CD: Makrokosmos I-III av George Crumb
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor onsdag, februari 27th, 2019
George Crumb: Makrokosmos I–II; Music for a Summer Evening (Makrokosmos III). (Kairos/Naxos). 2 cd. Speltid: 63’59 + 34’12.
Yoshiko Shimizu (piano), Rupert Struber (slagverk), AkikoShibata och Natsumi Shimizu (flöjter)
Betyg:
Den 24 oktober i år kommer George Crumb förhoppningsvis att kunna fira sin 90-årsdag. Så om någon får han väl betecknas som den amerikanska musikens grand old man. Samtidigt är han en särling vars musik inte är speciellt “amerikansk”. Han har gått sin egen väg, en avant-gardist med en helt egen klangvärld som inbegriper knölvalarnas sång och österländska toner. Ändå är han inte svårtillgänglig, bara man öppnar sina öron och sinnen. Det gäller även hans pianoverk Makrokosmos I–II från 1972–1973, som utgår från zodiaken, och Music for a Summer Evening (Makrokosmos III) från 1974. Titeln anspelar naturligtvis på Béla Bartóks Mikrokosmos för piano.
George Crumb. Foto: Kairos Music.
Pianot hos Crumb är förstärkt och pianisten spelar även direkt på strängarna. Dessutom förekommer slagverk i en del satser, liksom olika slags flöjter. Även den mänskliga rösten gör sig påmind med visslingar och utrop av ett slag som får mig att associera till Japan. Kanske är det inte slump att det är den japanska pianisten Yoshiko Shimizu som spelat in verken och att även flöjterna trakteras av japanska musiker. Slagverkaren Rupert Struber är dock österrikare.
De ingående styckena har fantasieggande titlar som “Crucifixus”, “The Phantom Gondolier”, “The abyss of Time”, “Rain-Death Variations”, “Ghost-Nocturne: for the Druids of Stonehenge”. Även Nostradamus får vara med i ett stycke där den bekanta Dies irae-melodin citeras. Samtidigt tycker jag mig här höra ekon från Debussys sjunkna katedral. Crumb är i alla fall inte främmande för effekter av det slaget; i “Dream-Images (Love-Death Music)” får Chopin mycket effektfullt bryta in med sitt “Fantasi-impromptus”.
Yoshiko Shimizu. Foto: Kairos Music.
För att ge en föreställning om karaktären på musiken räcker det att citera Crumbs spelanvisningar för de olika styckena. Som exempel kan nämnas: “Darkly mysterious”, “whimsical”, “Eerily, with a sense of malignant evil”, “Joyously, like a cosmic clock-work”, “Ghostly, shadowly, tremulous”. Och ja, musiken är precis så suggestiv som man kan förvänta sig. Vad inspelningen beträffar har George Crumb själv prisat Yoshiki Shimizus tolkningar som han anser visa hennes djupa förståelse för hans musikaliska och poetiska intentioner. Och jag har ingen som helst anledning att ifrågasätta detta. Hon verkar vara ett med denna fantastiska musik.
För den som vill upptäcka George Crumb är det här dubbelalbumet en perfekt inkörsport. Och till den som redan upptäckt honom räcker det att säga: det är precis så bra som du tror och hoppas.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
