Örebro länsmuseum: ”Vad har vi gjort för att förtjäna detta?”

Inlagd av Kulturdelen Debatt fredag, maj 23rd, 2014

Maria Uddén, avdelningschef för den publika verksamheten på Örebro länsmuseum avgår. Läs varför här i Kulturdelen.

Gunnar Norrman skriver i en kommentar på Kulturdelen i debatten med tema Rädda Örebro läns museum att han efterfrågar ”kontroversiella konstnärer och utställningar. Några av dem, som jag skulle vilja se utställningar av i Örebro, är Makode Linde och Dror Feiler. Men man satsar hellre på gamla välkända och säkra kort, som kanske inte kostar så mycket heller. Resultatet blir intetsägande utställningar”.

Museets publika verksamhet är i en nedåtgående spiral. Att producera spännande nytänkande konstsutställningar med stora namn kostar mer än vår årliga totala utställningsbudget under flera år sammanslaget. Och att sedan ge en sådan satsning en marknadsföring den förtjänar, ja då har vi även bränt vår marknadsföringsbudget flera gånger om. Detta är inte något nytt, sedan jag tillträdde som avdelningschef för den publika avdelningen för fem år sedan har läget inte förändrats nämnvärt, det har varit en kamp varje dag. Personal med hög museikompetens, vilja och kreativitet förlorar modet när egna idéer men också initiativ som kommer till oss utifrån, från mig bemöts med ”jag är ledsen, men vi har inte råd”.

”Men gnäll inte om pengar hela tiden, allt går att göra med mindre budget och ni får rätta munnen efter matsäcken” har varit de ständiga hejaropen från styrelse och politiker sedan lång tid tillbaka. Nej – allt kostar inte pengar, vi marknadsför oss till exempel allt mer genom sociala media och genom goda relationer i samhället. Personalen slår regelbundet världsrekord i att få till fina egenproducerade utställningar med otroligt små medel (som exempel på lyckade produktioner under senaste åren vill jag nämna Tantvarning, Fågel fisk eller mittemellan och Hitta Hem). Vi har utställningsskärmar och montrar som återanvänds i tiotals utställningar, i sommar bygger vi utställningar med material som är 20 år gammalt. Fixa, trixa, spackla, lappa och laga är vår specialitet. Vår programverksamhet drivs med i princip inga pengar alls, men håller både bredd, kvalitet såväl som kvantitet. Bristen på klimatanpassning i utställningslokalerna och ett föråldrat säkerhetssystem begränsar oss dessutom i möjligheter att låna in konst och föremål från andra museer.

Regelbundet får vi höra från våra besökare att man önskar mera och bättre; mer föremål, mer lokalhistoria, kontroversiella och stora namn i konstutställningarna, att vi måste byta utställningar oftare, nya basutställningar och så vidare. Att medborgarna, vill ha mer och bättre av länsmuseet är sunt, gör oss glada och stärker oss i vår tro på att det vi gör är bra och viktigt. Att våra närmaste; förståsigpåare, politiker och styrelse skriker efter mera och bättre utan att vara medvetna om villkoren vi arbetar efter, gör mig arg och frustrerad.

I museets omställningsprocess har jag haft förmånen att tillsammans med resten av museets ledningsgrupp och styrelsens arbetsutskott göra studiebesök, möta ledningspersoner från några andra regionala museer. När vi vid sådana tillfällen pratar publika pengar, det vill säga budget för utställningar och marknadsföring, går pulsen upp och jag knyter näven i fickan. De regionala museer jag frågat runt på har förtäljt att deras utställningsbudget ligger mellan fyra till tio gånger högre än vår på årsbasis. I stort sett alla regionala museer, utom vi, har dessutom en fast anställd, utbildad kommunikatör eller informatör. Jag frågar mig varför det ska vara sämre i Örebro län? Varför är skillnaderna så stora? Vad har vi gjort eller inte gjort för att förtjäna detta? Vad kan jag ha gjort annorlunda? Jag kan inte svara på dessa frågor. Museet står för neddragningar och en omställning som kommer leda fram till något nytt, en ny organisation med nya mellanchefer, och ett sätt att tackla situationen på ett annat sätt. Förhoppningsvis – i slutändan – till något bättre.

Efter fem år känner jag att det räcker, jag har gjort mitt i rollen som chef för den publika verksamheten på Örebro läns museum. Fönster som flagar i gallerierna, utställningssalar som ekar tomma, förväntningar och ambitioner som med råge överskrider det möjliga, gör att orken tryter och att frustrationen tar ut sin rätt. Jag önskar min efterträdare och alla oss andra som blir kvar på museet lycka till. Och framförallt önskar jag att medborgarna i länet, invånarna i staden Örebro, någon gång i framtiden får ett sprudlande, glatt, professionellt, spännande, nytänt länsmuseum! Men jag är ledsen att vara den som avslöjar sanningen – det kommer inte hända utan en kraftig ekonomisk förstärkning.

—

Maria Uddén Avdelningschef publik verksamhet Örebro läns museum