Lyrik | Kulturdelen

Lyrik: Undergången

Inlagd av Kulturdelen Bokhyllan, Lyrik, Recension måndag, april 26th, 2021

Att kritisera kulturen genom att vara så finkulturell som möjligt. Undergången är en hisnande bok.

Lyrik: Ruiner, första häftet (I-XXII)

Inlagd av Kulturdelen Bokhyllan, Lyrik, Recension tisdag, februari 23rd, 2021

Boken är uppdelad i 22 segment och alla kretsar de kring en egen ruin, en förfallen mänsklig rest. Det är med pessimism som Nyberg i den första ruinen lägger fram sina historiefilosofiska teser. Den mer civiliserade människans uppkomst kopplas samman med destruktivitet, något som sedan åtföljer människan genom historien.

Lyrik: Cor ne edito/ Edit/ Chili con carne

Inlagd av Kulturdelen Bokhyllan, Lyrik, Recension fredag, februari 19th, 2021

Redan har hon blivit ett omtalat namn, tilldelats stipendier och figurerat i diverse sammanhang. Hon vill gärna se sig som någon som är med och omdanar den svenska poesin.

Lyrik: En klase syrener av Arsenij Tarkovskij

Inlagd av Sten Wistrand Bokhyllan, Lyrik, Recension, Skönlitteratur fredag, januari 15th, 2021

Ingen kan påstå att Arsenij Tarkovskij bara har intresse som far till sin berömde son Andrej – lika lite som sonens filmer bara skulle ha intresse i relation till faderns dikter

Lyrik: Livsrymd

Inlagd av Kulturdelen Bokhyllan, Lyrik, Recension söndag, januari 10th, 2021

Hennes diktning har ett politiskt patos, med kritik mot regimen i Ryssland och hon berör dagsaktuella händelser. Hon har bland annat diktat om Rysslands invasion av Krimhalvön. Hon skriver från en vänsterpolitisk position och berör ämnen så som feminism och sexualitet.

Lyrik: Valda dikter

Inlagd av Kulturdelen Bokhyllan, Lyrik, Recension söndag, januari 10th, 2021

Hans diktning kan delas in i en mer modern och en mer nyromantisk riktning. Det är den första som översättaren och poeten Malte Persson (f. 1976) här har intresserat sig för och han finner den underrepresenterad i Sverige.

Lyrik: Tiden har sett allt

Inlagd av Kulturdelen Bokhyllan, Lyrik, Recension fredag, oktober 23rd, 2020

Att tiden har sett allt innebär att ingenting nytt egentligen tillkommer, att allt upprepas, går i cirklar. Vad är det tiden har sett? Social orättvisa, mänsklig ensamhet och besvär, och städernas och gemenskapernas rotlöshet. På diktsamlingens sidor ser man detta överallt.