Scen: Kejsaren av Portugallien med Teater DaCapo

Kejsaren av Portugallien

Teater DaCapo

Teatern i Wedevåg 22 oktober

Av: Selma Lagerlöf

Manus/fritt efter romanen) Rune Jakobsson

Medverkande: Siv Eriksson, Rune Jakobsson och Anja Strautmanis, vilka också står för scenografi, rekvisita, kostym och regi (med hjälp av Catarina Westerlund).

Bild från föreställning i Fagersta. Foto: Dragan Popovic.

Bara att komma till den gamla Teatern i Wedevåg från 1917 är en händelse i sig. Den har varit både auktionshall, bibliotek och brottningsarena. Men kanske mest känd som lokal för många lokalrevyer, cabaréer och teateruppsättningar med teaterklubben på orten.

Nu gästades huset av Teater Dacapo som fått stöd att åka runt på mindre orter med professionell teater.

Det var nästan fullt på de utsatta stolarna, där ensemblen valt att agera nere på samma golv, i stället för uppe på den gamla och lite högtidliga scenen. Det skapade en omedelbar närvaro.

Men det som skapade denna uppsättnings egna, ljuvliga klang det var Anja Strautmanis agerande med sin cello. Jag har aldrig sett något liknande på teaterscenen. Hon omväxlande spelar känslostarka musikaliska toner eller olika uttryck på sitt instrument – eller ibland också agerar med repliker. Cellons toner och uttryck gör det hela till någonting alldeles speciellt. Det formligen lyfter den verbala berättelsen. Selma Lagerlöfs blandning av dramatik och saga förs till en högre sfär som jag tycker väldigt mycket om. Cellistens sköna, smått överjordiska utstrålning på scen blir ett genialt grepp att med små medel ge en så stor upplevelse.

Bild från föreställning i Fagersta. Foto: Dragan Popovic.

Då räcker det med bara två personer till, men inte vilka som helst: Rune Jakobsson, som gör en intagande pappa som, mot vad han tror som nybliven fader, kommer att älska sin dotter över allting på jorden. Denna kärlek är hela berättelsens fundament i sin tragiska styrka. För fadern tvingas älska henne på håll, sedan hon rest till storstaden för att tjäna in de pengar som pappan och mamman desperat behöver för att inte bli vräkta från sin lila gård.

I sin ensamma kärlek till dottern drömmer sig han iväg och blir i sin fantasi Kejsaren av Portugallien. Jakobsson kan i hela sin uppenbarelse förmedla detta till oss. Under denna resa in i en annan värld är det sedan Siv Eriksson som i en mångfald effektivt – och ofta roligt –utförda karaktärer ser till att tempot hålls uppe och berättelsen går framåt mot sitt tragiska slut.

Så skönt att då cellisten Anja får en egen, avslutande stund framför oss med sitt underbara spelande. Ja, det är både vackert och hjärtslitande.

Det stannar kvar så skönt när vi anträder hemfärden i mörkret med två lysande fyrbåkar som kastar upp sitt sken på kvällshimlen på varsin sida om landsvägen, det är de gamla bruken Rockhammar och Frövifors som nu välsignats med en kulturpärla mitt i sitt ständiga värv att producera och ge människor arbete.

__________

Martin Dyfverman