CD: String Paths av Dobrinka Tabakova
Recension, Skivhyllan, Skivor måndag, september 2nd, 2013
Dobrinka Tabakova: String Paths (ECM/Naxos). Speltid: 72’20.
Roman Mints (violin), Maxim Rysanov (viola, dirigent), Kristina Blaumane (cello), Lithuanian Chamber Orchestra, Raimondas Sviackevičius (ackordion), Donatas Bagurskas (kontrabas), Vaiva Eidukaitytė-Storastienė (cembalo), Janine Jansen (violin), Julia-Maria Kretz (violin), Amihai Grosz (viola), Torleif Thedéen (cello), Boris Andrianov (cello), Stacey Watton (kontrabas)
Betyg:
–
String Paths är den första cd:n helt ägnad den nu 33-åriga Dobrinka Tabakovas musik. Hon är född i Bulgarien men har bott större delen av sitt liv i England, där hon också fått sin musikaliska utbildning. Och även om hennes musik knappast låter sig förankras nationellt så finns ändå här och där en del engelska tonfall. I Such Different Paths kan man nog också tala om en medveten hälsning till Ralph Vaughan Williams The Lark Ascending. Texthäftet nämner annars en rad namn som John Adams, Gavin Bryars, Sofia Gubaidulina, Alfred Schnittke, Krzystof Penderecki, Henryk Górecki och Somei Satoh. En del av dessa känns väl måttligt aktuella (som Gubaidulina och Schnittke) medan jag skulle kunna tänka mig att lägga till Eleni Karaindrou och Philip Glass.
Verken skiljer sig åtskilligt åt men förenas av den återkommande sångbarheten. Stråktrion Insight och Concerto for Cello and Strings har inslag av amerikansk minimalism med starkt rytmiskt driv – men här finns också utbrott av passionerad instrumental sång. I cellokonsertens andra sats får Tabakova stråkorkestern att låta som en hummande kör bakom solocellons cantilenor. Det är som gjort för att bli soundtrack till en melankolisk love story.
Än mer melankoli och nostalgi möter i Frozen River Flows för violin, ackordion och kontrabas, ett stycke med klara drag av Karaindrou. I Suite in Old Style för viola, cembalo och stråkar hamnar vi i melodisk neobarock, omväxlande drömmande och dansant, och ibland med drag av det stycke som brukar kallas ”Albinonis Adagio”. Stråkseptetten Such Different Paths är skrivet för ingen mindre än Janine Jansen som här också medverkar med sin silverglänsande violinton.
Det är lätt att falla för Dobrinka Tabakovas musik. Det första intrycket är anslående. Men jag kan också bli lite betänksam. Ibland är det som om musiken vädjar till mig: ”Är jag inte vacker och känslofull? Du kan väl inte annat än tycka om mig?” Efter att ha spelat skivan ett antal gånger har jag blivit mer osäker på musikens integritet och bärkraft. Men artisterna, med violasten och dirigenten Maxim Rysanov som återkommande namn, tycks alla vara hängivna Tabakovas musik, och ECM bidrar som vanligt med en glasklar ljudbild.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
