Skönlitteratur: Norrlands svårmod

Inlagd av Marja Beckman Recension, Skönlitteratur söndag, oktober 3rd, 2010

Norrlands svårmod – Roman om ett försvinnande

Therése Söderlind

Wahlström & Widstrand. 447 s. Har utkommit.

———

Episka, klassiskt berättade romaner är utan tvivel de senaste årens trend. Debuterande Therése Söderlinds tegelstensroman Norrlands svårmod är inget undantag. Söderlind är född 1965 och har rötter både i Ångermanland och finska Karelen. På 447 sidor skriver hon om en familj vars lyckliga, men känslomässigt stökiga liv hastigt vänds på ända när äldste sonen Charlie försvinner i samband med en älgjakt.

Berättelsen förflyttar sig fram och tillbaka i tiden och i centrum står familjens yngsta barn Anna, som är sju år när katastrofen inträffar. Om vartannat får vi läsa om när Anna är sju, 13 och 23 år. Kort efter att Charlie försvunnit lämnar även mellansonen Mattias familjen, och sedan tar först pappan och sedan mamman livet av sig. Anna får bo hos sin moster Erika och hennes familj, och blir älskad som en dotter och syster. Hon börjar till och med kalla Erika för mamma. Men de mörka hemligheterna om vad som hände hennes familj ligger alltjämt och lurar i bakgrunden.

Som trettonåring blir Anna förälskad i en 24-årig ungdomsledare i kyrkan, Petter, som hon inleder ett sexuellt förhållande med. Han verkar veta saker om hennes familj som hon själv inte vet. Förhållandet tar abrupt slut när Anna råkar ut för en olycka.

Den 23-åriga Anna har flyttat till Stockholm, läser strökurser på universitetet och bor tillsammans med sin lojala väninna Mirja. Tidigt i romanen får vi veta att Annas sexliv är utsvävande och destruktivt. Förhållandet med Petter har satt sina spår. Med Mirjas hjälp söker hon upp honom – han har blivit präst och tappat håret. Scenerna där de möts igen är trovärdiga och intressanta – Annas ilska över att han utnyttjade henne fastän hon bara var ett barn blandas med dråplighet när hon ser att han är kortare än hon och inte på långa vägar så attraktiv som hon minns honom.  Jag gillar att romanen innehåller så många nyanser och att den beskriver relationer som är precis lika komplicerade som i verkligheten. Alla personer i boken har såväl mörka som ljusa sidor.

Romanen handlar också om olikheterna mellan landsorten och storstaden. När Anna efter några år i Stockholm återvänder till Norrland för att söka svar på vad som hände när Charlie försvann möts hon av kufiska, ensamma män som inte klarar att se henne i ögonen för att hon är kvinna. Hon tycker att det är barbariskt att jaga och har svårt att förstå hur hennes föräldrar kunde leva så långt ifrån civilisationen. Men ändå är det något med Norrland som lockar henne, något ursprungligt och tryggt.

Norrlands svårmod innehåller kort sagt flera intressanta teman, men genremässigt är det en något spretig roman – en sorts blandning mellan ett drama om människoöden och en spänningsroman. Sakta lägger Söderlind pusselbit efter pusselbit, tills vi slutligen får svar på vad som hände med Charlie.

Jag har principiellt ingenting emot att man blandar genrer, men upplever ändå att Norrlands svårmod kunde ha tajtats till lite. 447 sidor är i mastigaste laget. Jag tycker också att romanen har lite väl många bipersoner och har stundtals svårt att hålla reda på dem alla. Men ändå – det är en spännande historia med intressanta karaktärer och scener som kommer att stanna kvar länge i minnet.

—

Marja Beckman är frilansjournalist.