Scen: Strindbergs Ett drömspel på Örebro Teater

Inlagd av Kulturdelen Kulturdelen rekommenderar, Recension, Scen söndag, september 24th, 2023

Ett drömspel

Örebro Teater, premiär 23 september 2023

Av: August Strindberg

Regi & bearbetning samt kostym: Aleksandra Czarnecki Plaude

Scenografi & kostym: Richard Andersson

Ljusdesign: Joakim Brink

Videodesign: Ludde Falk

Mask & peruk: Giovanni Indelicato

Medverkande: Kaj Ahlgren, Åke Arvidsson, Linus Lindman, Maria Simonsson Thulin, Sara Sommerfeld och Ellen Vestermark.

 Örebro Teaters uppsättning av Ett drömspel är en helhetsupplevelse av högsta klass.

Det är en skickligt orkestrerad dröm, där röster, dräkter, ljus och ljud, rörelse och toner bildar en samstämmig scenisk symfoni, dirigerad av regissören Aleksandra Czarnecki Plaude. Hon har tonörat för teaterns alla uttrycksformer och har skapat en av de mest vackra och harmoniska uppsättningar jag sett på denna teater.

 Denna gång lönar det sig inte att söka dramatisk uppbyggnad eller logik. Det är en dröm vi får uppleva – med alla våra sinnen. I den här regissörens tappning har mycket text skalats av, till förmån för det visuella och – jag vill även säga – musikaliska. Jag antar att det är hon som även valt den flitigt använda musiken, allt från Bach till The Mamas & The Papas. Mycket är för mig okänt. Musik av lite experimentell, suggestiv art, som jag i vanliga fall aldrig skulle lyssna till. Men här smälter den in kongenialt. (Jag hade önskat en mer utförlig redovisning i programmet.)

 Egentligen finns det bara ett par scener av konventionell, dramatisk art. En mellan Linus Lindmans make och Sara Sommerfelds hustru – och den klistrande Kristin som täpper igen varje por i hustruns kvävande tillvaro. De båda gör den starkt och närvarande.

 Ett roligt grepp som sticker ut är Kaj Ahlgrens utbrott mot den stackars vuxne (!) eleven. Han sitter bakom ett trumset och låter replikerna bäras av explosiva smällar från trummorna. Tusan vad bra!

  Drömspelet har egentligen ingen huvudroll. Alla de sex skådespelarna är som de enskilda tonerna i en musikalisk skala. Men vad man kan kalla en bärande roll är den olycklige mannen i röd officersjacka. Han som har gått i många år och väntat på sin Viktoria med blommor i hand. Han spelas känsligt av Åke Arvidsson och är trots sin olycka en av de få i persongalleriet som har något hopp.

 Det är ju en dyster historia. Strindberg var själv stukad efter en olycklig kärlekshistoria och han ger inte mänskligheten särskilt stort hopp. ”Vi söker tröstlösheten”, menar han. Bara i lidandet finns någon njutning och så vidare.

 Sara Sommerfeld får säga de klassiska orden ”det är synd om människorna”. Men här säger hon ”det är synd om oss människor”. För här är hon inte guden Indras dotter, utan en vanlig människa Agnes som hamnar i koma och drömmer det som vi får uppleva.

 Det skapar andra relationer. Tar ner drömspelet till en mer sekulärt existentiell nivå. Ligger i tiden förstås och känns nyskapande. Samtidigt som vi förlorar ett slags andligt perspektiv som ger drömmen en mycket vidare rymd.

 Först som sist: Örebros Drömspel är för alla dina sinnen. Gå och bara sup in, med öron, ögon och alla sinnen öppna. Joakim Brinks vidunderliga ljus, Ludde Falks spännande och precisa videoprojektioner, Richard Anderssons drömska och rörliga dekor och inte minst hans fantasifulla kostymer, kreerade tillsammans med Aleksandra Czarnecki Plaude. Ett slags unisexmode där alla – både män och kvinnor – bär snygga förstycken, kjol – eller kiltliknande. Så understryker regissören ensemblens roll, inte någon enskild skådis.

  Ja, Örebro Teaters höstsäsong har inletts på bästa sätt.

 –Din höst är min vår! sa teaterchefen Rikard Lekander glatt på plats, välkomnande innanför dörrarna. Han kan sin Strindberg. För det var en replik ur drömspelet.

__________

Martin Dyfverman