Bok: Legender om Rübezahl av Johann Karl August Musäus

Inlagd av Sten Wistrand Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur torsdag, september 10th, 2026

Legender om Rübezahl

Av Johann Karl August Musäus

Översättning och förord: Bodil Zalesky

Hastur förlag. 127 sidor. Har nyligen utkommit.

 

När vi pratar folksagor är det i första hand bröderna Grimm som gör sig påminda. Men de var naturligtvis inte ensamma om sitt intresse, och de var inte först. Redan på 1600-talet publicerade Jean La Fontaine Gåsmors sagor för en förnäm fransk publik, och under 1700-talet växte intresset i Tyskland för folklig dikt- och berättarkonst. Johann Karl August Musäus (1735–87) publicerade inte mindre än fem band med sagor under åren 1782–1787. De kanske mest kända handlar om jätten och bergsanden Rübezahl, hemmahörig i vad som på tyska heter Riesengebirge och som en del av Sudeterna ligger i gränstrakten mellan Polen och Tjeckien. Nu kommer hans Legender om Rübezahl på svenska, i välklingande översättning av Bodil Zalesky som också skrivit ett informativt förord. Här påpekar hon att Musäus gav sagorna ”sin egen röst, vilket innebar både lekfulla infall, satir och drift med både det gråtmilda och det högstämda”. Det gör att hans versioner närmast är konstsagor på folksagans grund. Hans sinne för ironi kommer inte minst till sin rätt i den femte och sista legenden.

De fem, och till viss del sammanhängande, historierna om Rübezahl kallade han alltså legender, som här närmast bör förstås som liktydigt med sägner, i detta fall stark sagobetonade. Den första ”legenden” är en utstofferad version av gamla sägner där en ung kvinna blir bergtagen. Den har också karaktär av vad man brukar kalla förklaringssägen då berättelsen visar varför den existerande staden Ratibor heter som den gör och hur Rübezahl, ”Rovräknaren”, fått sitt märkliga namn (där ”rov” ska förstås som rovor/betor och inte stöldgods). Av historien förstår vi också varför han senare blir mäkta förgrymmad när någon ropar hans namn, som närmast är ett öknamn. Själv vill han kallas Bergens herre.

Rübezahl är en högst märklig och motsägelsefull gestalt. Kanske kan man se honom som ett folkligt och föga kristligta svar på tillvarons obegriplighet och naturens nyckfullhet, på tillfälligheternas spel i våra liv, på olyckor och förtretligheter såväl som på till synes oförklarlig välgång.

Till det yttre är Rübezahl en storvuxen och kantig kraftkarl med långt rött skägg, föga vacker att skåda. Men han är också förvandlingarnas och bländverkens mästare och kan ta gestalt av en fager yngling eller en svartsotig kolare, allt efter behag. Dunkla bergrum kan han förvandla till lysande palats. Han är en trickster som älskar att ställa till ofog, men han kan också ställa saker till rätta när han inser att han gått för långt. Han vill hjälpa den förorättade och straffa den som har förorättat. Han är stingslig och avog mot människor, men det händer att han drabbas av kärlek till en fager mö och grips av medkänsla med den som har det svårt, det må vara en fattig bonde eller en flerbarnsmor med en man som misshandlar henne. Den senare historien har en smått feministisk vinkling, om den nu finns i den folkliga förlagan eller ska skrivas på Musäus konto. Men så upplysningsman han var kunde han också driva rejält och germanskt med den högst rationella grevinnan Cäcilie som är elev till ingen mindre vän Voltaire och ”behäftad med alla de vällevnadssjukdomar som det galliska köket och de galliska sederna utsätter sina bortklemnade döttrar med”.

Jag misstänker att Rübezahl är föga känd i Sverige, även om Zalesky i förordet citerar Nils Ferlins dikt ”Komik” om honom. Nu erbjuder hur som helst hon och förlaget Hastur en förträfflig möjlighet att bekanta sig med denna naturkraft bortom gott och ont.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.