CD: Swedish Concertos (Roman, Agrell och Johnsen) med Drottningholms barockensemble

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor fredag, september 18th, 2026

Swedish Concertos: Johan Helmich Roman: Overture in F major, Concerto for Flute and Orchestra in G major°; Johan Agrell: Concerto for Oboe and Orchestra in B-flat major*, Concerto for Harpsichord and Orchestra in A major**; Hinrich Philip Johnsen: Concerto for Horn and Orchestra in E-flat major^  (Swedish Society Discofil/Naxos). Speltid: 58’19.

Olle Torssander (flöjt)°, Ulf Bjurenhed (oboe)*, Björn Gäfvert (cembalo)**, Hans Larsson (horn)^, Drottningholms Barockensemble

Betyg:

Release: 18/9 2026

 

Den svenska barocken och tidiga rokokon, den galanta stilen, är inte synonym med Johan Helmich Roman (1694–1758), låt vara att han är viktigast. På ett nytt album påminner oss Drottningholms barockensemble om existensen av hans mer eller mindre samtida kolleger Johan Agrell (1701–1765) och Hinrich Philip Johnsen (1717–1779). Det gör man rätt i. Av Roman får vi en overture och en flöjtkonsert, av Agrell en oboe- och en cembalokonsert och av Johnsen en hornkonsert. Det borgar för variation även om musiken följer gemensamma och tidstypiska mönster. Det är trevliga konserter som låter ungefär som man kan förvänta sig, även om det rätt abrupta slutet på hornkonserten kommer lite oväntat. Sedan kan man förstås diskutera hur svenska de är. Agrell lämnade tidigt landet för att göra storstilad karriär i Tyskland och Johnsen var 26 år när han kom till Sverige som medlem av den nyvalde kronprinsen Adolf Fredriks hovkapell. Men väl här etablerade han sig såväl musikaliskt som familjärt. Så vi har en utflyttad och en inflyttad. Vad Roman beträffar tillbringade han flera år i England innan han 1721 kallades hem av Karl XII, och lite senare gjorde han en kombinerad hälso- och studieresa på kontinenten. Det är helt i sin ordning. Musiker rörde i hög grad på sig även på den tiden och vad som var svenskt och inte svenskt var nog inte så kinkligt.

Allt framförs här med största ackuratess av Drottningholms barockensemble (som klarar sig utan dirigent) och de fyra solisterna, som alla naturligtvis spelar på tidstrogna instrument. Är man intresserad av svensk 1700-talsmusik finns det alltså all anledning att låna detta förträffliga album sitt öra.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

PS. Vill man höra mer Agrell med Drottningholms Barockorkester finns ett album med hans sinfonior (Swedish Society Discofil).

PPS. Agrells oboekonsert finns även i inspelningar med Helsinki Baroque Orchestra under ledning av Aapo Häkkinen (Aeolus) och Concerto Copenhagen under Andrew Manze (Musica Sveciae). Johnsens hornkonsert framförs på moderna instrument av Nationalmusei Kammarorkester under Claude Génetay (Arte)