Scen: Hjalmars lyckopiller på Bruksteatern Brevensbruk

Inlagd av Kulturdelen Recension, Scen söndag, september 27th, 2026

Hjalmars lyckopiller

Bruksteatern Brevensbruk, premiär 25 september 2026

Producent: Christer Linder

Regi och texter: Peter Flack

Koreografi: Marie Kühler

Kapellmästare och musikarr: Stephan Berg

Medverkande: Peter och Amanda Flack, Marie Kühler, Peter och Anton Kjellström och Malin Berg,

 

Ja, om inte ett Lyckopiller så i alla fall ett Glädjepiller som heter duga.

Det är Peter Flacks sista (?) Hjalmarrevy, den 50:e sedan 1976 och där huvudfiguren liksom hans upphovsman fyller 80 år i höst.

Det är alltså en händelse utöver det vanliga när Flacken återigen, efter ett par års uppehåll, lockar bussarrangörerna att komma igen med 10 000 besökare till lilla Brevensbruk.

– Det är en budgetrevy, deklarerar Peter Flack från första början. Jomen, en budgetrevy med lyxiga inslag och med flackgängets sedvanliga professionalitet. Peter Flack har alltid vetat hur man tar en publik, hans hustru Marie hur man dansar med schwung och så har de hittat ett par andra familjer som gör att de inte behöver skämmas över sin 50:e revy. En riktig familjeföreställning …

Revybandets Stephan Berg, som har dottern Malin med en stark scenutstrålning – till vardags på Kulturskolan i Linde. Peter Kjellström – mångårig kompanjon till Peter Flack – med sin son Anton, skådespelare i barnteaterfacket i Göteborg. Här en härlig scenpersonlighet på revyns tiljor.

Åsså Amanda Flack, som jag blir riktigt imponerad av. Hon har fått en säkerhet och en timing där hon kan ta ut poängerna så de sitter där de ska. Mamman, Marie Kühler är den borne komedianten – och farsskådespelaren som vi kunde konstatera i Lerbäck i somras. Måtte hon få spela mer sånt!

Peter själv då. Jo, han står där som Hjalmar redan i början. Med hårtofsen rakt upp och den lilla bagen i handen. Dyker sen inte upp förrän på slutet, med sedvanliga anekdoter och ett par fräckisar. Men för mig har han nu också en annan värme i rösten och det är lite nytt. Den svåra tiden med en cancer, som visserligen övervanns, men satte efterhängsna mentala spår tror jag har gjort Hjalmar inte bara rolig, utan lite mer mänsklig.

Revyn löper i raskt tempo, sketcher och sånger avlöser varann. Ett par längre medleys, en från Disneyland och en från Mellon, blir tyngdpunkter. Bägge en aning för långa, men också oerhört innehållsrika och med slösande idéer i både text, sång och inte minst dekor och utstyrslar. Hur fasen hinner de byta om mellan kreationerna, undrar man.

Ett par återanvändningar från en AW-show på Makeriet i vintras finns också. Den med Marie och Amanda som ”influencers” i fruktansvärda kroppskostymer och även Peters sura gubbe som här står och väntar på grön gubbe.

En eloge att revyn månar om en levande orkester, det finns alldeles för många, plastiga förinspelade orkestrar på dagens scener. Här ska särskilt nämnas ännu en familjemedlem, gitarristen David (Berg) som kan lysa fram i sketcher också – och spela såg!

__________

Martin Dyfverman