Bilder från sextiotalet 2.

Inlagd av Kulturdelen Helgesson tisdag, september 17th, 2013

Puss
Så här var det. Jag gillade Puss och efter andra numret 1968 som handlade om polisen skickade jag en dikt till tidskriften. Dikten som inte var särskilt bra, tog skämtsamt upp likheten mellan reklamslogans och politiska slogans t ex ” en tiger i tanken och imperialismen är en papperstiger.” Den publicerades inte , men jag fick ett vänligt (eller ironiskt) brev från Lars Hillersberg där han gav mig rådet att skicka dikten till BLM, Bonniers litterära magasin.
Det var mycket svärta och klippa och klistra över Puss. Den överskuggande politiska händelsen på den här tiden var Vietnamkriget och det märktes i tidskriften, inte minst genom Ulf Rambergs slagkraftiga bilder. Puss var fräck, humoristisk och drastisk och delade ut en hel del pungsparkar åt olika potentater. Nummer ett var tunnt och ganska snällt, där jag numera roas av Carl Fredrik Reuterswärds långrandiga uppräkning av Människor jag mött i New Yorks öfre & undre konstvärld. Efter nummer 3 slutade Pressbyrån att distribuera tidskriften som bland annat innehöll ett fotomontage med folkpartiledaren och fabrikör Sven Wedén med tång och ståkuk.

Hillersberg var en utpräglad satirisk tecknare som föredrog tidningar/tidskrifter framför konstsalongerna och i sann provokativ anda har han påstått. ”Konstnär blir bara den som inte kan bli serietecknare”.

I min ägo har jag tolv nummer av tidskriften. Nummer två,tre, fyra och fem är sönderklippta eftersom jag använde bilder och texter från dessa för att göra ett TV-program under ledning av producent Frank Persson i Solna TV-studio. Alldeles i början av 1970-talet gick jag en 14-dagarskurs där deltagarna med hjälp av studiopersonal skulle göra var sitt program/film på cirka tio minuter. För enkelhetens skull valde jag att göra ett skol-tvprogram med satiriskt innehåll, mestadels hämtat från Puss. Ämnena var: 1) Polisyrket 2) Informationsserie om narkotika 3) Skol-Tv:s undersökning om alkoholvanor. Musikinslagen bestod av en kinesisk version av Internationalen och CIA-man av Tuli Kupferberg och den amerikanska gruppen The Fugs. Förutom mitt eget inslag kommer jag bara ihåg (vi var 11 deltagare) två andra program; en fin poetisk film med ett roterande konstverk – gjord av Jan-Olov Lindberg som då var trummis i Uppsalabandet Gudibrallan. Kaos uppstod i studion då en man av tunisiskt ursprung skulle göra ett turistprogram om sitt hemland med hjälp av magdansande studiopersonal och braskande musik.

I juni i år såg jag den stora Hillersbergs-utställningen på Kulturhuset i Stockholm och jag som främst sett honom som tecknare i tidskriften Puss imponerades av spännvidden i hans konstnärskap.
På en vägg fanns en teckning, bestående av två ord- med bokstäver i form av penisar- ”Folkets poesi”.
Ett påfallande inslag i Puss var att nakenhet, kön och sex användes i  provokativt-satiriskt syfte. Bilder som var helt otänkbara på femtiotalet.

Som avslutning på Puss-delen och som övergång till nästa avsnitt vill jag visa en teckning med titeln ”Replik”  från 1956 av serietecknaren och anti-modernisten Lars Hillersberg som här kommenterar och begår något av ett lustmord på den sublima suprematisten Kazimir Malevitjs målning ”Vitt på vitt” från 1915. – ”en kuk som spänner i en plangeometrisk formbyxa”.

Poesin måste göras av alla! Förändra världen!
Det var stora tankar om konstens och kulturens roll i samhället, likaså fantasins sprängkraft i utställningen med rubriken ”Poesin måste göras av alla! Förändra världen!” på Moderna Museet 1969.

Strax innan jag såg utställningen hade jag läst ett praktverk om rysk avantgadistisk konst med fina färggranna bilder på futuristernas, suprematisternas och konstruktivisternas bildkonst, så även om utställningen var spännande och fascinerande så blev jag något besviken.
Det var framförallt en idébaserad utställning till stor del byggd på rekonstruktioner av verk av Kazimir Malevitj, Vladimir Tatlin m.fl. samt foton och dokument även om DADA och surrealismen fram till majrevolten i Paris 1968, rörelser som kunde förenas under mottot ” Vi är emot allt som är förhärskande”. Dessutom fanns det en något påhängd del om konsten i ett klasslöst ”primitivt” stamsamhälle.

Större delen av utställningen och den ambitiösa katalogen behandlade den ryska/sovjetiska s.k. avantgardismen (ungefär 1915-1930); suprematism och konstruktivism med multibegåvade konstnärer som Malevitj, Tatlin, Lissitskij, Rodtjenko, regissören Meyerhold, filmaren Vertov m.fl.
 Om konstnärerna först ”förde ett krig mot vardagen” så förändrades deras roll efter revolutionen. Poeten Majakovskij skrev i ett dekret. ”Må gatorna bli en konstens fest för alla” – ”tåg, båtar och stora fantasidekorationer dekorerades med bilder och politiska slagord”(Junker) – och en del arbetade med arkitektoniska verk av utopisk karaktär eller design och formgivning av nyttosaker. 
Dynamik, vitalitet och fantasi var ju inget som partibyråkrater gillade och man kan nog påstå att denna epok mer eller mindre gick i graven i och med Majakovkskijs självmord 1930.
 Utställningen var sammanställd av Ronald Hunt, bibliotekarie vid universitetet i Newcastle och redaktör för den fina katalogen, rikligt försedd med bilder och intressanta texter, var Katja Waldén.
 Det som saknades var var bildkonst i original. Under stalinismen spreds en del av  denna konst för vinden i Sibirien. Räddande ängel blev en grekisk-rysk chaufför vid namn George Costakis som från

1946 och framåt köpte och samlade in skisser, planscer och tavlor av dessa s.k avantgardistiska konstnärer. Hans betydande samling delades 1977 mellan Tretiakov-galleriet i Moskva och ett museum i Tessaloniki, Grekland.

Moderna, dags för en ny utställning med originalkonst! ”Jag tar mina önskningar för verkliga för jag tror på det verkliga i mina önskningar”. (Paris, maj 1968)

Bo Helgesson