CD: Jazz med Tuva Bergenheim, Peter Asplund Aspiration och Eskil Roos
Recension, Skivhyllan, Skivor lördag, september 26th, 2026
Tuva Bergenheim: Skärgårdsjazz (Prophone/Naxos). Speltid: 32’53.
Tuva Bergenheim (trummor), Emmalisa Hallander (sång), Per Texas Johansson (saxofon), Elias Larsson (piano), Niklas Fernqvist (bas)
–
–
–
–
–
Peter Asplund Aspiration: In One Breath (Prophone/Naxos). Speltid: 43’51.
Peter Asplund (trumpet, flygelhorn), Hans Andersson (bas), Johan Löfcrantz Ramsay (trummor), Lars Jansson (piano), Emmalisa Hallander (sång)
–
–
–
Eskil Roos: Mystery of the Mind (Prophone/Naxos). Speltid: 43’26.
Eskil Roos (piano), (bas), Gustav Sundquist (kontrabas), Hampus Peterson (trummor), Adam Sass (trumpet)
–
–
–
–
–
Förra året presenterade sig Emmalisa Hallander på albumet Out of Reach som en inkarnation av Cole Porter, och det var bara att ge sig, för det gjorde hon alldeles förvånansvärt bra. Nu dyker hon upp som solist på trumslagaren Tuva Bergenheims Skärgårdsjazz. Från förra plattan känner man även igen Per Texas Johansson på saxofon och Niklas Fernqvist på bas; lägg till Elias Larsson på piano och kvintetten är komplett. Det här är jazz på svenska, visjazz, och Bergenheim svarar för såväl text som musik. Det är alltså lätt att associera till Amanda Ginsburgs två första album, och visst finns det en del likheter som blinkningarna till 60-talet med Monica Zetterlund, Beppe Wolgers & Co. Men den är mindre påfallande hos Bergenheim som hittat en egen fräsch ton inom retro-ramen. Det är lite nordiskt melankoliskt, här och där med ett drag av nostalgi. Men Per Texas Johanssons saxofon kan också få ramen att bågna på ett tilltalande expressivt sätt.
Hallander dyker även upp på Peter Asplunds nya album In One Breath. Det är knappast oväntat. Asplund samarbetar ju gärna med unga, begåvade jazzsångerskor, och Hallander röst passar onekligen sällsport väl in i det asplundska sounded, och det gör naturligtvis också Lars Janssons skönklingande pianospel. Det är en typisk Asplund-platta, alltigenom välljudande och snyggt producerad, liksom gjord i ett stort andetag, för att anspela på albumtiteln. Det melodiska står i centrum med en romantisk sötma, som balanseras av trumpetens klara ton, ibland med ett stänk av vemod. Och så har vi Hans Anderssons bas och Johan Löfcrantz Ramsays trummor som ser till att också skapa ett markant rytmiskt driv.
Hallanders röst och Asplunds trumpet/flygelhorn fungerar ibland som svårskiljbara tvillingar vilket skapar en spännande effekt. Kanske att konceptet blir lite väl smidigt och strömlinjeformat i längden och hade mått bra av att ruffas till någon gång. Men det kan man förstås ha olika åsikter om.
Eskil Roos heter en ung pianist som nu skivdebuterar med albumet Mystery of the Mind, där omslagets John Bauer-målning signalerar nordisk naturmystik i aftonlandet. Roos har redan jämförts med Joel Lyssarides, och det är väl oundvikligt. Han är ändå något mer varierad än den lite väl subtile Lyssarides på dennes senaste album Late on Earth. Men här finns samma mjuka anslag och utpräglat lyriska ådra med känsla för smeksamma och understundom lite söta melodier. Det är musik att drömma sig bort till eller kanske vaggas till sömns av. Gustav Sundquist på kontrabas och Hampus Peterson på trummor är diskret stödjande. Trumpetaren Adam Sass, som medverkar på två låtar, försöker få igång ett lite mer utåtriktat spel, men det sker försiktigt som för att trots allt inte störa och bryta kuraskymningstämningen. Mystery of the Mind bjuder på musik som rakt igenom klingar vackert, lite kravlöst vackert kan jag nog tycka, och där varje låt liksom behagligt friktionsfritt glider fram tills den dör ut. Men välklingande är det, och kanske kommer Roos framöver att även våga sig ut i lite oländigare terräng.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
Diskussion