Essäistik: Ringens återkomst

Inlagd av Kulturdelen Bokhyllan, Facklitteratur, Recension torsdag, september 14th, 2023

Blandade författare

Ringens återkomst – Texter om Tolkien

Norstedts förlag. 136 sidor. Just utkommen.

 

Härom sistens recenserade jag John Sjögrens bok Jordens sång – Essäer om Tolkiens tankevärld som utkommit med anledning av att det är femtio år sedan J.R.R. Tolkien gått bort. Men även andra böcker har utkommit av samma anledning, och det gäller föreliggande bok.

Ringens återkomst – texter om Tolkien består, förutom av ett förord, av sju essäer skrivna av sju olika författare. Medan Sjögrens bok mest fokuserade texten, fokuserar denna antologi mer kontexten kring Tolkiens verk.

Utifrån vad som sägs om kontexten, om det som omgav och omger Tolkien och hans verk, vilken bild ges av dessa? Hur framstår författaren och hans verk idag genom essäerna?

Litteraturdocenten Jerry Määttä lyfter i en text, det  stora krigets påverkan på Tolkien och hur detta direkt märks i hans texter, ifråga om motiv och tematik. Det heter att ”[e]xakt vad som drabbade Tolkien under kriget är svårt att få klarhet i”, men det verkar ändå vara en högst formande upplevelse för författaren. Det spekuleras en del i vad dessa upplevelser kan bestått av, om de nu ens lämnat ett så stort spår efter sig. Men det sägs ändå att ”[d]en avgörande impulsen, som gjort att Ringens herre utövat sådan våldsam dragningskraft på generationer av unga sinnen, går förmodligen att härleda tull just upplevelserna på västfronten”. Det är ganska mycket som hänger på det spekulativa ”förmodligen”.

Tolkien lyfts också som en det modernas kritiker, som någon som vill återställa vad världen förlorat: ”Man skulle nästan kunna säga att Midgård, med sina myter, varelser, språk och sin geografi är skräddarsytt för att alstra just mening åt allt som det moderna samhället, industrialismen, urbaniseringen, socialismen och kriget, tycktes ha berövat”. Fiktionen blir alltså ett sätt att fly tillvaron.

Men Määttä är också kritisk mot Tolkien, han läser bland annat in rasistiska tendenser och patriarkala normer (som enligt Määttä skulle slå över i homosexualitet), utan att vidare utveckla det.

Författaren och filmaren Maja Hagerman skriver också om Tolkiens erfarenheter av det stora kriget, men hon skriver än mer om hur det andra världskriget måste ha påverkat skrivandet av Sagan om Ringen. Men hon har en nyanserad bild och framhåller att berättelsen också påverkades av författarens önskan att ge England en egen mytologi, då han tyckte att landet saknade en. Tolkien ”formade sin sagovärld i skuggan av 1900-talets världskrig, men också i kölvattnet av ett romantiskt 1800-tal då många sagor och dikter med mystiska teman skrevs”. I Sverige hade vi på 1800-talet Götiska förbundet, med författare så som Erik Gustaf Geijer och Esaias Tegnér som efter Sveriges förlust av Finland ville blåsa liv i den svenska mytologin för att så ge nationen en ny riktning, precis som Tolkien ville.

Hagerman drar också paralleller med det tyska nationaleposet Nibelungen, som Richard Wagner tonsatte till en opera. Hon ser likheter mellan de två verken, då det i verken finns ”en civilisationskritik som det går lätt att känna igen sig i, där udden är riktad mot skenande industrialisering och modernisering”.

En annan kvarleva av 1800-talets romantik i Tolkiens verk är, enligt Hagerman, tanken om raser och deras olika ursprung. Vi har bland annat alver, dvärgar och människor hos Tolkien, samt de förvridna orkerna. Men hon ser lite förlåtande på detta. För ”Tolkien gestaltade sin idé om den goda världen som formad av etniskt homogena folk av olika raser, så var det en idé som var allmänt omhuldad på 1930-talet då hans sagovärld tog form.” Tyvärr har dock detta drag hos Tolkien gjort att högerextrema grupper, så som Sverigedemokraterna genom sin tankesmedja Oikos, har tagit stöd hos Tolkien för att försöka legitimera sin främlingsfientliga politik. Det går inte komma ifrån detta drag hos Tolkien, men samtidigt fanns det en grön alternativ-rörelse på 1970-talet som också läste och fröjdades av Tolkien. Men tyvärr är det den högerextrema som har levt vidare.

Även John Sjögren, författare till ovan nämnda Jordens sång, bidrar med en essä till antologin. Han skriver om hur man genom strukturen av Tolkiens verk, kan utläsa att han är en kristen författare. Tolkien menade att riktiga sagor innehåller en ”eukatastrof”, vilket ”är den vändpunkt i sagan då hopp och förtvivlan sammanstrålar och blir ett. Ett exempel på detta har Tolkien själv givit oss i Ringarnas herre där ju Frodos oförmåga att i det avgörande ögonblicket förstöra ringen, genom en lycklig tillfällighet, leder till att ringen förstörs och mörkrets herre utplånas.” Detta är samma sak som i ett kristet evangelium, i frälsningen. Därtill menar Sjögren att ”[e]ftersom evangeliet och den kristna myten är den struktur som finns i botten av all verklighet är det enda författaren behöver göra att skriva så sant och verklighetsnära som möjligt” för att skriva en kristen text.

Denna hållning gjorde att Tolkien inte behövde skriva fram allegorier för att få fram sitt religiösa budskap, strukturen var nog. Detta gjorde i sin tur att Tolkien kunde låna från andra mytologier än den kristna när han skrev sina verk.

Kulturskribenten Nathan Hamelberg skriver om musikens betydelse i Tolkiens verk. Mer specifikt handlar det om hur de många sångerna som förekommer har med tid, som koncept, att göra. För ”[d]iktning och sång är ett sätt att föreviga världen för alverna, och man kan ana att Tolkien själv såg det så”. Tolkien framstår här som en del av en tradition av sånger, som omfattar allt från Odyssén till Den poetiska Eddan.

Skriftställaren och doktoranden Judith Kiros bidrar med en ganska humoristiskt hållen essä om hur man kan läsa in pessimism i Tolkiens verk, fast att författaren själv nog hade avrått från det. Kiros text är mycket underhållande, men den säger mer om henne än om Tolkien.

Författaren och illustratören Inger Edelfeldt skriver en personligt hållen text om hur det kom sig att just hon illustrerade Tolkiens verk och hur dessa bilder har använts i olika kommersiella sammanhang, och hur de blivit samlarobjekt.

Trubaduren Finn Zetterholm, vars föräldrar översatte The Hobbit, skriver fram Tolkien som en väldigt medveten författare av sitt egna arv, och som dessutom var noga med detaljer vid översättningar.

Bilden som ges av Tolkien är en som präglas av hans krigserfarenheter och religion, medan bilden som ges av hans verk präglas av detsamma men också av samtida politiska tendenser.

Överlag är det en ganska god och positiv bild som ges av Tolkien och hans verk. Framför allt framstår författaren som komplex och flerdelad. Under ytan är Tolkien mer än en enkel fantasyförfattare, och det är väl därför generationerna efter honom har kommit att älska Midgård och dess sagor.

—

Isak Adolfsson