Scen: Snygga sånger med Magnus Wetterholm i Nora

Stadra Teater på Teaterfoajén i Nora, premiär 25 oktober

Regi: Rune Jakobsson

Idé, manus och medverkande: Magnus Wetterholm, här  tillsammans med pianisten Matts Norman

En liten dockfigur tittar fram i glipan i den sammetsröda ridån på länets minsta teaterscen, Teaterfoajén i Nora.

”Dom har kommit – och Lasse Forss är också där!”, säger dockan upphetsat. Javisst, den tjugo personer fulltaliga publiken är på plats och givetvis ordföranden i vänföreningen också. Liksom flera av föreningens påhejare.

Så Magnus Wetterholm kan känna sig trygg. Hans sångprogram kan inte gå fel. En blandning av visor, allt mellan Cole Porter och Charles Aznavour. Märkligt nog ingen Brel. På piano finns Matts Norman som länge sörjt för musiken på Stadra.

Men det är inte bara säkert och bra, det bränner till flera gånger. Den finlandssvenske dramatikern och vismakaren Bengt Ahlfors med sin härligt grovkorniga ”Morkis” – om att vara riktigt finskt bakis. Och Ruben Nilssons visa ”Fimpen och tändstickan”, en osannolikt förtjusande kärlekshistoria. Men särskilt Aznavours ”En naken man” slår det gnistor om. Magnus Wetterholm får en särskild skärpa i blicken när han sjunger om mannen som ”ställer sig naken”. En text som är en mininovell. Om mannen som hemma vårdar sin åldriga mor, men på natten lever ut sin lust och önskan att klä sig som kvinna. Wetterholms händer gör sminkrörelser när han är på väg ut i natten – och sen kommer tillbaka och sminkar av sig efter lustfyllda möten på någon obskyr, nattlig klubb. Möten som inte gav någon glädje. För att återigen passa upp på sin mor. Stor konst på en liten, intim scen.

Sångerna knyts ihop av en liten berättelse om mannen som vi ser på scen i form av den lilla dockan. Han har tankar om livet, han går med ena benet på trottoaren och med den andra i rännstenen (en metafor för själva livet?) och han har några berikande möten. Ett är i ungdomens tid med Rikard Wolff i Karlstad, vilket gör att man lätt drar slutsatsen att mannen inte ligger så långt från Magnus egen person.

Det är lätt poetiska och ofta målande texter han förfärdigat. De ger ett sammanhang åt hans sjungande spel. Något som Magnus Wetterholm gör som en av de bästa i landet. Att med skådespelarens skicklighet ge liv, känsla och vibrerande mening åt vistexten. Matts Norman är den idealiske medkamraten som ibland också överraskar lite när han sjunger med från klaviaturen.

__________