Roman: Ingen riktig mamma
Recension, Skönlitteratur fredag, september 2nd, 2011Men trots att författaren vänder på perspektiven finner jag boken förutsägbar.
Men trots att författaren vänder på perspektiven finner jag boken förutsägbar.
Tyvärr är berättelsen alltför konstruerad, vilket inte lämnar mycket till läsaren att själv fundera över.

Staden utan kvinnor, det är Stockholm. I en inte alltför avlägsen framtid är staden delad i två av en mur som skiljer norr från söder. I stadens norra delar bor endast män, och i de södra endast kvinnor. Hur har det kunnat bli så här?
Jag vill påstå att Ernst Jüngers På marmorklipporna är något av det bästa som har skrivits. Historien är mångbottnad och fylld av symbolik samtidigt som den är alldeles enkel och allmängiltig
Dostojevskij skriver en nyckfull och febrig prosa som reser de stora frågorna om passion och frihet, brott och straff, skuld och försoning
Den andra delen i John Fantes Bandini-kvartett. Arturo är arton år och bor i en sjaskig förort till Los Angeles. Han jobbar på konservfabriken samtidigt som han drömmer om att bli författare
Den allra bästa delen är i mitt tycke när hon berättar om sin sons lumpartid och hans svårigheter att hålla sig för skratt när han skulle stå i givakt och hedra sitt land. Där finns en riktig historia
Förut var grusplanen fylld av bebyggelse, en levande kåkstad. Sedan kom myndigheterna, husen röjdes bort och invånarna försvann i vita bussar in mot staden. Bara Alka och Kappen blev kvar.
Thunberg håller läsaren i handen medan hon stilla vandrar genom sina minnen. Det är både smärtsamt och mycket klokt, med en närhet som är svår att värja sig emot.

Besim Aydins dokumentärroman berättar lågmält om folkmordet på suryoyer i det osmanska riket vid tiden för första världskriget.
© 2026 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree
Diskussion