Bok: Ingen kommer undan Olof Palme
Facklitteratur, Recension söndag, februari 27th, 2011Ingen kommer undan Olof Palme
Göran Greider
Ordfront. 250 sidor. Utkommer 28 februari 2011
Göran Greider har tidigare skrivit böcker med biografiska anslag. Först om Rudolf Meidner (1997) och härom året om Dan Andersson (2008). Och nu om Olof Palme.
Varje gång har jag gripit mig an verket med viss tveksamhet; vad finns att säga som inte redan är sagt? Och varje gång har jag låtit mig övertygas. Göran Greider har ett sätt att gå i dialog med sina huvudpersoner som är spännande, originellt och stimulerande och som får läsaren att känna sig som en del av ett ytterst viktigt samtal.
Mordet på Olof Palme år 1986 och den långa, ibland absurda och aldrig avslutade mordutredningen, gjorde det länge svårt att få honom på den distans som en kritisk granskning kräver. Jag deltog själv som historiker i ett seminarium 15 år efter hans död. Det var både en och två av de inbjudna forskarna som hade svårt att formulera sig i talarstolen, när Lisbet Palme, sönerna och flera av de gamla medarbetarna satt på första raden i plenisalen.
Men något år senare kom det ändå igång ett forskningsprojekt som utmynnade i Kjell Östbergs biografi. I två band (utgivna på Leopolds förlag 2008 respektive 2009) tar han ett helhetsgrepp på Palmes liv och gärning. Östberg, som är professor vid Samtidshistoriska institutet på Södertörns högskola, tecknar bilden av en man som fram till 1969 hade en sällsynt förmåga att läsa av tiden och samspela med den, för att sedan under sin tid som Socialdemokraternas partiledare och Sveriges statsminister/oppositionsledare, få brottas med en rad problem.
Förra året kom historikern och DN-medarbetaren Henrik Berggrens omfattande biografi, Underbara dagar framför oss (Bonniers 2010). Den bygger till stora delar på tidigare forskning, men Berggren, som också vänder sig till en internationell läsekrets, har givit berättelsen om Olof Palme sin egen form och personliga tolkning.
Dessutom kom det ytterligare en biografi förra året. Klas Eklund, som under en period arbetade tillsammans med Palme, skrev om honom i Bonniers s.k. statsministerbox, Sveriges statsministrar under 100 år (2010).
Göran Greider är inte helt nöjd med någon av dessa biografier. Han vänder sig emot att bilden av statsmannen och den politiske personligheten helt får överskugga bilden av ledaren för den då ännu levande socialdemokratiska rörelsen med förgreningar på varenda arbetsplats i landet. Detta är Greiders budskap: Palme var en del av denna sociala rörelse, den var en bestämmande faktor för Palmes politiska gärning; en förmedlande länk mellan tiden och Palme. Personen är obegriplig utan rörelsen.
Vi får följa med Göran Greider på en vandring från Olof Palmes barndomskvarter på högborgerliga Östermalm, till radhusen i den en gång så moderna förorten Vällingby och vidare till Palmes sista bostad på Västerlånggatan i Gamla stan. I ryggsäcken har han biografierna. Greider promenerar, läser, tänker, talar med människor som kommer i hans väg, skriver, argumenterar med biograferna (främst Henrik Berggren), samtidigt som 2010 års valrörelse pågår som bäst.
Arbetarrörelsens grundläggande problem handlar varken om bristen på ideologi eller ledare. Det är en av hans slutsatser, eller teser, i boken. Problemet är istället organisatoriskt: hur ska en ny social rörelse kunna byggas, nya sociala sammanhang skapas där folk kan mötas, tala om sina idéer och sätta kraft bakom orden? Allt i en postindustriell, medialiserad och global värld. Idéer måste få sin näring ur verkliga människor i en verklig organisation, skriver Greider. Moderaterna kunde lägga beslag på ordet ”arbetarparti” därför att det inte längre fanns någon arbetarrörelse som gjorde anspråk på benämningen.
Någonstans längs Tornedalsgatan i Vällingby kommer Greider in på frågan om socialisering. Svek socialdemokratin verkligen sina ideal eller har vi bara inte förstått att hela tanken om det starka samhället och utbyggnaden av den offentliga sektorn i själva verket var just detta: socialism. Kanske har vi lättare att se detta idag när våra gemensamma välfärdsanordningar håller på att säljas ut och avregleras, funderar han och rekapitulerar hur Palme in i det sista gjorde motstånd mot marknadiseringen av välfärden.
Göran Greider vrider och vänder på Palme, på hans idéer, styrkor och svagheter, grälar med hans biografer, försöker förstå vad Palme har säga oss idag. Vandringen slutar vid hans grav på Adolf Fredriks kyrkogård ett stenkast från mordplatsen på Sveavägen. Vi kan inte tala med de döda, skriver Greider, men de döda tycks oavbrutet tala till oss: ”Skuggor och ljus ur den politiska historien formar de dagrar vi står i och belyser eller fördunklar tingen omkring oss.” Eller uttryckt på ett annat sätt i första strofen i den dikt som avslutar boken:
När hans röst ibland hörs ur någon radioapparat
Är det en annan tid, förfluten tid.
Men denna andra tid
Har styrkan att bryta in i min egen tid
Så att den blir främmande,
Så att vi kan se den tydligare.
__________
Gunnela Björk är historiker vid Örebro universitet.
Foto: Lotta Törnroth.
