Roman: Ett föremåls berättelse om obesvar

Inlagd av Kulturdelen Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur lördag, maj 23rd, 2015

Ett föremåls berättelse om obesvar
Mikael Berglund
Albert Bonniers förlag. 172 sid

Ett föremåls berättelse om obesvar är Mikael Berglunds debutroman.

Handlingen utspelar sig i Norrbotten under 1600- talet. Bokens huvudperson är den unga Judit som lämnar sitt föräldrahem för att leva nomadliv tillsammans med sin get. Frivilligt eller inte. ”Jag är på flykt men jag vet inte riktigt från vad jag flyr”, säger Judit i romanens början. Vad är det hon söker egentligen eller är hon bara rastlös? Hennes mor lämnade henne som liten. Är det henne Judit letar efter? Vad är det som driver henne att vandra ensam tillsammans med en get?

Hon är inte helt ensam utan det finns två män som följer henne på avstånd men på olika sätt. Eirich är den mannen som hon får ett barn med. Skärdr är den som hela tiden finns i hennes närhet men som hon försöker undkomma.  När nöden blir för stor söker hon upp andra människor men oftast stannar hon bara ett kort tag. Det händer också att hon vänder om och går åt ett annat håll. Att hon ångrar sig. Vi får följa hennes vandring genom karga och snöiga  fjällandskap där det finns både björn och varg. Hur hon lämnar bort sitt eget barn Niila men tar hand om ”den skrynklige”, styvbarnet som får namnet Rigmor.

Det finns inget klart och tydligt i boken. När jag läser boken blir jag stundtals lätt förvirrad, det är svårt att få grepp om vad boken handlar om eftersom författaren lämnar mycket åt mig som läsare att läsa mellan raderna. Vem var till exempel Skärdr? Någon som hon kallar den sjuke. Jag får aldrig någon klar bild av vem han var och vad han hade för roll i Judits liv.  Varför kallar hon barnet för den skrynklige innan hon får ett namn? Efter att jag har läst klart boken vet jag fortfarande inte vem Judit är. Precis som titeln säger – Ett föremåls berättelse om obesvar.  Jag får leva med mina frågor och funderingar som är obesvarade.

Jag vet inte om jag tyckte om boken eller inte, men den lämnade klart ett avtryck i mig eftersom jag har svårt att släppa tanken på den.

—

Maria Holmberg