Utställning: Chaos & Beauty
Recension, Utställningar söndag, januari 25th, 2015Chaos & Beauty
Helena Hietanen och Jaakko Niemelä
Helsingfors Konsthall
24 januari – 8 mars 2015.
Att gå in på Helsingin Taidehalli (Helsingfors Konsthall) är som att gå in på Liljevalchs Konsthall i Stockholm. Skillnaden är att allt är mycket mindre. Arkitekturen är nästan identisk men den finska varianten är liksom krympt.
Liljevalchs Konsthall ritades av Carl Bergsten 1916 och konsthallen i Helsingfors ritades av Jan och Hilding Ekelund något senare.
I marknadsföringen presenteras Helsingfors Konsthalls verksamhet så här:
”En plats för samtida utställningar och ett hem för den levande konsten. En ’no-nonsense’-plats för konst, konstnärer och allmänheten.”
Vårens första utställning på Helsingfors Konsthall heter Chaos & Beauty och ackompanjeras av en stor stilig bok med samma titel. Utställningen och boken är en bred presentation av paret Helena Hietanen och Jaakko Niemelä som arbetar i gränsområdet mellan konst och arkitektur. I Finland har de gjort ett stort antal gestaltningar av offentliga platser och interiörer. Själv så jag verk av dem på Venedigbiennalen 1997.
Ett genomgående för Hietanens och Niemeläs konst har varit ljus och olika former av sönderfall. När jag ser deras verk kommer jag att tänka på några rader ur låten Anthem av Leonard Cohen:
”There is a crack in everything. That’s how the light gets in.”
Kanske är det så Hietanen och Niemelä ser sakernas tillstånd. Först när strukturerna bryter samman blir vi varse ljuset bakom dem. Möjligen kan deras arbete beskrivas som dekonstruktivistiskt – om man nu är intresserad av förklarande etiketter.
Trots den civilisationskritik som kan synas vara inbyggd i deras verk är duon mycket populär i Finland och många av deras verk har en bestående skönhet och lekfullhet mitt i det dystopiska draget.
I trappan på Helsingfors Konsthall finns ett par skimrande ljusinstallationer som gör att jag blir stående mitt i steget en lång stund. De är gjorda av Helena Hietanen. Den ena heter Teknospets och är tillverkad av fiberoptik.
I den stora skulpturhallen visas ett platsspecifikt verk, en kommentar till konsthallens arkitektur. Det är en smått hotfull och vagt obehaglig ljud- och ljusinstallation som fyller salens stora rymd. I ett annat rum visas Jaakko Niemeläs nedfallna innertak. Också det ett verk som kan kännas oroande. Men när jag går vidare kommer jag till ett rum med ett antal modellbyggen av ståltråd. De snurrar sakta och är belysta av små strålkastare som ger föränderliga skuggor av byggena på salens väggar. Vackert och lekfullt. Jag känner igen dem från Venedig och jag blir stående länge.
Senare i vår blir det en utställning med en privatsamling konkretistisk konst som bland annat innehåller verk av Josef Albers, Victor Vasarely och Olle Baertling. Under sommaren visar Julian Opie nya verk. Samtidskonstmuseet Kiasma och Helsingfors Konstmuseum är tyvärr stängda under våren.
—
Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion