CD: Orkesterverk av Perttu Haapanen
Recension, Skivhyllan, Skivor söndag, februari 16th, 2020
Perttu Haapanen: Flute Concerto*, Ladies’ Room°; Compulsion Island (Ondine/Naxos). Speltid: 62’41.
Yuki Koyama (flöjt)*, Helena Juntunen (sopran)°, Finnish Radio Symphony Orchestra, Hannu Lintu (dirigent), Dima Slobodeniouk (dirigent)*
Betyg:
Den finska konstmusiken hör till samtidens mest spännande med en rad välkända tonsättare som Kaija Saariaho, Magnus Lindberg och Sebastian Fagerlund (för att bara nämna några få). Nu kan ännu ett namn fogas till raden, nämligen Perttu Haapanen. Han har visserligen varit verksam i drygt tjugo år, men för mig är han ett nytt namn. Ondine presenterar honom med tre spännande orkesterverk. Äldst är Ladies’ Room (2008), en sångcykel och en utmaning för sopran och kammarorkester. Kanske kan man beskriva den som en blandning av Nya Wienskolan och György Ligeti med inslag av Kurt Schwitters dadaistiska Ursonate och Ernst Tochs rytmiska deklamation i Geografisk fuga. Suveräna Helena Juntunen sjunger, talsjunger och viskar i detta verk som också skulle kunna fungera som ett paradnummer för Barbara Hannigan. Några kanske tycker att effekterna tar över och blir sig själva nog, men en härlig och oupphörligt fascinerande uppvisning är.
Skivan inleds med mörkt suggestiva Compulsion Island som kan föra tankarna till Sebastian Fagerlund och avslutas med en flöjtkonsert från 2018. Den inleds fräckt med att flöjten väser ”psst, psst”, liksom för att påkalla min uppmärksamhet och säga att den har något att berätta. Och det har den också. Liksom Haapanen i Ladies’ Room utforskade röstens möjligheter försöker han här utröna vad flöjten går för och kan låna sig till – och , när Yuki Koyama hanterar den blir den till allt från japansk bambuflöjt till visselpipa.
Perttu Haapanen är ännu en finländsk tonsättare att lägga på minnet.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion
