Facklitteratur: Psykets laboratorium

Inlagd av Kulturdelen Bokhyllan, Facklitteratur, Recension onsdag, november 29th, 2023

Psykets laboratorium Skildringar av drogexperiment i Weimarrepubliken

Isabelle Ståhl

Ellerströms förlag. 296 sid.

 

Isabelle Ståhl debuterade som författare 2017 med romanen Just nu är jag här som nominerades till Augustpriset. Nu i höst är hon aktuell med en ny roman, Eden.

Men hon är dubbelt aktuell, för nu kommer också hennes doktorsavhandling i idéhistoria Psykets laboratorium  – Skildringar av drogexperiment i Weimarrepubliken.

Weimarrepubliken bildades 1919 i Tyskland i efterdyningarna av första världskriget. Det var ett försök att införa demokrati men de politiska motsättningarna var djupa och delvis direkt revolutionära. Under en period plågades Tyskland av hyperinflation och arbetslösheten var enormt stor. Samtidigt kokade ett livaktigt idéutbyte på snart sagt alla områden. Weimarrepubliken har skrivit in sig i historieböckerna som en intensiv kulturell blomstring fylld av nya tankar. Allt fick ett raskt slut när Hitler 1933 tog makten.

Vad är en människa, hennes inre väsen, hennes psyke? Erfarenheterna och grymheterna från det nyligen avslutade första världskriget hade på nytt rest den sortens existentiella grundfrågor.

Ståhls avhandling koncentrerar sig kring tre läkare och en filosof  – Walter Benjamin. De tre läkarna var Kurt Beringer, Ernst Joël och Fritz Fränkel. De förde  med sig idéer och kunskaper från skilda traditioner: experimentalpsykologi, hermeneutisk psykologi, darwinism och primitivism. Ett spännande tvärvetenskapligt samarbete utvecklades.

Kunde droger öppna för nya kunskaper om människans psyke? Den tankegången byggde på en idé att man under rus når psykets ursprungliga skikt. Men psyket är inget rent, avskalat primitivt tillstånd visar det sig snart i de fortsatta experimenten.

När personerna ska redogöra för vad de upplever under ruset så griper de efter liknelser tagna ur litteraturen.

Ståhl skriver: ”Därigenom kastar avhandlingen ljus på psyket som historisk konstruktion. Beringers försökspersoner aktualiserar månghundraåriga traditioner när de ska beskriva en estetisk erfarenhet av att uppleva sig vara en del av en större helhet, av att förnimma meningsfulla relationer och resonans mellan ting som annars betraktas som åtskilda.”

Beringer var verksam vid universitetet i Heidelberg, en stillsam universitetsstad. Ernst Joël och Fritz Fränkel höll till i det pulserande Berlin. De var av judisk börd och hängivna kommunister. Till skillnad från Beringer tog de själva också droger vid sina experiment. Walter Benjamin deltar i experiment tillsammans med Joël och Fränkel.

Ståhl lyfter fram det avgörande men inte särskilt uppmärksammade samarbete som användes vid dokumenterandet av deras drogerfarenheter, nämligen medskrivandet. Det innebar att de skrev ner upplevelserna samtidigt som de hände. Man talade intensivt med varandra under själva experimenten och man turades också om att vara protokollförare. Ibland skrev flera personer samtidigt ner vad som hände. Detta kollektiva medskrivande skapade nya kunskapslägen. ”Ruset görs genom medskrivandet till en kollektiv erfarenhet”, skriver Ståhl.

När Walter Benjamin släpper sig lös under rusets påverkan och ska återge vad han upplever hamnar han alltsom oftast i vad Ståhl beskriver som ”återbruk, aktualisering och citering” av den litterära dekadenslitteraturen med Baudelaire som portalfigur.

Moderniteten hade drivit fram ett urbant bildspråk – montage – där fragment sätts samman till nya helheter. Benjamin hade använt montaget redan före drogexperimenten men kombinerat med medskrivandet gör nu att ”Benjamins rustexter sätter hela föreställningen om subjektiv erfarenhet i fråga.”

För Benjamin kom drogexperimenten att fungera som ”ett existentiellt laboratorium” där gränsdragningen mellan inre och yttre upplöstes. ”Studiet av det egna psyket under rus var också ett led  i en undersökning av andra, vidare fenomen – kulturen, varusamhället, språket.”

Det är hela detta sammansatta skeende som Isabelle Ståhl lyfter fram via några drogexperiment i Weimarrepubliken med Walter Benjamin som centralperson. Droger som idéhistorisk dörröppnare. Klart intressant.

—

Dick Schyberg, kulturjournalist. 1999-2013 redaktör för tidningen Tecknaren.

 

Förra året kom Leonidas Aretakis bok Extas i folkhemmet – Sveriges psykedeliska historia. Dick Schyberg skrev om den här i Kulturdelen:

(http://www.kulturdelen.com/2022/08/19/psykedelia-sagan-om-sagan-om-ringen-extas-i-folkhemmet/)