Bok: Finland framställdt i teckningar

Historikerna Jens Grandell och Rainer Knapas har skrivit en utförlig inledning som ger en bakgrund och sätter in verket i ett sammanhang. Vidare finns kommentarer till Topelius text, en katalog över bildförlagorna samt ett person- och geografiskt register som ytterligare ökar användbarheten. En utvikbar karta över dåtidens Finland är dessutom bifogad. Sammanlagt har det blivit över 500 sidor i stort format — ett i dubbel bemärkelse tungt vägande verk.

Skönlitteratur: Salome

”Att stå stilla när ett stort böljande hav sveper förbi. Vågor av pastellklädda klasskamrater och fiender. Doften av hårspray kommer över mig likt kemisk krigsföring – deras klibbiga parfymer, fnittret som halkar runt och tätt inpå som ett alldeles för trångt plagg.”

Det är 80-tal. Elsa Mo är 14 år. Hon befinner sig mitt i den hårda tonårsvärlden.

Roman: Förföljd av det förflutna

Om man är en halvdan författare så finns det många smarta sätt att dölja det på. Roberts däremot tycks inte ha någonting emot att visa upp sin bristande berättelseförmåga genom att fylla romanen med ändlöst bladder när grundhistorien inte räcker till. Dialoger menade att vara bitska och samtidshippa låter generande ålderdomliga och Roberts förkärlek till horribla liknelser (i hennes värld är människor späda lotusblommor med exotiska onyxögon) får även den mest härdade att rodna utav skam.

Roman: Den blå dagboken

Batuks historia berättas på ett sakligt sätt där händelserna följer på varandra. Läsaren får inte komma nära Batuk, utan höra berättas om henne. Det gör att boken håller en viss distans.

Roman: Skymningsinferno

Till formatet är visserligen Skymningsinferno en liten bok, men den rymmer åtskilligt mellan pärmarna. Det är en på många sätt mörk berättelse, med grymheter och våldsscener som kan föra tanken till de gamla isländska sagorna. Jónas Palmason lever i en brytningstid där reformationen vill göra rent hus med allt som kan verka katolskt och papistiskt.

Roman: Spådom

Språket är stramt och preciserat men på samma gång oerhört detaljrikt. Trots att boken är 500 sidor lång så finns det ingen utfyllnad, inga onödiga ord. Allt är där av en anledning. Arbetsplatserna hos karaktärerna, deras kontor registreras som genom en kameralins. Raden av pärmar med administrativa papper, färgen på gardiner och formen på möblerna gås igenom.

Bok: Dostojevskijs Vinteranteckningar

En dräpande och underhållande reseskildring

Roman: Huvudjägarna

Rakt igenom boken flyter en underström av något farsartat, något uträknat och överdrivet. Det känns som om Nesbø hade roligt när han skrev. Allt är drivet till sin spets.

Roman: Alla lyckliga familjer liknar varandra

Det finns en autenticitet i boken som är absolut avgörande. När man får följa Jan-Carl och de andra adelsmännen som jagar vildsvin i skogarna kring Louise familjs gods, när man får följa de äldre kvinnorna som bara förflyttar sig mellan fåtöljen och middagsbordet dagarna i ända, alltid med en drink i handen som de grevinnor de är, så är det trovärdigt

Roman: Att vara med henne, är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött

Alex Schulman är mannen för dagen. Han finns med överallt där det går att synas och höras. Alex är ytterligare en i raden av de där Stockholms-media-personligheterna som verkar ha svängdörr in i spotlighten så fort dom behöver den. Precis som författarna Martina Haag och Camilla Läckberg eller vem som helst ur familjen Wahlgren.

Lägger dom av en rökare så sitter dom där i morgonsoffan och berättar om den.