CD: HOME.S med Esbjörn Svensson

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor torsdag, november 17th, 2022

Esbjörn Svensson: HOME.S (ACT Music/Naxos). Speltid: 36’30.

Esbjörn Svensson (piano)

Betyg:

Release: 18 november 2022

 

Det första jag hörde med Esbjörn Svensson var albumet Close från 1993. Där ackompanjerade han ensam Lina Nyberg, men ”ackompanjerade” är synd att säga, då de två var helt jämspelta parter. Och inte för en sekund saknade man några andra instrument. Sedan kom han att göra stor och internationell karriär med sin trio. E.S.T. blev ett begrepp och inga svensk jazzmusiker torde ha dragit en så månghövdad publik. Själv hörde jag trion i långt mer intima sammanhang, men den var suveränt bra även då. Även om studioinspelningarna inte ska föraktas är det live-upptagningarna som verkligen visar trions storhet. Och så tog allt slut med en dykolycka 2008. Sedan dess har vi fått några fantastiska album som dokumenterat olika konserter. Men nu kommer något helt annat och överraskande: Esbjörn Svenssons första soloalbum.

Musiken är inspelad av Svensson själv i hans hemmastudio i källaren bara några veckor före hans bortgång. Hans fru Eva såg till att rädda alla filer, men det skulle dröja tio år innan hon lyssnade på just dessa och insåg att det handlade om ett unikt material av en kvalitet, både musikaliskt och ljudtekniskt, som gjorde det självklart att låta det bli ett album. Det rör sig om nio stycken som fått namn efter det grekiska alfabetet, från ”Alpha” till ”Iota”, och man får onekligen intrycket att de är tänkta som en sammanhållen svit.

Mitt allra första intryck var att Svensson möjligen trakterade ett elpiano, då tonerna i de lägre registren kändes lite egendomligt stumma och klangfattiga. Men det förändras, och enligt skivkommentaren är det en flygel vi hör. Sviten börjar lyriskt och så ”vänligt vackert” att jag efter ett tag blir lite oroad. Men så kommer han loss, och speciellt ”Epsilon” och ”Eta” har det där oemotståndliga och oefterhärmliga Esbjörn-drivet. Just så där spelar ingen annan. I ”Theta” är det som om Johann Sebastian Bachs ande faller över honom för att delvis behålla greppet även i avslutande ”Iota”.

HOME.S är onekligen en mycket fin soloplatta, och det är spännande att höra Esbjörn Svensson helt på egen hand. Kanske ska man ändå skruva ner förväntningarna något och inte förvänta sig en fullständig sensation. Det är bra nog ändå.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.