappa och jag upp på samma berg tillsammans. Jag blev rädd när vi gick längs en smal avsats med ett stup på flera hundra meter ner till en glaciär. Guiden ledde mig.

Hustrun dukar på altanen. Två sorters lax, potatissallad, inläggningar av gurka och tomater och bröd. Hemlagad havtornsdryck. När vi ska sätta oss upptäcker vi att det fattas en stol. Jag föreslår att vi ska ställa en stol vid ena änden av bordet. Men det visar sig att hustrun inte ska äta med oss. M, S och E sätter sig i soffan och pappa och jag i var sin fåtölj mittemot. Den här konstellationen har inte varit samlad på det här sättet på tolv eller tretton år.

Pappa är nyfiken på att höra om E:s tågluff. Hon räknar upp resmålen. Vi talar om Berlinminnen. Det sexstjärniga Palast Hotel som vi bodde på vid Alexanderplatz. Till frukosten serverades bakelser. I badavdelningen fanns bassänger i olika temperaturer. I duschen fanns strålar både uppifrån och från sidan. Västerländska turister som besökte Östberlin hänvisades hit. Antagligen var hotellet avlyssnat. Byggnaden är riven nu.

När vi sitter tillsammans på altanen och äter frågar pappa också om våra kusinträffar. En julafton var vi hemma hos Z och hennes man, berättar vi. Pappa säger att han passade Z när hon var liten. Hon fyller sjuttio nästa år.

Pappa frågar om vi har kontakt med kusinen T. Nej, svarar vi. Han säger att han skulle vilja få kontakt med kusinens pappa som var hans ungdomskamrat. Enklast är att söka på Facebook, tror S. Vi hittar honom på en adress i Laxå. Jag skriver adress och telefonnummer på en lapp och ger till pappa.

När vi tar adjö kommer hustrun ut och ger oss var sin påse med hemodlade tomater och gurkor. När S cyklar i väg går M, E och jag till bilparkeringen. M och E ska dricka kaffe på balkongen när de kommer hem. Själv sitter jag i solen utanför Södra station och väntar på mitt tåg. Jag undrar vad pappa tycker om boken om kalklinbanan mellan Köping och Forsby kalkbrott som jag gett till honom i present. De följande veckorna tänker jag att jag ska ringa. Men det blir inte av, jag skjuter det framför mig.

—

Magnus Gustafson